Teknisk tidskrift 1919

iS Juni 1919

VÅG- OCH VATTENBYGGNADSKONST, HÅFT. 6

99

visat sig vara mindre lämplig, utbyttes samtliga lager mot nya av gjutjärn och gjutstål med modern konstruktion. Lagerutbytena ägde för varje spann rum före påbörjandet av hvudreglarnas förstärkning och skedde samtidigt för båda vid en spannände belägna lagren. För spannens lyftning användes två hydrauliska domkrafter, vardera med r;o tons kapacitet. Järnkonstruktionens vikt överfördes medelst ekklotsar till de på pallskiften vilande domkrafterna i enlighet med vad av fig. 4 framgår. Såsom extra säkerhet mot spännets för tidiga sänkning till följd av eventuellt uppstående fel å domkrafterna anbringades under ändtvärbalken en av syllar och annat tillgängligt virke bestående pallning. Utbytet av två lager inklusive spårets uppbrytning och återställande efter verkställt lagerutbyte tog i medeltal en tid av omkring två timmar, oberäknat tiden för uppborrning av hålen för de nya stenbultarna.

Samtidigt med nu nämnda förstärkningsåtgärder utfördes följande arbeten. I samtliga spanns bägge ändfack anordnades i samband med det befintliga bottenvindförbandet ett bromsförband för upptagande av de i brons längdriktning uppträdande bromskrafterna. För åstadkommande av större styvhet i sidled insattes vid varje gammal tvärregels infästning i huvudreglarna en av plåt och vinkeljärn bestående hörnavstyvning. För erhållande av tillräcklig höjd för den numera gällande normalprofilen för fria rummet borttogs det gamla toppvindförbandet jämte dess portaler, och insattes i deras ställe nya portaler och ett nytt, som K-system utbildat vindförband. Då de nya portalerna insattes på samma ställen som de förutvarande, blev det nödvändigt att låta de nya portalerna höja sig över överramens överkant, såsom å fig. 3 synes.

Närmaste avsikten med förstärkningen var, såsom i förestående redan är antytt, att göra bron tillräckligt bärkraftig

l ig. 5. Ändring av norra spännet efter insättning av nya portaler ocli nytt toppvindförband.

för lokomotiv litt. B. Verkställda beräkningar visade emellertid, att det valda förfaringssättet med ändring av huvudregelsystemet möjliggjorde en framtida ytterligare förstärkning för lastsystem med 18 tons lokomotivaxeltryck.

Detta gav anledning till att man omedelbart utförde samtliga nya brodelar för sistnämnda belastning ävensom från början genomförde förstärkningen för samma belastning av sådana gamla brodelar, som icke i oförändrat skick tillläto brons trafikering med lokomotiv litt. B.

Beräkningar för ifrågavarande förstärkningsarbeten hava uppgjorts dels under förutsättning, att någon avlastning av

Fig. 6. Södra spännet med avlastningsbrygga under förstärknings-

arbetenas utförande.

spannen under förstärkningsarbetenas utförande icke verkställdes, i vilket fall all död last skulle komma att upptas av den gamla järnkonstruktionen, dels under förutsättning, att avlastning ägde rum, varigenom den döda vikten kom att fördela sig såväl å den gamla som den nya järnkonstruktionen. Det visade sig därvid till följd av de stora spännvidderna och den därmed följande stora egna vikten hos spannen ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt att avlasta spannen under förstärkningen trots de relativt dyrbara avlastningsanordningarna. Då till följd av de synnerligen dåliga grundförhållandena vid broplatsen de pålar, som uppburo avlastningsanordningarna, måste givas mycket stora längder, var det önskligt att nedbringa antalet punkter, där avlastningsanordningar skulle placeras, utan att samtidigt avsevärt minska avlastningens effektivitet. De detta hänseende verkställda undersökningarna gåvo vid handen, att det var tillräckligt att anbringa avlastningsanordningar i varannan knutpunkt, här nedan benämnd avlastningspunkt. Avlastningen verkställdes medelst hävarmar och motvikter. För uppbärande av hävarmarna anordnades vid varje avlastningspunkt en på sex pålar vilande fast ställning. Nämnda ställningar förbundos med varandra dels genom i brons längdriktning gående förband, på vilka arbetsplattformer voro utlagda, dels genom i såväl tvär- som längdriktning anordnade kryssförband. Hävarmarna, vilka för varje avlastningspunkt utgjordes av två medelst bultar och träklotsar sammanhållna I-balkar, voro upplagda på förenämnda ställningar medelst gjutjärnsplattor, vid vilka hävarmarna voro vridbart fästade. Som endast den permanenta men ej den rörliga lasten skulle uppvägas genom ifrågavarande avlastningsanordningar voro motvikterna avpassade därefter. Hävarmarnas förskjutning i brons längdriktning hindrades utom genom fästet vid förenämnda plattor även av vid motvikternas upplag a hävarmarna befintliga styrningsanordningar. Järnkonstruktionens \ikt överfördes till hävarmarna av en vid desamma fästad pallning av ekklotsar. Motvikterna utgjordes av 1 o m långa kasserade skenor. Innan förstärkningen av brons hu\ud-