Sida 1721
Väg- och vattenbyggnadskonst
i7 Sept. 1919
VÅG- OCH VATTENBYGGNADSKONST, HÄFT. 9—10 ”9
tets ställning antecknats. Slangarna till glasrören voro anslutna till pitotröret såsom fig. 22 visar.
Fig. 26 anger observationerna för pitotrör n:r 3, och är medeltalet för korrektionskoefficienten 0,954.
Fig. 27 anger observationerna för pitotrör n:r 4, och är medeltalet för korrektionskoefficienten 1,237.
Som resultat av försöken påpekas,
att vid metodens tillämpning förefinnas betydliga svårigheter
dels på grund av att vattenpelarna starkt pendla och fordra lämplig och van personal för avläsningarna (och bör dessutom en serie avläsningar för varje gång göras för att resultatet skall bliva tillfredsställande) och
dels därför att samtliga ledningar och slangar måste vara luftfria. De minsta svårigheterna och jämnaste samt tillförlitligaste resultaten erhöllos med pitotrör n:r 4 i förening med instrumentet från A. B. Svenska Logg. I allmänhet torde dock kunna påstås, att metoden endast givei approximativt riktiga värden och lämpligen endast bör användas vid större vattenmängder och begränsade hastigheter.
2.
Av byråingenjör Lars Lawski, Stockholm.
De ovan beskrivna pitotrörsförsöken avsågo såsom antytts att utexperimentera en i praktiken användbar metod för vattenmängdsmätning medelst pitotrör i slutna rörledningar, närmast för en pumpanläggning för grundvattensänkning vid slussbyggnaden i Södertälje.
Det pitotrör av ovan beskrivna typ n:r 1, som törst kom till användning, erfordrade en konstantbestämning, vilket gav anledning till försöken. De utexperimenterade pitotrörens egenskaper, särskilt sluttypen n:r 4, ha teoretiskt behandlats å kanalbyggnadsbyrån, och rören ha prövats i praktiken vid den nämnda pumpanläggningen i Södertälje. En kort resumé av resultaten och iakttagelserna torde kunna vara av intresse.
Pitotröret av typ 1 placeras med sin spets i vattenrörets mitt. Vattenhastigheten i ett rör är störst i mitten och avtager mot rörets väggar etter en kurva, som av flertalet av senare observatörer och författare angives för grövre rör som en kvartsellips; andra angiva kuivor sasom kubisk parabel och parabel av 8:e ordningen, vilkas form ej särdeles mycket avvika från den förstnämnda. Den vid våra
För grövre rör med släta väggar, i detta tall 1 2 , är förhållandet mellan medelhastigheten V0 och maximihastigheten i rörets mitt Umax i allmänhet 0,84 och varierar mellan 0,83 och o,87, varvid det högre värdet gäller för mycket grova rör resp. mycket stora vattenhastigheter. Koefficienten är således ej konstant, utan växer med ökad
rördiameter och för viss rördiameter med ökad vattenmängd. Hastigheten helt nära rörväggen uppskattas av Williams, Hubbel och Fenkell till c:a 0,5 Umax; enligt Prazils ovan angivna formel är dock hastigheten vid själva rörväggen = o, vilket kan teoretiskt bevisas.
Om ett pitotrör av typ 1 eller 2 med spetsen placerad i vattenrörets mitt ger ett utslag h (= skillnaden mellan pitotrörstryckhöjden och den statiska tryckhöjden), representerande Fraax, skulle medelhastigheten i röret Va bliva — 0,84 . \J 2 gh. Uppdämning framför pitotrörspetsen, virvelrörelser och dylika inverkningar minska emellertid utslaget, varför koefficienten ökas; vid de utförda proven erhölls för 300 mm rör och 1,5 — 3 m hastighet koef¬
ficienten k
K
V
= omkring 0,90 för pitotrör n:r 1 och
n:r 2 men med stora variationer uppåt och nedåt på grund av vattnets pulsation, mätningsanordningarnas ofullkomlighet m. m.
Vattenmassan i ett rör är nämligen utsatt för turbulent strömning (se Krev s nedan nämnda uppsats), som gör, att hela hastighetsdiagrammet »kastar» åt ena eller andra hållet från det ena ögonblicket till det andra, och eventuellt rotation, som ger hastighetsdiagrammet en inbuktning på mitten. Ett hastighetsdiagram, som ena ögonblicket har utseendet a å fig. A, intar därför följande ögonblick läget b eller c.
Ett pitotrör av typerna 1 eller 2, som endast registrerar hastigheter i en viss punkt, t. ex. punkten /, fig. A, kommer därför att ge ett pendlande utslag, vilket förminskar avläsningarnas skärpa. Om icke dessa pulsationer funnes, kunde det vara likgiltigt, hur pitotrörshålen placeras, då ju pitotrörets koefficient i alla fall måste experimentellt bestämmas. Rätt vanligt är t. ex. vid pumpprovningar att låta vattnet fritt strömma ut ur ett vertikalt munstycke, i vars mitt pitotrörsöppningen placeras. Denna metod uppges i allmänhet endast giva c:a 2 °/0 fel. I praktiken ställer det sig emellertid så, att utslagen
försök erhållna fördelningen överensstämmer tämligen väl med den ovan angivna av Prazil uppställda kurvan med n = 6 eller kanske ännu bättre med n = 8, varvid formeln blir
8
0 = 1,125 • \l I • v0; (dg. B) v R2
vilken dock ej gäller alldeles intill periferien.
hos den använda vätskepelaren förete sa stora och hastiga variationer, att avläsningarna i själva verket ej alls kunna göras med tillräcklig noggrannhet, vilket beror på vattenmassans turbulenta strömning o. s. v. På grund harav bör man anordna pitotrörsmätaren sa, att 1 första hand lugna utslag erhållas, att pulsationens inverkan kompenseras, att pitotröret så nära som möjligt direkt ger uttryck för me-
Källa: Internet Archive ·
