Teknisk tidskrift 1919

i Nov. 1919

445

VECKOUPPL AGAN, HÄFT. 44

liga fördelar. Gruvgas förekommer ej, vatten förekommer ej, enär alla lager till många hundra meters djup från ytan äro frusna. Transporterna till gruvmynningen äro enkla, enär inga schakt äro behövliga. Detta gör en stor minskning av personal samt en stor säkerhet mot ras och explosioner. Minskning i rasfara föranledes dels genom att även sämre häng genom frysningen blivit hållbara, dels på grund av det ständigt frusna virkets långa varaktighet. I detta sammanhang kan omnämnas, att endast en olyckshändelse skett i gruvan, och denna berodde helt och hållet på resp. arbetares slarv vid laddning av skott.

Som synes av ovanstående, är sprängämnesförbrukningen i vår gruva mycket hög. Detta beror på, att kolet hos oss numera endast till mycket ringa del förskrämmes och hugges ut, som exempelvis sker i Skåne, utan borras och skjutes ut. Härigenom har produktionen kunnat ökas. En olägenhet med skjutning utan föregående förskrämning, utom naturligtvis ur ventilationssynpunkt är, att kolet fås i mindre bitar och med större procent stybb. Denna olägenhet gör dock oss intet, eller rättare sagt, vi ha den i varje fall, enär tyvärr våra kol alltid efter lagring ute vid upptiningen sönderfalla i småkol och stybb. Kolet borras som vanligt med i" spiralborrar. Som sprängämne, ha vi funnit nitrolit bäst genom sin sega, mindre brisanta, men vidt verkande sprängkraft. I en gruva, som ständigt är frusen, är det dessutom mycket bekvämt med pulverformigt sprängämne.

Gruvans ventilation är något svårare hos oss än i andra gruvor med schakt, enär vi mindre lätt erhålla naturligt drag. Vi ha därför på tidigt stadium fått anordna konstlad ventilation. Härför framdraga vi före det fält, som skall brytas, smala ventilationsorter, utmynnande i schakt upp till dagen. I schaktets nedre del inmonteras en sugande siroccopropeller. Medels genomslag från ort till ort och vissa vägars avstängning med segel kan luftströmmen ledas förbi arbetsrummen, och röken på kort tid avlägsnas. Givetvis måste dock i en del långt drivna smalorter döda ställen uppstå, vilka ej medelst denna sugning kunna ventileras. I sådant fall hjälpa vi oss med smärre centrifugaldäktar, som medels rör inblåsa frisk luft till dessa ställen.

Gruvan har utvecklat* sig väl, och flötstjockleken ökas märkbart om ock sakta, ju längre vi komma in i berget. Samtidigt tilltager flötsens renhet, i det de förut omtalade skifterränderna uppträda mera sparsamt. Hittills har endast en förkastning påträffats, vilken synes inritad å gruvplanen. Då vertikala förkastningen endast är 1/i> m, har inverkan av densamma varit obetydlig. Av den synnerligen jämna lagerställningen i dagen kan man döma, att från alla större förkastningar skola vi med säkerhet vara befriade.

Klimat- och naturförhållanden, som inverka på anläggningen.

Ehuru Spetsbergens vintertemperatur, vad beträffar extrema värden, ej alls är lägre än Norrlands, känns kylan dock mer, beroende på att vindstyrkan kan vara och ofta är hög, samtidigt som temperaturen är låg. En vindhastighet av 10 — 12 m per sekund förekommer ej sällan samtidigt som minus 20° a 30° temperatur. 1 sådant väder är utarbete utan förfrysning otänkbart. Nederbörden är låg, i medeltal omkring 300 mm. Detta hindrar dock ej, att snöanhopningar uppstå, mäktigare än i våra

trakter. Detta kommer sig av, att då all träd- och buskvegetation saknas, snön ständigt sopar i horisontalplanet och sålunda alltid anhopas, där hinder finnes. Då vindriktningen på hösten och vintern övervägande är östlig och pa varen västlig, uppstå alltid på ömse sidor om bygg-

Fig. 6. Kolficka och övre linbanestation. April 1919.

nader i östlig-västlig riktning väldiga drivor, vilka minst hava hindrets höjd. För övrigt är marken under vintern tämligen bar på sluttningar, vilka som vår gå från norr till söder. Även i avseende på ljusets fördelning under året är Spetsbergen naturligtvis ofördelaktigare ställt än nordligaste Sverige. Fullt mörker kan sägas vara rådande från 1 5 november till 1 5 januari, ehuru solen är borta mer än två månader längre tid. Under denna mörka tid är det faktiskt omöjligt, att utan konstgjord belysning arbeta någon tid ute.

På grund av det arktiska klimatet är marken ständigt tjälad till ett djup, som uppges till flera hundra meter. Sommartiden tinar marken upp cirka x/2 m från ytan. Man skulle därför tycka, att byggnadsgrunden skulle vara mycket säker, då man alltid skulle kunna bygga på evig tjäle. Detta är också fallet, om man kan hindra värme att nedtränga, vilket emellertid icke alltid är så lätt. En annan omständighet, vilken utförligare kommer att behandlas under rubrik »Kajen» är, att i fjordbottnen tjälgränsen möjligen kan förändras.

Transport från gruvan till upplag.

Då denna transport skall gå året rundt, betinga de ovannämnda klimatiska förhållandena, att den skall vara så anordnad, att för dess drift ingen man behöver vistas utomhus, samt att alla dess delar äro okänsliga för kyla och snö. Den består av 3 delar, viadukt från gruva till kolficka, kolficka samt linbana från ficka till upplag. Från gruvmynningen är byggd en kraftig träviadukt för 2 spår, överbyggd till hela sin längd med tak och väggar. Denna viadukt utvidgas till 3-spårig och förenas med en kolficka, rymmande 500 ton. Kolfickan är ävenledes helt överbyggd. Den är invändigt beklädd med 3" plank och har en lutning av 45 grader, vilket för våra kol är en minimivinkel, om bottnen ej är plåtbeklädd. Kolet uttappas genom 9 st. luckor direkt i korgarna till nedanför löpande linbana. Linbanans övre station, vilken har samma längd som fickan, är ävenledes fullständigt överbyggd, med endast 2 öppningar för in- och utgående vagnar. Koppling och avkoppling är automatisk. Först