Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1900

Originalsida 718
Originalsida 718
Originalsida 718
Originalsida 719
718–719

Sida 718

Intryck från Le grand palais des Beaux-Arts. Paris 1900. Af Carl G. Laurin. Med 8 bilder

•67 o

CARL G. LAURIN.

tena äro ypperligt individualiserade. En välgörande sträng enkelhet genomgår detta arbete, och det är just denna känsla af artistisk gedigenhet och allvar som ledsamt nog saknas i så många pompösa hi-storietaflor. Det torde kanske vara mer än en tillfällighet att just denna konstart, sora alldeles särskildt blifvit omhuldad af de officiela konstledarna, fått så mycket af de akademiska äreminnenas tomma, svul-stiga fraseologi, så mycket att genren blifvit misstänkt. — — —

tureska skolan. Man känner i ett rum, där Manets, Sisleys, Pissarros och Re-noirs taflor hänga, att denna grupp konstnärer ha haft en helt ny syn på naturen och människorna, och man läser med häpnad årtal från 1860-talets början på dessa dukar, som förefalla målade i går, både utsikterna öfver Seinen och de daggfriska unga kvinnor, som särskildt Renoir trollar fram på sina taflor. — Édouard Manets konstteorier äro kända genom hans vän Zolas beundransvärda konstnärsroman »1'CEuvre»,

(ienerai. marceau på lit de parade. oljemålning af jean paul laurens. Tillhor M. Jaluzot i Faris.

Det ligger något nedslående i att se hur konstnärer som J. P. Laurens, Carolus Dttran, Dagnan-Bouveret och många andra, hvilka för tio år sedan eller mer stodo på höjden af sitt konstnärskap taga sig tarfliga ut, om deras senaste taflor jämföras med deras tidigare arbeten. —

Tyngdpunkten hos det franska måleriet under århundradets senare hälft ligger hos impressionisterna, och detta intryck beror nog ej bara därpå att deras dukar se så ljusa och friska ut, då man kommer från de tunga och sotiga dukarna af den Cou-

där det allvar och den intensitet, hvaraf de hänsynslösa lifsskildrarna från 1860- och 1870-talen varit besjälade, fått ett monument för sena tider. Hur väl fattar man ej vid läsningen af denna tragedi den lidelsefulla kärlek till konsten, som besjälade dessa, som då voro unga och som kände på sig att de kunde komma med nya skönhetsvärden, som trodde sig kunna eröfra den likgiltiga eller mot allt verkligt nytt. hatfulla publik, hvilken i sliskiga, panopti-konartade taflor med halflystna och helsentimentala ämnen funno sitt hjärtas be-

Källa: Project Runeberg ·