Teknisk tidskrift 1919

1 9 Mars 1919

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST, HÄFT. 3

den i december — april. Beträffande de gångna månadernas nederbörd har denna utgjort i december 61 mm, i januari 48 mm och i februari 16 mm, medan de normala mängderna utgjort 37, 29 och 26 mm. Ett överskott har alltså förefunnits av 33 mm. Under den varma delen av januari avsmälte emellertid detta så gott som fullständigt, vadan med hänsyn till den gångna delens av vintern nederbördsförhållanden det synes sannolikt, att vårflödet ej kommer att uppnå det beräknade värdet.

Prognoserna av Dalälvens högva tlenmängd på grundval av de fleråriga variationerna gåvo goda resultat åren 1912, 1913, 1914, 1916 och 1917, men däremot ett felaktigt

år 1915. För år 1918 beräknades ur de fleråriga variationerna ett högt värde eller c:a 1 400 sm3, medan det verkliga värdet blev mycket lågt eller 840 sm3, vadan även prognosen för 1918 blev felaktig, såsom jämväl ansågs sannolikt med hänsyn till vinterns nederbördsförhållanden.

Även för innevarande år är det mycket vanskligt att på grund av de fleråriga variationerna göra någon prognos av Dalälvens högvattenmängd. En sträng tillämpning av den givna principen skulle emellertid giva ett värde av c.a 1 200 sm *, d. v. s. något över det normala , men jag anför detta med all reservation , då det också föreligger skäl för att antaga ett betydligt lägre värde.

Beträffande innevarande vinters nederbörd i Dalälvsområdet, vilken ju visats spela stor ehuru ingalunda avgörande roll för vårens högvattenmängd, har denna uti december med 1 1 mm och i januari med 4 mm överstigit den normala, men i februari med 24 mm understigit den normala. Med hänsyn också till avsmältningsförhållandena ge icke dessa värden anledning antaga någon särskilt stor vårflod.

Rörande Helgeåns vattenstånd vid Kristianstad framhöll jag förra året, att prognoserna syntes giva möjlighet att med rätt stor säkerhet förutberäkna det i industriellt hänseende för de sydsvenska vattendragen viktiga sommarlågvattnet. Fig. 3 visar, huru prognoserna av medelvattenståndet i juni och juli utfallit åren 1914 — 1918, och man finner en mycket god överensstämmelse beträffande kurvornas gång. Den torra våren 1918 gjorde emellertid, att det verkliga vattenståndet under nämnda månader rätt mycket understeg det beräknade.

För år igig giver prognosen ett lågt värde för sommarvattenståndet i Helgeån.

För Dalälvens regleringsförenings räkning har jag bearbetat vattenståndsobservationerna i en del av Ru nnsys temet s sjöar, och anför jag här en del resultat av beräkningarna dels för sjön Tisken, en del av Runn, vid Norslund med observationer från november 1868, dels för den lilla sjön Vällan väster om Falun, där observationer fort. gått ända sedan januari 1785, tyvärr dock med ett avbrott under tiden oktober 1847 — oktober 1868. Speciellt den sista serien är så lång, att det varit möjligt erhålla värdefulla medelvärden å den 1 i-åriga perioden till jämförelse med de ur Vänern och Mälaren erhållna.

Det framgår av den gjorda analysen, att det utom den årliga perioden förekommer såväl en fåårig som en 11- årig period. De äro emellertid ganska olika utbildade i de båda sjöarna, vilket sammanhänger med deras olika karaktär. Det visar sig, att med ett enda undantag de fååriga variationerna i Tisken och Vänern överensstämma, ehuru maxima och minima inträffa rätt mycket senare i

4 1

Vänern till följd av denna sjös större magasineringsförmåga. Däremot saknas en del fååriga maxima och minima för Vällan, vadan den operiodiska periodlängden blir längre i denna sjö. Härutinnan överensstämmer den med Vättern, och orsaken härtill torde vara båda sjöarnas karaktär av källsjöar.

Den 11 -åriga periodens epoker överensstämma också för Vänern, Vällan och Tisken. Serien för Vällan är så lång att jag kunnat jämväl beräkna den 1 1 åriga fluktuationens periodiska amplitud. Fig. 4 visar de motsvarande kurvorna för Vänern och Vällan och epokerna äro varandra fullt motsvarande. Däremot råder den olikheten, att hos Vällan bägge maxima äro ungefär lika stora.

Fig. 5 visar de årliga, fååriga och 11-åriga periodernas medelförlopp hos Tisken och Vällan, och av dem framgår den stora olikheten i variationernas karaktär tydligt