Teknisk tidskrift 1919

88

TEKNISK TIDSKRIFT

A

2S Maj 1919

ar att erhålla en oljekatarakt, som modererar hastigheten när maskinen gräver. Detta är nödvändigt, ty om skopan vid grävning stöter mot ett större malmblock, stegras trycket i cylindern och glider då skopan över åt ena sidan, så att motståndet hastigt minskas, skulle kolven skjutas ut med sådan hastighet, att det gods, som redan befinner sig i skopan, komme att kastas ur.

Den nedre cylindern, vilken åstadkommer den fram och återgående rörelsen å stommen, är mindre än de mellersta cylindrarna och utövar vid skopkanten ett tryck av 1 200 lbs. De mellersta cylindrarna åstadkomma ett tryck av 3 600 lbs., så att om skopan stöter på fast berg skall trycket från de mellersta cylindrarna kunna övervinna det från den undre. Därigenom tvingas stommen att gå tillbaka, så att skopan går klar för berggrunden.

Nu verkar oljekatarakten så, att skopan sakta lyftes uppåt, under det att den undre cylindern, som saknar sådan, hastigt skjuter fram stommen, så att skopan, efter att åter vara hinderfri, ånyo gräver in sig i det lösa godset.

Skopan är 6 fot lång, 4 fot bred och 4 fot djup, och med skopan i högsta upplyftade läget, är maskinens höjd 6 fot och 8 tum, räknat från överkant av rälsen. Armen har en räckvidd av 9 fot. Den dagliga kapaciteten är enbart beroende på med vilken hastighet vagnarna kunna växlas, men vid American Zink C:os gruvor i Mascot Tenn. har man på 7 timmar kommit upp i en kvantitet av 105 amerikanska ton.*

Skopan tillverkas av Armstrong Shovel C:o. Vulcan, Michigan U. S. A.

+

FREDRIK THOLANDER.

Allhärjaren, spanska sjukan, har krävt ännu ett offer bland våra bästa ingenjörskrafter, då överingenjören vid Gunnebo bruk, bergsingenjören Fredrik Kristian Tholander, den 16 dennes ingick i den eviga vilan.

Född på Söderfors bruk den 12 april 1880, tillhörde Tholander en inom svensk järnhantering känd familj. Hans fader, som nu snart 80-årig överlever honom, är f. d. överingenjören Carl Tholander, senast under många år i Klosterverkens tjänst, och farbrodern var den inom vidsträckta brukskretsar kände ingenjören vid Järnkontoret, d:r Henrik Tholander.

Efter att i Gävle hava avlagt studentexamen år 1898 praktiserade Tholander vid bruk till år 1900, då han började sina studier vid K. Tekn. Högskolan i Stockholm och varifrån han utexaminerades år 1904 från bergsmekaniska kursen.

Med avbrott för en längre studieresa till Nordamerikas Förenta stater, verkade Tholander därefter i olika befattningar, senast som konstruktör, till år 1910 vid Surahammars bruk, då han blev ingenjör för tråddrageri, linslageri och smiden vid Lesjöfors bruk, i vilket företags tjänst han verkade till 1917. Detta år antogs han till arbetschef och överingenjör vid Gunnebo bruk, där han vid sitt frånfälle varit anställd i ej fulla två år. Under denna tid har vid Gunnebo en hel del nya anläggningar planerats och under hans erfarna ledning igångsatts. Han fick dock ej erfara glädjen att uppleva den dag, då dessa hunnit i sin helhet färdigställas. Född och uppfödd vid bruk och under hela sin mannagärning verksam vid bruk, var den hädangångne en verklig brukskarl.

Tholander ägde en mycket mångsidig bildning och behärskade på grund av ett utmärkt minne sin vetenskap till tullo. Skicklig var han som ingenjör, driftig som arbetsledare, plikttrogen och rättvis. I tjänsten sparade han aldrig sig själv. Han var med både bittida och sent och fick genom sitt goda föredöme folket med sig. Försynt i sitt

väsen, enkel, flärdfri och förnöjsam vann han, om han ock ej så att säga tog folk med öppna armar, sina underordnades och kamraters fullå förtroende. I det dagliga livet och i sitt förhållande till sina underordnade var Tholander allvarlig, lugn och bestämd. Han förivrade sig aldrig. Dessa goda egenskaper hade ett synnerligen välgörande inflytande på förhållandet mellan honom, hans underordnade och medarbetare. I kamratkretsen var Tholander alltid glad och naturlig och hade på grund av sin mångsidiga kännedom om bruksförhållandena mycket att härom förtälja.

Tholanders bortgång lämnar ett stort tomrum bland hans kamrater och vänner. Få den plats där han senast verkat är sorgen och saknaden över honom mycket stor; vilket ock tog sig ett mycket vackert uttryck vid den sorgehögtid som påskdagen firades till hans åminnelse.

Linder sin verksamhet på Surahammars bruk fann Tholander sin brud, en dotter till dåvarande övering. Th. Rooth därstädes, och levde han med henne ett synnerligen lyckligt äktenskap. LTom av makan sörjes den nu så brått bortgångne mannen närmast av 4 små barn, av vilka det äldsta blott är 6 år. Som familjefader var Tholander idealisk. All ledig tid ägnade han åt sin familj och åt sina små, därvid det särskilt var rörande att se med vilken fin förståelse han försökte för dem förklara naturens mysterier, särskilt inom växt- och djurlivet.

Jag vill avsluta dessa rader med att till den bortgångne duktige medarbetaren och redlige vännen uttala mitt eget djupt kända tack för den korta, men så mycket innehållsrikare tid som det var mig förunnat att samarbeta med den framlidne. Han har under sitt korta, men verksamma liv förvisso icke levat förgäves! Vile han i frid fjärran från all mänsklig id, alla mänskliga omsorger!

Gunnebo den 20 april 1919.

Gösla Klemtniiig.