Teknisk tidskrift 1919

4‘)

26 Mars 1919 S K E P P S B Y G G N A D S K O N S T, HÄFT. 3

(ijutning av betongkölar till segelyachter och motorbåtar.

Betongen har på senaste tiden fått allt större användning, och i många fall har den fått tjänstgöra som kristidssurrogat. Detta var förhållandet, då betongen började användas till kölar på segelyachter, som på grund av de höga blypriserna berövats sina blykölar, och vid nybyggnader, då blykölar ställt sig för dyra. Inom detta område kommer nog betongen, fastän vi nu gå mot bättre tider, allt framgent att få användning på grund av sin stora motståndskraft, styrka och prisbillighet. Här nedan skall därför givas några råd och anvisningar tagna ur augusti- och septemberhäfterna av »The Motor Ship and Motor Boat.»

Trä form till kålen.

£>y$ges sd att kålens övre yla blir plan ifler betongens {fyllning.

Betong är en blandning av cement, sand och krossad sten eller grus samt vatten. De rätta proportionerna av sand och grus äro av så stor betydelse, att med samma mängd cement kan lätt erhållas en skillnad av 100 % i styrkan hos god och dålig betong.

Sand utgör de minsta partiklarna i grus. Storleken räknas från de minsta korn till sådana, som gå genom en sikt med 6 mm hål. Betongens styrka ökas väsentligt, om sanden är väl sorterad, d. v. s. det får ej finnas allt för stor del av de allra minsta partiklarna, enär cement skall tillsättas i så stor mängd att det blir tillräckligt för sammanhållning av sanden inbördes och det omgivande gruset. För att detta skall ske måste ytorna av sand- och gruskornen överdragas med cement, och om då största delen av sanden är ytterst finkornig, måste en större mängd cement tillsättas för att samma styrka skall erhållas. Samtidigt behövs även en större kvantitet vatten för att samma lättarbetade blandning skall erhållas. Cementen skall användas såsom lim, ej i stora mängder utan i minsta möjliga mängd, för att hålla massan tillsamman. Sanden måste vara fri från jord och lera och särskilt från vegetabiliska och animaliska föroreningar. Ett vanligt prov är att gnida litet fuktig sand i handen, då inga jordfläckar få visa sig. Ett annat sätt är att röra upp litet sand i rent vatten, då sanden faller till botten nästan genast och leran endast långsamt, när man slutat röra. Då allt har sjunkit till botten, kan sanden användas, om lerlagret ej överstiger 6 % av sandlagrets tjocklek.

Gruset eller den krossade stenen kan vara av nästan vilken storlek som helst. Maximistorleken bestämmes endast därav, att då armeringsjärn användas, måste även de största partiklarna kunna passera mellan dessa eller mellan dessa och formen. Gruset eller den krossade stenen bör liksom sanden vara väl sorterad, och partiklarna skola hellre vara skarpkantade än runda, hellre skrovliga på ytan än jämna. Granit är

t. ex. starkare i betong än flinta. Ju starkare sten som användes desto starkare blir betongen. Betong med tegel är mycket sämre än betong med sten.

Blandningen av betongen måste ske med noggrannhet. De behövliga mängderna grus eller sten, sand och cement mätas var för sig. Sedan blandas cement och sand genom att man med en skyffel vänder över det en gång. Därpå får bland-

s3efdion visande metoden

ningen genom en sikt falla ned på gruset eller stenen, och det hela vändes två gånger som förut. Sedan tillsättes fullkomligt rent friskt vatten genom strilen till en vattenkanna, under det blandningen vändes tre gånger. Man måste vara noga med att varje sats alltid har samma fuktighet, och att vattenmängden ej är så stor, att den onödigt fördröjer och försämrar betongens stelnande.

Gjutning av kölar till segelyachter vållar inga större svårigheter. Det svåraste är uppsättandet av formen, så att kölen passar till skrovet. Fördenskull göras först mallar av tunn furu efter nedre delen av bordläggningen och kölsektionerna, och kölens plana överkant märkes ut på dessa. Mallarna placeras sedan vertikalt på sina rätta avstånd med märkena i ett plan med den rätta lutningen, och på dessa mallar bygges formen. Då den är färdig, stagas den kraftigt utifrån som fig. 1 visar, så att inga svagheteter uppträda vid gjutningen och packningen, ty påfrestningen blir då ganska stor, och placeras helst med övre kölytan horisontalt. Där kölbultarna skola fastgjutas, insättas vid gjutningen fyrkantiga träboxar, stora nog att lämna plats för kölbultarnas skallar, som fig. 2 visar, varefter gjutningen kan böiia.

Då man beräknar den mängd betong, som behöves, bör man iakttaga, att man ej efter blandningen erhåller en volym lika med summan av de ingående fasta beståndsdelarnas volymer, ty de minsta partiklarna fylla ut tomrummen mellan de större, och cementen bildar ett tunnt överdrag på varje partikel. Resultatet blir vanligtvis eti volym lika med volymen av grus eller sten. Arbetet med ifylluing och packning skall gå jämt och ganska foit, och samtidigt bör man med en hammare slå på formens sidor för att driva ut luften ur betongen och få en jämn yta. Då betongen stelnar och blir ganska fast på en timma, bör gjutningen ske så fort betongen är blandad.

Formens ytor, som skola beröras av betongen, böra bestrykas med kalkvatten för att hindra betongen att fästa vid formen.