Sida 702
Husbyggnadskonst
ENTRÉN
som stå på höjden av tidens fordringar likväl helt osökt forma sig i vanliga traditionella takkonturer.
För ett närmare studium speciellt av belysningsanordningarna, som utgöra kärnpunkten i konsthallen såsom praktiskt problem, hänvisar jag till arkitektens beskrivning här nedan och vill i det följande endast uppehålla mig vid den rent formella lösningen av byggnadsverket.
Byggnadens förläggning på tomten framgår av situationsplanen. Den markerar sig ganska fördelaktigt genom vägens svängning, ehuru den samtidigt lider av esplanadens förhållandevis allt för stora bredd. Jag tror att detta missförhållande kunde i viss mån avhjälpas om en öppning i trädraden närmast konsthallen bereddes genom borthuggande av de träd som stå mellan Alkärret och ingången till Blå Porten. Man skall i alla fall inte behöva klaga över skövling i denna treradiga allé, men det blir då möjligt att få en mera samlad överblick av byggnaden med dess förgård och kolonnen skulle verka högre och friare då den inte som nu kommer att avskäras av det närmast stående trädets krona. Med kolonnen vid hörnet har
arkitekten velat hävda byggnaden, som själv inte har tillräcklig massa för att dominera och med terrassen framför skulpturhallen, förgården och Blå Portens murar bakom har han byggt upp den ur marken. Det är icke någon stor apparat, men de medel som använts äro värdiga och verkningsfulla. Detsamma gäller utsmyckningen av själva byggnaden. Denna är koncentrerad till några få viktiga punkter, där finns ingenting som blott är till för att skapa en effekt eller liva en yta — allt är rytmiskt och organiskt.
Sitt förnämsta smycke har byggnaden i kolonnen framför entrén. 1 y den är att betrakta som en — låt vara fristående — del av densamma. Denna kolonn med sin örn och bågskytt är ett av våra märkligaste monument. Det har förtjänster och fel, båda stora. Örnens »intappning» i pelaren är mindre lyckad, tung som en säck ligger den där uppe och ger inte det intryck av lyftning, som den eftersträvar. Bronsfiguren är nog också för stor i förhållande till örnen. Men vilken modellering, vilka härliga tag, vilket material och vilken materialbehandling. Hellre ett sådant »misslyckat» monument än tusen lyckade av det vanliga slaget!
Kanske skulle felen också kunna avhjälpas. Hur vore det till exempel att söka få in litet luft mellan örnen och kolonnskaftet genom att minska kuben på vilken han står.
Helt naturligt och logiskt riktigt är den övriga skulpturala utsmyckningen koncentrerad till huvudentrén som med Milles vargar fått en originell och vacker avslutning. Tyvärr hör tympanonreliefen av samme konstnär till hans mindre lyckade skapelser. Den har också fått stanna i modellstadiet och lär nu vara under omarbetning. För egen del är jag icke fullkomligt övertygad om att en relief av denna art överhuvud taget här är rätt placerad. Hur den än löses torde det bli ganska svårt att undvika intrycket av inklämdhet inom den hårda mäktiga omramningen. I alla händelser fordrar både denna och de starkt stiliserade krö-
124
Källa: Internet Archive ·
