Sida 1489
Skeppsbyggnadskonst
rE k n i s k SKEPPSBYGGNADS- 28 maj
1DSKRIFT KONST HA f4tAeRGs
- — ■ Redaktör: NILS J. LJUNGZELL. —
(eppsbyggnadskonsts utgivningsdag är sista onsdagen i varje månad. - Prenumerationspris pr år: inom Sverige 8 kr., till utlan det 10 kr. Pris pr enkelt häfte i kr.
:ergivande av tidskriftens med
» betecknade artiklar jämte tillhörande illustrationer förbjudes, såvida icke källan
angives.
■JNEHÅLL: Om organisation och arbetsförhållanden vid amerikanska skeppsvarv, av ingenjör G. E. Edwards, blem, (forts.) av civilingenjör N. J. Ljungzell. — Varven och verkstäderna. — Tidskrifterna. — Patent. — Teknologföreningens Avd. för Skeppsbyggnadskonst ord. vårmöte. — Personalier.
— Varvstekniska pro-Föreningarna : Svenska
Central tryckeriet
Stockholm 1919
OM ORGANISATION OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN VID AMERIKANSKA
SKEPPSVARV.
Reseberättelse, ingiven till Kungl. Kommerskollegium, av ingenjör Gunnar E. Edwards , Göteborg.
Den 24 april 1916 ankom jag till Nordamerika och anädde återresan den 9 mars 1918. Under denna tid har ig enligt förut till Kungl. Kommerskollegium uppgiven an studerat organisationen och arbetsförhållandena vid : flesta större varven därstädes och vill jag nu försöka dogöra för de erfarenheter och rön som erhållits under imnda tid. Samtidigt får jag fästa Kungl. Kommersdlegii uppmärksamhet på att samtliga mina skisser, anckningar och ritningar, tack vare engelska och amerinska myndigheters nitiska visiteringar och undersökngar, blivit mig frantagna, vadan innehållet för denna in redogörelse blir baserat uteslutande på mitt minne. Min första anställning fick jag vid ett nystartat varv vid iten Island, kallat Standard Shipjbuilding Corporation, m mallvindsarbetare. Någon arbetarstam, yrkeskunnig er inom facket utbildad fanns ej och av hela antalet betare, som uppgick till cirka 800 man, voro endast 20 Jg eppsbyggare, resten kom från snart sagt alla sorters briker eller verkstäder. Dessa 20 %, som besutto en ;s erfarenhet inom facket, fingo genast ledande ställninr och varje 10: de man blev på så sätt en förman eller
s. Man forcerade varvets utrustning och komplettering aderna platbearbetningsmaskiner såspm saxar, stansar, nsbockningsmaskiner, valsar och hyvlar, allt drivet med ktrisk kraft, monterades genast upp i den provisoriskt pförda plåtslageriverkstaden. Emellertid var program-
t, 4 stycken 8 000 tons d. v. lastångare, fullt bordlagda 1 färdignitade på 14 mån. med endast 2 bäddar dispo- )la, för stort för denna anläggning och man beslöt att gå ra fabriksmässigt tillväga. Sedan utslaget eller malliclen från ritkontoret fått de nödiga ritningarna och talerna gjordes med pedantisk noggrannhet mallar av spellt starkt papp såväl på allt plåtarbete och träribbor som liar på alla balkar, spant och vinkel järnsbitar. Mallarna, skrivna med alla nödiga upplysningar, sändes ned till 1 så kallade uppmärkarplatsen, ett taktäckt område in-
materialupplaget. Medelst rälsvagnar och en lyftkran cerades plåt och vinkel järn ut på marken och allt maial märktes upp. Varje arbetslag, bestående av en bas r förman och 7 å 8 hantlangare eller hjälpare, fick sig delat ett visst parti av båten, t. ex. luckor, däcken, botbordläggningen, sidobordläggmingen, däckshus, kappar ;. v. All material, när det var färdigmärkt, sorterades
ut, varje båts särskilt och båts n:o 1 sattes i arbete. Men man insåg snart 110g', att med det otillräckliga antal arbetsmaskiner och de ovana arbetarna det vore omöjligt att fullfölja programmet på sagda 14 månader. Anbud från närliggande verkstäder med erfarenhet från klippning och stansning av plåt och vinkel järn infordrades och det visade sig till och med bliva billigare att låta en, som i detta fall var, brobyggnadsverkstad bearbeta materialet med saxar, hyvlar och stansar. Naturligtvis voro de storartade transportmöjligheterna även till en stor hjälp. Samtidigt som båts n:o 1 material pressades och klipptes inne i varvets plåtslageriverkstad, sändes båtarnas n:o 2, n:o 3 och n:o 4 material till brobyggnadsverkstaden. Stora pråmar togo järnet vid varvet och blevo bogserade upp för floden till brobyggnadsverkstaden, som med sitt ackordspris tvingades att snabbt bebandla järnet, varefter det stuvades ner i pråmarna och transporterades tillbaka till varvet. Uppsättning av spant, bottenstockar, kölsvin, vägare 0. s. v. tog en privat person på ackord, för ett visst pris. Denne person hade sina egna arbetare och avlönade själv dessa. I den händelse kontraktet ej kunde fullgöras till den stipulerade tiden, var han skyldig att antingen betala plikten eller att låta arbetet gå till varvet igen, men betala varvets arbetare per timma. Samma förfaringssätt praktiserades, då det gällde nitningen av dessa tvärsektioner och hela bordläggningen. Övrig" nitning som t. ex. i däck och tanktak och kappar föll på verkstadens eget folk, som då betalades ett visst överenskommet pris pr nagel. Inom parentes sagt var det nitningen, som visade sig utgöra den största svårigheten för varvsindustrien, helt förklarligt i brist på yrkesskickliga nitare. Sedan fartyget färdignitats och sjösatts, förtöjdes det vid en för utrustning speciellt anlagd pier. På denna pier löpte tvenne 2-tons kranar på räls och med en lyfthöj d av 75 fot över pirnivån. Alla »fittings» beställdes och tillverkades av verkstäder, som nu tack vare skeppsbyggnadsinustriens uppblomstring hade standardiserat dessa saker. Man såg sålunda samma typ för block, schacklar, barriärstöttor, pållare, halkipar o. s. v. på nästan alla fartyg med tontal från 3 000 upp till 10 000. Jag lämnade detta varv i okt. 1916 och reste till ett av de mera kända och betydligt större, nämligen Fore Riv ev Shipbuilding C:o i Quincy, staten Massachusetts.
Detta varv, som vid denna tidpunkt hade en arbets-
Källa: Internet Archive ·
