Sida 873
Husbyggnadskonst
30 Okt. 1919
ELEKTROTEKNIK. HÅFT. 10
137
delbart efter slocknandet sker spänningsstegringen så långsamt, att de bästa tänkbara släckningsvillkor föreligga.
Innan spänningen vid felstället stigit till något avsevärt belopp är luftens jonisering försvunnen, enär ljusbågens utgångspunkter, vilka äro att betrakta såsom obegränsade jonkällor, hunnit avkylas. Härtill kommer dessutom, att jordslutningens ljusbåge, sedan den kapacitiva jordslutningsströmmen undertryckts, endast framför den obetydliga restströmmen 4 a 12 % av den rena jordslutningsströmmen], vars värmeverkningar således icke på långt när uppgå till den icke kompenserade jordslutningsströmmens.
ningstalet hos den av spole och nät bestående svängningskretsen ett annat än normal frekvens. Den genom sammansättning av spänningen va hos egensvängningen med spänningen — bildade spänningen till jord hos den störda fasen ger därtör anledning till svängningar. Spännings stegringen försiggår snabbare än enligt fig. 4, men den för ljusbågens släckning väsentliga egenskapen, den med
F‘g- 5-
Fig. 6.
1 )e förväntningar, som dessa teorier ingivit, ha vid praktiska försök i mycket stora högspänningsnät icke blott uppfyllts utan överträffats. Alla hittills utförda försök visa utöver begränsningen av jordslutningsströmmen en förmåga att släcka restströmmen, som är rent av förvånande.
I nät med stor utsträckning kan restströmmen brytas med frånskiljare och hur liten brythastighet som helst. Om ock små gnistor därvid uppträda, kan det däremot icke vara tal om något slags ljusbåge. Så kunde exempelvis jordslutning brytas på den 128 km långa linjen (lolpa — Berlin, 110 kV, utan gnistbildning. Den särdeles långsamma stegringen i den jordslutna fasen efter brytning med frånskiljare visas i fig. 5. Närmare undersökning har -visat, att den låga restströmmen 1,71 A motsvarande 4 % av jordslutningsströmmen 42,8 A, består huvudsakligen av övertoner från turbogeneratorernas spänningskurva.
För några veckor sedan slog en genomföring i kraftverket igenom vid denna anläggning, där ledningslängden under tiden ökats till 143 km. Med denna jordslutning arbetade överföringen en hel timme, medan ångpannorna i Berlin uppeldades och gjordes klara för övertagande av belastningen. Först därefter frånkopplades xio kV-anläggningen för hand. Utan jordslutningsspole hade felet på kort tid givit anledning till kortslutning och driftens inställande, alldeles bortsett från olägenheterna hos anslutna abonnenter på grund av spänningstriangelns osymmetri.
De praktiska resultaten hava för övrigt till fullo bekräftat försöken. Så förekommo exempelvis i 50 kV. nätet vid kraftverket Lauffenburg (265 km ledning) 129 driftsavbrott under de 5 månaderna maj — september 1915 och 128 under april — september 1917- Efter inbyggande av jordslutningsspole 19181 nedgick antalet driftsavbrott på samma tid till 4, vilka, möjligen på ett undantag när, icke kunnat förhindras. Under denna tid 11918] registrerades 246 jordslutningar. Spolen arbetar avsiktligt med 10,5 °0 avvikelse från det teoretiskt riktiga värdet på dess konstanter.
För praktiska behov tränger sig i detta sammanhang en viktig fråga fram. Är förmågan att släcka jordslut. ningens ljusbåge bunden vid jordslutningsspolens nog. granna avstämning eller kunna ändringar i ledningsläng. derna företagas utan att spolens skyddsverkan nedsättes?
Så länge avstämning icke upprätthålles, blir egensväng-
*
tidsförsening skeende förändringen av spänningen, finnes fortfarande kvar.
I verkligheten medföra enligt hittills utförda försök felavstämningar intill 30 °/Q ingen väsentlig försämring, då det gäller att släcka ljusbågen. Ett fel på 10 °/0 är utan något som helst inflytande, vid 20 % avvikelse bli gnistorna vid brytstället klarare, men icke ens vid 30 % fel uppstår ljusbåge, ehuru gnistorna förefalla mera massiva.
De på sina håll befarade överspänningarna på grund av spolen ha hittills icke visat sig. Om de också teoretiskt äro möjliga, t. ex. vid brytning av frånskiljare i en fas vid full belastning, så neutraliseras desamma genom spolens dimensionering. På grund av den höga rnättningen i dess järnkärna upphör nämligen proportionaliteten mellan ström och spänning strax efter det fasspänningen överskridits. Hos spolen kan spänningen icke stiga mycket högre än fasspänningen.
För att få en nollpunkt i och för anslutningen av jordslutningsspolen kunna alla slags transformatorer i triangelstjärnkoppling användas med en sick-sack-kopplad lindning för spolens ström.
Vid stjärn-stjärnkoppling kunna endast kärntransformatorer av minst 5 -dubbel effekt, jämfört med spolen, användas. Manteltransformatorer måste här ha en tredje i triangel kopplad lindning för r/3 av spolens ström (omräknat efter omsättningsförhållandet).
Ifall neutralpunkten icke är tillgänglig, kan en konstgjord neutralpunkt åstadkommas med hjälp av en trefasig dämpspole med sluten magnetkrets och sick-sack-koppling. Generatorer kunna användas utan inskränkning.
I detta sammanhang må nämnas, att kraftverket vid jordslutning icke belastas med en ökad osymmetrisk kapacitetsström, enär sistnämnda helt upptages av jordslutningsspolen.
Schematiskt visas ett enfasnät i fig. 6. Den normala laddningsströmmen io A går över den ena låsens kapacitet Klx till jord och sluter sig över den andra låsens (K22). Jordslutningsströmmen i detta nät utgör c:a 20 A, enär I\ll vid jordslutning får ungefär dubbel ■ spänning. Strömmen i den för 20 A dimensionerade spolen måste i transformatorn T dela sig i två lika stora och i las liggande hälfter, ifall jämvikten i fråga om antalet ampervarv skall bestå. Den ena hälften (10 A) täcker tillsammans med den oförändrade från strömkällan levererade strömmen (10 A) den ostörda fasens behov av högre ladd-
Källa: Internet Archive ·
