Teknisk tidskrift 1919

446

TEKNISK TIDSKRIFT

i Nov. 1919

vid avgången från denna station kommer kolet ut i fria luften. Vid en årlig brytning av 60 000 ton stiger dygnsbrytningen till c:a 200 ton, fördelade på 2 skift. Kolfickan kan alltså i detta fall magasinera gruvans produktion på 2 1 2 dygn. Det har visat sig, att ett så starkt

Fig. 7- Linbanan och samhället sommaren 1918 Vy mot norr.

oväder, att linbandriften måste inställas, ytterst sällan inträffar, och i sådant fall har detta en varaktighet av högst ett dygn. Förutsatt alltså, att intet speciellt händer linbanan, är kolfickan fullt tillräcklig för även större brytning. Linbanan å sin sida har en kapacitet av 50 ton per timma, vilket gör, att densamma endast behöver köras under dagsskiften och på mindre än 2 skift kan tullständigt tömma en full ficka.

Linbana torde vara det enda möjliga transportmedlet vintertid utomhus på Spetsbergen, emedan lastningen av korgarna kan ske inomhus och tippningen är fullständigt automatisk. Snöhinder är otänkbart, endast exceptionellt hård storm kan hindra driften, och kylans inverkningar kunna kompenseras.

Linbanans nedre vändstation är belägen så nära kajen, som det ur synpunkten för betryggande grund är möjligt. Denna station är redan nu utbyggd som dubbel station, så att därifrån linbanan kan förlängas ut till kajändan, när möjlighet till denna utbyggnad finnes. Linbanan har konstruerats och levererats av ingenjörsfirman Sven Carlsson, Falun, och byggts av oss själva sommaren och hösten 1918. Fullt färdig för drift blev den först i början av december 1918, varför vi måste köra i gång densamma under den allra mörkaste tiden. Trots detta har den hela tiden fungerat mycket bra och aldrig föranledt, att gruvdriften behövt stoppas på grund av att fickan varit för full.

En sak, som speciellt beredde oss bekymmer i början, var utfinnande av lämpligt smörjmedel för vagnarna. Konsistensfett i olika uppblandningar visade sig vid de låga temperaturerna frysa ihop, så att vagnshjulen ej rullade. Ett utmärkt smörjmedel befanns däremot en sammankokning av lika delar ister och transformatorolja utgöra. Vid mycket stark kyla togs dubbla proportionen transformatorolja.

Linbanan är monterad på solida träbockar, nedsprängda 1 m i den eviga tjälen. Största bockhöjden är 22 m. Största spännvidden 125 m. Spännvikterna äro på resp. 15 och 13 ton.

Kolupplag.

På grund av att skeppningssäsongens längd endast är ungefär 3 månader, måste ett kolupplag anordnas, som

kan magasinera brytningen under 9 av årets manader. Kolupplaget är förlagt på den horisontala, släta lermoränen, strax ovan nedre linbanestationen. Moränen har här en bredd av 300 m, vilket alltsa kan bliva kolupplagets maximilängd. Genom användande av bada linorna

Fig. 8, Hamnen september 1917.

för tippning och med så stor höjd på upplaget, som fri tippning medgiver, eller c:a 15 m, kan pa detta sätt 60 000 ton lagras, vilket är mer, än vad vi för motsvarande skeppning behöva, enär lagring ju endast förekommer under 9 månader. En omständighet, som kan verka förvånande, är, att vi våga lagra kolen till denna höjd. Vi ha dock gjort regelbundna temperaturmätningar och funnit, att temperaturen i upplaget håller sig tämligen oberoende av yttre temperaturen och såväl vid stark kyla som mildväder är minus 8° — io° C. maximalt. En annan omständighet, som kan förefalla besvärlig vid sådan vinterlagring av kol, är undvikandet av för mycket snö i upplaget. Det har emellertid visat sig, att man kan undvika snöblandning, om hela tiden tippning sker från upplagets topp, så att upplaget successivt växer fram i samma riktning. Den starka vinden håller då hela tiden en bar remsa på c:a 1 m bredd framför upplaget, vilken remsa förflyttas, allt eftersom upplaget växer. Vid tippning i olika högar visar det sig däremot, att snön samlas mellan högarna i kolossala kvantiteter.

Transport från upplag till fartyg.

Denna transport drives endast under seglationssäsongen, dvs. från ungefär 1 juli till ungefär 1 okt. Anordningarnas kapacitet måste alltså vara c:a 4 gånger så stor som linbanans. Transporten sker i 2 avdelningar, transportbana från upplag till lindragningsstation och från lindragning ut till ficka på kajändan. Kolet lastas medels ångskopa i vagnar, rymmande c:a 1 ton, vilka utköras med lok till lindragningsstationen, varifrån de påkopplas den för kontinuerlig drift anordnade lindragningen. Denna har konstruerats och levererats av A. -b. Nordströms Linbanor och färdigbyggts av oss denna sommar. Under sommaren tippas kolet från linbanan, icke i stora upplaget, utan i en mindre ficka, byggd nedanför vändstationen, varifrån kolet direkt nedrinner i de från lindragningen återvändande tomma vagnarna. Med denna lindragning kan nu 7 5 ton utköras per timme eller på dubbla r o-timmars skift 1 500 ton per dygn.

Kajen.

Det svåraste problemet, som vi haft att lösa vid anläggningen, har varit åstadkommande av en stabil kaj.