Teknisk tidskrift 1919

260

TEKNISK TIDSKRIFT

io Maj 1919

Innan jag redogör för förhållandena i varje särskilt tall, \ill jag Hyktigt redogöra för några synpunkter i samband med malmförhållandena, som äro av teknisk natur. Malmens värde och de tekniska metoder, som tillämpas för att i sista hand erhålla valsjärnet, är beroende dels pä järnhalten och dels på fosforhalten. Om malmen håller så mycket fosfor, att det därav blåsta tackjärnet erhåller en fosforhalt av minst 1,8 — 2 % , lämpar den sig för den basiska bessemermetoden eller thomasmetoden. Denna metod är i de flesta fäll den billigaste för framställning av järn, men thomasmetallen är för vissa ändamål ej erkänd att vara tillräckligt god; för exempelvis skeppsbyggnadsmaterial och jämväl för räls å de svenska statsbanorna får under normala förhållanden basisk bessemer ej användas. Om fosforhalten är mycket låg, kan den sura bessemermetoden eller den sura martinmetoden användas. Dessa metoder kunna dock numera anses vara av förhållandevis underordnad betydelse. Om fosforhalten i tackjärnet blir lägre än 1,8 %, men dock ej tillräckligt låg för de sura metoderna, är man hänvisad att använda den basiska martinmetoden, och därvid är det till fördel ju lägre fosforhalten är.

Våra svenska exportmalmer hava, i motsats till de spanska malmerna, i regel lagom fosforhalt för basiskt thomasmaterial. De söka sig därför till sådana utländska järndistrikt, som i övrigt arbeta med thomasmalmer, sålunda i första hand Westfalen. Däremot vill man givetvis ej blanda upp dem med malmer av lägre fosforhalt, så att fosforhalten i järnet kommer under i,8 % . De engelska malmerna äro i regeln så låga i fosfor, att de ej lämna thomasjärn, och därför komplettera engelsmännen sitt importbehov av malm i första hand från Spanien, under det att de svenska malmerna endast i förhållandevis ringa utsträckning funnit användning i England.

De oerhört rika malmtillgångar, som finnas i England och Tyskland, omfatta huvudsakligen fattiga malmer med 28 — 35 % järn. Den låga järnhalten medför, att masugnsprocessen blir väsentligt fördyrad Bränslekostnaden blir hög, och tillverkningskapaciteten låg, varigenom kostnaderna bliva höga. Kompenserar man den låga procenten i den inhemska malmen genom högprocentiga importerade malmer, bliva fördelarna avsevärda. Man kan uttrycka saken så, att därvid det järn, som härleder sig från den importerade malmen, blir avsevärt billigare än vad som specifikt motsvarar inköpspriset för järnet i de ifrågavarande malmerna. Häri ligger ett av de viktigaste skälen till att England och Tyskland importera så stora kvantiteter högprocentiga malmer, trots det höga priset per unit av dessa malmer och trots att tillgångarna på de inhemska lågprocentiga malmerna ej skulle lägga hinder i vägen för en högst väsentligt ökad användning av dessa malmer. Som resultat av dessa förhållanden följer emellertid självfallet, att marknadsvärdet på den svenska malmen ligger högre än vad som motsvarar genomsnittliga värdet på de malmer, som smältas i de utländska masugnarna, i viss mening sålunda en nackdel för ett svenskt järnverk, som nödgas uteslutande smälta svensk malm och måste inköpa densamma till gällande marknadspris.

England var för några årtionden sedan världens största järntillverkare, men har nu sjunkit ned till nummer tre i ordningen. Engelsmännen påstå själva, och ingen annan bestrider det, att orsaken till denna relativa tillbakagång

ej är bristande naturliga förutsättningar - dessa äro i verkligheten utomordentligt goda — utan är att hänföra därtill, att engelsmännen ej följt med tidens krav ifråga om inbördes samverkan i affärerna, rationell teknik samt moderna transporter.

Järntillverkningen är naturligtvis knuten till de olika fyndigheterna av stenkol och järnmalm, och man erhåller därigenom ett stort antal betydande järndistrikt. I syd västra Skottland äro de stora stenkolsfvndigheterna i första hand upphovet till järnverken. Malmen måste till huvudsaklig del importeras. Söder därom, i nordvästra England, hava vi ett annat distrikt, som uppvuxit på grund av de därvarande fyndigheterna av fosforren malm, som ger tackjärn av hög kvalitet. Även detta distrikt stöder sig emellertid numera till väsentlig del på import av spanska malmer. Koks hämtas från andra distrikt i England. 1 södra Wales är det återigen stenkolsförekomsterna, som blivit orsaken til! en betydande järntillverkning, som särskilt inriktat sig på framställning av tunnplåt. Vända vi oss till östra England, ha vi en synnerligen viktig brännpunkt för järntillverkningen i Middlesbrough. Norr om Middlesbrough finnas de stora kolförekomsterna i Durham, där man erhåller Europas bästa koks. I Clevelandomradet omedelbart söder om Middlesbrough börjar Englands viktigaste järnmalmslager, som återfinnes söder och sydväst därom, exempelvis i trakten av Sheffield och Bir mingham. Dessa trakter i mellersta England ha också sina egna stenkolslager och även en betydande järnindustri.

Det förefaller mig vara av ett visst intresse att iakttaga, att i England med de korta avstånden och de billiga sjötransporter, som överallt stå till förfogande, icke dess mindre ett så stort antal järndistrikt under tidernas lopp kunnat balansera mot varandra, utan att de som i verkligheten äro sämst gynnade behöva tyna bort inför de andras övermakt. Givetvis spela här förhållanden in, som ligga ovanför den enklaste matematiken i nationalhushållningen, och förhållandena synas mig indirekt vitsorda, att just det, att industrien har sin järnleverantör så nära som 'möjligt är av den största betydelse.

Det förnämsta och för exporten prisbildande distriktet måste emellertid Middlesbrough-området anses vara. Malmen här är fattig - endast omkring 30 % järn — och

håller omkring J/2 % fosfor. Nu för tiden måste man bryta malmen i gruvor, sedan den mera lättillgängliga malmen är utbruten. Förr kunde man här, liksom alltjämt i de väldiga fyndigheterna söder och sydväst om det egentliga Clevelanddistriktet, bryta malmen i öppna brott, sedan den tunna markbetäckningen bortskaffats. Den förhållandevis höga fosforhalten har gjort, att man ej varit deciderat hänvisad till någon bestämd ståltillverkningsmetod. Den basiska thomasprocessen har fått ett visst fotfäste, men på sista årtiondet har den basiska martinmetoden definitivt gjort sitt segertåg. Importen avutländsk malm har alltid varit stor, tidigare i första hand betingad av de tekniska förhållandena vid ståltillverkningen. Importen av svensk malm är ej obetydlig, men den spanska och närbesläktade malmer dominera.

o

Ar 1913 bröts i England c:a 16 mill. ton huvudsakligen lågprocentig malm. Importen utgjorde c;a 8 mill. högprocentig malm, därav från Sverige c:a 600 000 ton och från Spanien drygt 41/,, mill. ton.

I Tyskland märka vi 4 järndistrikt av första ordningen. I översta Schlesien, nära det gamla trekejsarrikshörnet,