Ord och Bild: 1900

OM DEN GAMLA NORSKA BILDVÄFNADSKONSTEN OCH DESS PÅNYTTFÖDELSE. 47 I

SALOMES DANS. BILD VÄFNAD AF FRIDA HANSEN.

som utdödt. H. Grosch säger 1889: »Denna väfnad, som stod haute-lisse-väfnaden . så nära man kan begära af bondearbete, är nu för längesedan bortglömd.»

Och så tycktes det, men som sagdt, den urgamla, dyrbara konsten var icke död. Den hade funnit huld och skydd hos en gammal bondkvinna och hennes dotter Kjersti7ia Hauglum, hvilka väfde bilder dels efter mönster af arkitekt Blix, dels »etter tankjen» (= ur minnet) efter bilder de en gång sett i en aflägsen kyrka. Väfnaderna utfördes i en gammal »Upp-stadvæv»* eller »Uppstadgogn», som den äfven kallas.

Möjligen skulle konsten dött ut med dessa kvinnor, om de icke kommit i beröring med fru Randi Blehr på grund af ett hennes tidningsupprop till »Fjorefolket» att återupptaga den gamla husfliten. Som direkt följd häraf uppstod 1889 en väf-skola i Lærdal, baserad på Kjerstinas kunskap. Hit skyndade fru Frida Hansen från sitt hem i Stavanger, så fort hon hörde skolan omnämnas. Hon hade nämligen från sin tidigaste ungdom beundrat bild-väfnad, och allt medan hon flitigt tecknade och målade, drömt om att i väf uttrycka sina känslor men icke lyckats finna en därtill användbar teknik. Hon skrifver härom själf: ** »Jeg drog omkring i bygderne for at faa greie paa tingen af bönderne.

* Väfstol med upprättstående ränning. Dylika, af i hufvudsak samma konstruktion, finnas afbildade på väggarna i de egyptiska klippgrafvarna i Beni-Hassan (omkr. 2,300 år före Kristus) likasom äfven å grekiska vasmålningar.

** Se Nylænde, april 1895: »Frida Hansen» af Randi Blehr.

Overalt det samme svar: de havde hort. at hun bedstemor havde vævet »ottebla' roser» paa en vævstol, som stod »op ned» — men det var nu længe siden. Det saa ganske haabløst ud for mig! Saa forsøgte jeg mig frem med at spænde traade op paa en almindelig broderiramme og søgte at finde ud tekniken ved hjælp af et gammelt aaklæde, samt hvorledes man skulde arbeide billedvævning i geometriske figurer uden konturer (billedvæv med konturer saa jeg først i Sogn). Saa kommer der en dag, da jeg rent tilfældig faar høre om skolen i Lærdal — og da var jeg som ildbrændt for at faa komme afsted. Ankommen til Lærdal overbeviste mit lange forstudium mig om, at jeg her stod ligeoverfor det gamle arbeide i al sin ægthed. Et blik paa methoden var derfor nok, og efter at ha faaet mig en vævstol og rede paa dens opsætning, reiste jeg hjem, glad over det rige bytte. Ved min hjemkomst begyndte jeg straks at væve »Birkebeinerne».

fru randi blehr.