Sida 477
Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier
DET DANSKA FOLKET UNDER 18 64 ÅRS KRIG.
449
nogle Konvolutter i Lommen med Udskrift og Frimærke, for at jeg kan sende et Par Ord, om jeg end skal skrive det med Blyant. . . Min yndige Dreng, saa han kan 8 Hovedstæder udenad! Jeg tør næsten ikke tænke mig den Fryd, det vil være mig, en Gang i Tiden atter at have ham, dig og Ingeborg hos mig . . . Dog — det er nok bedst, at jeg holder op, jeg bliver ellers altfor veg om Hjertet —; jeg skal jo nu tænke paa Forskansninger og Tyskerne.»
För sin egen person är kompanichefen fullständig fatalist; »Skal man falde paa Valpladsen, da sker det, og er det modsatte Guds Vilje, kan man trygt gaa 20 Feltslag igennem.» Han deltager i ett nattligt anfall, hvarvid tagas både fångar och hästar, men sörjer för öfrigt öfver att nödgas ligga vid Fredericia i stället för vid Dybböl. »Jeg ved meget godt» skrifver han, »at i Krig skal man efter gammel Soldatertro kun gaa, hvorhen man bliver kommanderet, og bede Gud om, at man der maa göre sin Pligt; men jeg skal ikke nægte, at jeg i Aftes slet ikke var glad ved, at vi skal ligge her, medens næsten hele Armeen slaar Dommedagsslag paa Dybböl.»
Strängt och med bitterhet kritiserar han den högsta ledningen, och med värme, nästan svärmeri, omtalar han sina »brave og kære Jenser med de aabne og trofaste Ansigter. Min Kærlighed til dem er af gammel Dato, og den er, Gud ske Lov, gensidig.»
Med detta sitt folk har kompanichefen i själfva verket också mycket mera gemensamt än sympatien. De mötas i samma pliktkänsla, fatalism och icke minst i den ständiga tanken på och längtan efter hemmet; ja, den dådlystne och oförskräck-Ord och bild, ç:de årg.
visa från 1S64. Äfven utgifven få danska.
te officeren låter vid ett tillfälle dessa ord undfalla sig: »Man burde som Soldat aldrig være gift! Naar man elsker Kone og Born, som man bør gøre det, knyttes man med saa stærke Baand til Livet, at de færreste som saadanne ser Døden i Ansigtet med den frejdige Lyst, som de eliers vilde gøre, da det hele dog kun er et Tidsspørgsmaal, og der intet sker tilfældigt».
Det var bland den danska befolkningen år 1864 icke tal om någon öfver-klass och underklass, med olika syn på lifvet; upptill och nedtill är det kött af samma kött och blod af samma blod.
Detta gäller om kvinnorna i nästan ännu högre grad än om männen. De bildade kvinnorna visa en rörande hängifvenhet, deltagande och offervillighet, ofta
29
Källa: Project Runeberg ·