Sida 999
Husbyggnadskonst
2 8 Maj 19 t o
KEMI OCH BERGSVETENSKAP, HÄFT. 5
»7
kunde låta utlandet hava sitt oeh i Sverige rätta oss efter vad de speciella svenska förhållandena visat sig fordra. En allt för drastisk och generell bestämmelse om t. ex. kapning av linan skulle enligt min mening, om nämligen driftsingenjörernas erfarenhet /eke visar den nödvändig , medföra den faran, att hela arbetet med officiella anvisningar för ökande av säkerhet vid schaktuppfordringar råkade i misskredit och kändes som omotiverad sten på börda tör industrien.
Det förefaller vid studium av tillgängliga uppgifter om säkerhetsföreskrifter i utlandet, som om töreskritt om kapning av linan icke är generell ens i Tyskland och Österrike. Det synes höra hemma i f. d. konungariket Preussen och Berghauptmannschafft Klagenfurth i Österrike. För andra distrikt förefaller det osäkert om törordningen finnes, åtminstone i sin strängaste form. Ändamålet med kapningen synes vara i främsta rummet att taga ut en del av linan för att göra hållfasthetsprov på, och endast i andra rummet att taga ut en mindervärdig del av linan. (Teiwes, Schachtfördermaschinen, sid. 77).
1 England lär det åtminstone till 1914 icke hava Hnnits några som helst lagstadgade föreskrifter om gruvlinor.
Beträffande Frankrike och Belgien är det likaledes tvivelaktigt och mindre troligt att de hava så stränga bestämmelser som Preussen och Klagenfurth. Peter. Die Seile und Ketten, sid. 126.)
Det ser således ut, som om större delen av utlandet icke har haft något behov av att tillämpa de strängaste bestämmelserna om regelbunden kapning av gruvlinan, och det är kanske därför skäl i att undersöka, om våra svenska förhållanden möjligen också äro så pass avvikande från förhållandena i de tyska kolgruvorna, att de medgiva för industrien mindre hårda bestämmelser.
Under alla förhållanden bör det tastslås, att arten och storleken av de ansträngningar, för vilka en gruvlina är utsatt, ännu äro så litet utredda i teoretiskt avseende, att det ifrågasatta påbudet om regelbunden kapning på så och så många meter i kvartalet icke f. n. kan enbart på teoretisk väg bevisas vara nödvändigt. Vidare är det odisputabelt, att ett linbrott vid infästningsstället är relativt minst farligt, emedan i sådant fall säkerhetsapparaten på hissen är fri att ingripa, om densamma är i gott stånd, vilket i alla händelser kan och bör genom kontinuerlig övervakning och provning kontrolleras.
ARMSTRONGS MEKANISKA LASTNINGSSKOPA.
Engineering and Mining Journal 3° nov. 191S.
Efterfrågan på maskiner för lastning under jord har på sista tiden ökats väsentligt, och detta kommer säkerligen att fortfara, emedan det redan visat sig 'att man genom mekanisk lastning kan uppna större kapacitet än vid handlastning. I dagbrott, varest rikligare utrymme finnes, hava ängskopor med stor kapacitet kommit till användning, men de fordringar på utrymme som arbetet under jord framtvingar, har ställt konstruktören av malmlastningsmaskiner inför flera problem.
I Armstrongs lastskopa, som visas å nedanstående figurer, har på ett ledigt sätt ett flertal fordringar uppfyllts, och så¬
som typen nu är utvecklad förenar den enkelhet i konstruktion, små dimensioner, vidsträckt användning och lättrörlighet med lågt inköpspris och låga underhållskostnader.
Maskinen består av tre huvuddelar: 1) en tralla av samma spårvidd som gruvbanan, 2 en i sidled vridbar plattform och 3) en stomme, som kan röra sig fram och tillbaka på en å plattformen anbragt löpbana.
Stommen består av fyra gjutjärnscylindrar och ett tvärstycke, vilket senare rör sig mellan horisontella gejdrar och uppbär blockskivor, skoparmen och skopan.
När maskinen arbetar, vrides den sidleds för hand, under det att alla andra rörelser utföras av cylindrarna, vilka arbeta direkt med tryckluft utan några som helst krattöverförande medel såsom kuggväxlar, kopplingar eller rem mar. Cylindrarna äro placerade så att två ligga på samma höjd med en cylinder över och en under. Den undre cylindern för fram stommen, de båda mellersta cylindrarna lyfta upp skopan och vrida den 90 J, och den översta cylindern åter förflyttar tvärhuvudet och vänder därigenom skopan, så att den avlastas i en vagn bakom maskinen.
Därefter drager den undre cylindern stommen bakåt
och genom denna rörelse går skopan tillbaka till utgångsläget framför maskinen.
I var och en av de båda mellersta cylindrarna finnes en plunge, som är urborrad och försedd med en kolv vars kolvstång är orörligt fästad vid det bakre cylinderhuvudet. Cylinderrummet på ömse sidor om denna kolv är delvis fyllt med olja. Avsikten med denna anordning
Källa: Internet Archive ·
