Teknisk tidskrift 1919

i o Maj 1919

VECKOUPPLAGAN, HÄFT. 19

259

andra länderna. Frågan om annuiteter och arbetslöner är ju i hög grad beroende av de lönesatser och den arbetstid, som tillämpas under byggnadstiden och efteråt. Allmänna omkostnaderna bliva beroende på skatteformer och skyldigheterna ifråga om sociala välfärdsåtgärder. Skulle det blivande företaget bliva allt för betungat genom svårigheter under dessa rubriker, blir företaget ju utsiktslöst.

Posten för kraft uppgår till förhållandevis lågt belopp, 4: 50 kr. Vi borde ju kunna räkna med lägre kraftpris i Sverige än i utlandet. Denna faktor blir dock av oväsentlig betydelse.

De huvudposter, där de stora differenserna mellan olika länder och olika läge för järnverket komma in, äro självfallet järnmalm och bränsle, och därvidlag är det ju i första hand kostnader för frakt från gruvorna till järnverket, som är avgörande, samt dessutom frågan om exporttullar och den prissättning å dessa råvaror, som gruvägarna inå kunna göra. Ifråga om bränslekostnader vill jag hänvisa på ett för oss glädjande resultat av den moderna tekniken, som framträder på den grafiska tabellen. Bruttokostnaden för bränslet uppgår till 25: 50 kr., men härifrån avgår en kreditpost av 13: 10 för i första hand utvunnen överloppsgas samt dessutom för biprodukterna vid koksningen av stenkol. Det höga värdet av denna kreditpost har i första hand tillkommit därigenom, att jag räknat med förbrukning av en väsentlig del av gasen av utomstående konsumenter. Om järnverket lägges vid en större stad, kan man dess hellre få räkna härmed, som ju städerna i stor utsträckning äro hänvisade till konsumtion av lysgas, även om prisen å densamma på grund av höga stenkolspris skulle komma att stå ganska högt.

I detta samband bör jag kanske beröra frågan om värme- och krafthushållning i de moderna järnverken. Från såväl masugnar som koksugnar erhållas stora kvantiteter överloppsgas, svarande mot cirka en fjärdedel av de använda kolens värmevärde. Följande användningar för denna gas kan komma ifråga: för kraftgenerering i gasmotorerna, för metallurgiska värmeändamål vid järntillverkningen samt för avsättning till andra konsumenter. Med de låga kraftpris och höga bränslepris, som gälla för de flesta trakter av Sverige, lönar det sig ej att använda gas till kraftgenerering, allt naturligtvis under förutsättning att förhållandena på platsen medgiva avsättning för värmeändamål. Användningen av masugnsgas och koksgas för metallurgiska ändamål har under det senaste årtiondet drivits till en hög fulländning, och gasförbrukningen är så nedbringad, att väsentliga kvantiteter gas bliva disponibla för leveranser till utomstående, även om praktiskt taget samtliga värmebehov vid järnverket tillgodoses ur överloppsgasen. Upp till 40 % av den avloppsgas, som erhålles ur koksugnarna, är av den kvalitet, att den kan användas som ersättning för den vanliga lysgasen. Hela problemet om gashushållningen blir emellertid mycket komplicerat och svårlöst på grund av de stora dygns- och veckofluktuationerna ifråga om såväl gasproduktionen som ifråga om konsumtionen, naturligtvis ej minst ifråga om den andel, som måste avsättas för leveranser utom verket. Motsvarande synpunkter gälla även ifråga om verkets kraftkonsumtion.

Malmerna äro upptagna till marknadsvärdet i Grängesberg, om än ett förhållandevis lågt sådant. Frakten Grängesberg — Göteborg är beräknad efter de låga specialtariffer, som tillämpats i Tyskland för malmtransporter.

Enligt denna tillverkmngskalkyl skulle järnet år 1913 kunna försålts fritt banvagn Göteborg till ett pris av 98 kr. per ton, varvid man skulle kunna tillgodogöra sig 6 % ränta å de nedlagda pengarna. I kostnaderna äro dock därvid inga skatter på nettovinsten medräknade. Denna siffra bör jämställas med de å den grafiska tabellen (fig. 3) angivna noteringarna för importerat grovt stångjärn, levererat oförtullat i Göteborg. Noteringarna avse belgiskt thomasjärn. Järn från denna marknad är visserligen icke föremål för export till Sverige, men på grund av vissa förhållanden, på vilka jag ej närmare kan ingå, anser jag, att dessa noteringar rättvisligen böra jämställas med min tillverkningskalkyl. Jag skall senare återkomma till denna prisfråga, men vill redan nu säga, att det material, som av oss inköpts, i regel torde ha ställt sig dyrare än vad noteringarna angiva, men att priserna på importerat järn förvisso skulle ställt sig ännu lägre för konsumenterna, för den händelse ett järnverk i Göteborg under ifrågavarande år hade existerat.

Ett verkligt kriterium på huruvida naturlig förutsättning föreligger för tillverkningen i Göteborg torde emellertid endast kunna erhållas, om man gör en direkt sammanställning med vad jag vill kalla de naturliga förutsättningarna för de utländska järnverk, som i så fall skulle uppträda som konkurrenter. En sådan sammanställning måste nödvändigtvis lämna mycket approximativa resultat, i första hand därför att det är svårt att erhålla exakta och tillförlitliga data. Jag ber att starkt få betona, att jag ej åsyftat en uttömmande behandling av denna uppgift, utan tagit det mera schematiskt och förenklat.

B i c l;

JÄRNMALM MAI11FRAKTER BRÄNSUFRAKTtR FRAKT FÖR VID GRUVORNA FÄRDIC VARA

Fig. 4. Järnmalmskostnader, frakter, för järnmalm och bränsle samt frakt till Oceangående båtar för färdig vara.

Jag har vid denna jämförelse till att börja med utgått från det i viss mån oriktiga antagandet, som jag nyss anförde, att ett Göteborgsverk skulle vara fullt likställt med de utländska verken ifråga om alla poster utom bränsle och järnmalm, sålunda ifråga om arbetslöner, kraft, diverse kostnader, allmänna omkostnader och annuitet. Kalkylerna äro vidare uppställda på så sätt, att jag antagit samma pris för stenkolen vid de engelska och vid de tyska kolgruvorna. Jag har ej tagit hänsyn till de olika priser, som tillämpas om järnverken ha egna gruvor mot om de köpa kolen i öppna marknaden. Bränslekostnaderna komma sålunda endast in i form av fraktkostnader. Ifråga om järnmalmen har jag däremot inräknat samtliga kostnader, sålunda försäljningsvärdet å malmen plus fraktkostnader. Ifråga om resultatet hänvisar jag till den grafiska tabellen (fig. 4).