Sida 464
Veckoupplagan
TEKNISK TIDSKRIFT
18 Okt. iq 19
422
En verkligen lyckad maskin efter en alldeles ny princip är den av Otto Steiger (1892) konstruerade och av Hans W. Egli, Ztirich, tillverkade »Millionär» (fig. 27 och 28).
Den har åtta inställningsorgan, 8 kvot- och 16 produktställen. Den framställer enkelprodukterna genom endast ett vevslag för varje multiplikators- eller k\otställe.
tionen. Faran vid denna rörelse är, att man ej nedtrycker tangenten ända till botten, i vilket fall den erhallna siffran ej blir större än i förhållande till det antal kuggar, som blivit använda. Å andra sidan medför denna metod den fördelen, att en rent otrolig snabbhet kan ernås av en van räknare, synnerligast vid multiplikation.
Fig. 27. Millionär.
11
Fig. 28. Schema för Millionär.
Fig. 29. Comptometer.
Genom framflyttning av s. k. »multiplikationskroppar», d v. s. skivor med tänder, vilka grafiskt framställa de olika enkelprodukterna, 'inställas kuggstänger, som påverka de längs fyrkantiga axlar löpande inställningsorganen, vilka sedan i sin ordning vidarbefordra enkelprodukterna.
Vi finna av den schematiska teckningen att multiplikatorvisaren är inställd på siffran 8 och att således multiplikationskroppen för enkelprodukterna av 8 är ställd tör arbete. Det inställda talet 516 motsvaras sålunda av de grafiskt framställda enkelprodukterna 40, 8 och 48. I
likhet med å Mercedes-Euklid-maskinen överföras nu genom kuggstängerna de å fyrkantaxlarna löpande inställhjulens arbete till resultatregistret.
Veven arbetar alltid åt samma håll, och multiplikation eller division erhålles genom omställning av särskilda organ.
Maskiner, som ej kunna hänföras direkt till någon av de förra grupperna, äro svenskarne J. Hultmans och A. M. Johanssons (1900 — 04) maskin, »Mercur», med roterande hjul med rörliga kuggar och inställning medelst förskjutning på rörliga axlar, Alexander Rechnitzers, Wien (1902, 05, 07, n) maskin, som på en gång räknar ut
produkter av flerställig multiplikator och flerställig multiplikand; den har tryckverk och elektrisk drift, J. Vermehrens, Köpenhamn, bråkräkningsmaskin (1900 13), 1 he
Schooling Calculating Machine Company's, London, maskin med tre adderverk för brutto, tara, netto 11908 10),
svensken G. E. Johanssons, Sundsvall, bokföringsmaskin med sju räkneverk i bredd (1909) ej tryckande, K. Kettlitz’; Breslau, maskin (1909), som utvisar debet, saldo, kredit i tre siffergrupper bredvid varandra, H. Kollers, Gassel, (1912) för multiplikation av tva flerställiga tål,
som båda inställas samtidigt.
Dessa senare maskiner äro delvis att hänföra till den stora grupp av räknemaskiner, som vanligen benämnas »additionsmaskiner».
Additionsmaskiner.
Dessa i sin ordning delas lämpligen i tryckande (vanligen kallade skrivande) och icke tryckande (vanligen kallade »kalkyleringsmaskiner» ). De förra äro i flesta tall försedda med särskilt drivorgan (vev eller dylikt); de senare sakna sådant.
Å kalkyleringsmaskinen sker arbetet genom att direkt medelst siffertangenternas nedtryckande ut (öra räkneopera-
Ehuru givetvis ingen betryggande garanti finns, för att räkningen är riktigt gjord, så visar dock erfarenheten, att en van räknare nästan aldrig gör fel.
Bland maskiner av denna typ må nämnas: »Comptometer» från Felt & Tarrant, Chicago (1889), Proskauer, Berlin (1891), J. C. Lotterhand (1903), Burroughs’ kalkyleringsmaskin (1909), Barret (1910).
Den schematiska bilden visar huru vid nedtryckningen de olika tangenterna överföra sitt rent mekaniska arbete på en stång, som står i förbindelse med en spärrhake, vilken i sin ordning vid återgångsrörelsen inställer sifter-
hjulen. . I
Enkla adderingsapparater, som vanligen manövreras med
ett stift, äro mestadels byggda i form av avlånga lådor och arbeta medelst snören, böjliga stalband, kuggstänger eller kedjor.
Sådana patent ha uttagits av Mayer, Munchen (1884), K. E. Wiberg (1893), Webb, New York (1894), Goldman, Chicago (1901), Wirth, Luzern (1906), Schubert N
Salzer, Chemnitz (1910) m. fl.
Cleveland (1904) pat. å en »additions- och subtraktionsmaskin», som endast genom en omkastare uttör de olika räkneoperationerna, vid för övrigt fullkomligt likartat handhavande.
Den första praktiskt brukbara, tryckande additionsmaskinen som fabriksmässigt framställdes, konstruerades av amerikanaren W. S. Burroughs ( 1 8 8 2 ) , pat. (1885). Den
Fig. 30. Schema för kalkyleringsmaskin.
första av hans maskiner blev färdig 1888 och kostade då 300 000 dollars.
Fabrikationen kom ej på allvar igång förrän 1891. Under de närmaste femårsperioderna tillverkades följande antal maskiner: 1000, 2538, 16135 och 62286 = s:a 81959 till och med 1909. Totala tillverkningen av Burroughs
Källa: Internet Archive ·
