Sida 498
Om den gamla norska bildväfnadskonsten och dess pånyttfödelse. Af Ann Margret Holmgren f. Tersmeden. Med 9 bilder
470
ANN MARGRET HOLMGREN F. TERSMEDEN.
DE VISA OCH DE FÅVITSKA JUNGFRURNA. BILD VÄFNAD AF FRIDA HANSEN.'
gyllene väf med Sigurd Favnesbanes bragder. Harald Haarfagre ärade sin döda maka Snæfrid genom att lägga henne på »Gudvæv» — en dyrbar väf.* År 1028, då Olav den helliges moder Aasta får bud om att hennes son kommer, låter hon i hast fyra tjänstekvinnor pryda rummet med »Tjæld» = väggbonader.* I »Flateyarbok» berättas, att Olav bad skalden Torfin besjunga den händelse i Sigurd Favnesbanes lif, som var framställd på en tapet de hade framför sig. De norska höfdingarna, som älskade att omgifva sig med prakt, pryda sina boningar med väfnader, o. s. v. Den äldsta bildväfnad man
veterligen har i Norge är den mellan ett par golf i en kyrka funna tapeten från noo-talet, hvars norska ursprung hvarken kan bevisas eller förnekas. * I förra hälften af 1300-talet omtalas bland kyrkoprydnader »tæpper» i koret och på långsidorna af en kyrka i Sogn. I senare delen af medeltiden voro förhängen och väggbonader mycket vanliga och omtalas under namn af »Bonede», »Bunadr», »Væggtæpper» m. m. Småningom inskränkte man sig till att endast behänga väggen bakom högsätet, och då benämnes bonaden »Høisæde-tæppe».
I Kristiania Kunstindustrimuseum, där ofvannämnda gamla tapet förvaras, finnes äfven en, märkt Toro Rasmusdaater 161J, med rätt lifliga scener från Salomes begäran om Johannes döparens hufvud, »De kloge og daarlige Jomfruer» m. fl.
Litet hvarstans i bygderna har man påträffat bildväfnader, hvilket visar, att hågen för denna väfnadskonst varit allmän. Så vidt man vet, utöfvades den endast af kvinnor**. Ända till framemot sjuttonhundratalet var bildväfnaden föremål för rik produktion***. Men därefter reproducerades de gamla mönstren sämre och sämre. Om ock degenereradt, bibehöll sig dock bild-väfvandet till midten af sjuttonhundratalet, kanske ännu längre, men aftog alltjämt och ansågs i senare delen af 1800-talet så godt
KJERSTINA IIAU GLUM.
* Se Snorre Sturlasön: »Norges Kongesagaer» oversat ved Dr. Gustav Storm.
* Se // Grosch: »Gamle norske Tæpper».
** I Sverige är förhållandet omvändt. Våra mest kände gobelinväfvare voro män, dels från utlandet inkallade, dels inhemska. Se John Böttiger: »Svenska statens samling af väfda tapeter.»
*** Se »Husflid og Kunstindustri i Norge» af Frida Hansen.
Källa: Project Runeberg ·