Sida 120
Byggnadsplaner å Helgeandsholmen. En återblick. Af Moritz Rubenson. Med 18 bilder
114
MORITZ RUBENSSON.
kant, enligt stadslagen i förening med Stockholm sex af grannstäderna och allmogen. Från första hälften af 1600-talet har staden ensamt bestyrt om och bekostat dessa broars underhållande. Kartan visar, att en ytterligare, i bruten linie lagd bro ledde från holmens dåvarande sydöstra spets till stranden nedanför slottet. Denna bro kallades Slotts- eller Ved-gårdsbron.
Den egentliga Helgeandsholmen var redan under 1300-talet en verklig stadsdel, efter hvad af 1436 års privilegier framgår. Holmen fick sitt namn af det dit förlagda helgeandshuset och var 15 17—1525 bebodd af 19 hushåll. Helgeandshuset flyttades på grund af ett kungligt bref år 15 31 till Riddarholmen, och därefter förvärfvade kronan huset med tillhörande tomt samt med ett undantag alla andra tom-
ter därstädes. På sådant sätt bereddes plats för ett kungligt stall, mynthus m. m.
Barkarholmen åter med närmast omgifvande vatten och däri liggande skär donerades af Magnus Ladulås till Klara kloster och återkom i kronans ägo genom Gustaf Vasas klosterreduktion. Genom drottning Kristinas bref den 20 november 1645 fick Stockholms stad till sig donerade fyra särskilda, invid Norrströms norra gräns belägna platser, utgörande den norra strandremsan från Mälaren till Saltsjön och den östra strandplatsen vid detta senare vattendrag. Stadens besittning af Norrström med däraf följande rättigheter och skyldigheter härleder sig från 1662 års donation, till hvilken såsom motiv angafs, att staden skulle vidmakthålla och bebygga Norrbro, samt att vattnet, som året förut varit mycket högt, skulle afledas; dock märkes, att,
hvad södra strömgrenen beträffar, äfven äldre handlingar åberopats till stöd för stadens rätt till vattnet.
Kasta vi nu en blick på kartan från 1689, så finna vi högst betydande förändringar hafva försiggått med holmarna i Norrström. I södra strömgrenen hafva på Helgeandsholms-sidan rätt betydliga fyllningar ägt rum. Dessa äro dock i omfattning icke jämförliga med hvad som utfyllts vid denna holmes och den forna Barkareholmens västra strand. Den mellersta strömgrenen är hopträngd till en kanal, som dock ännu ligger i dagen, utom där den blifvit öfverbyggd vid Norrbrogatan, hvilken gata delvis utvidgats genom mark, som staden förvärfvat. Tomterna å västra sidan om gatan äro upplåtna åt enskilde med undantag af två, af hvilka den ena användes för det vid gatans östra sida belägna stallets behof och den andra, den sydligaste, inrymmer kungl, boktryckeriet. På östra sidan möter söderifrån först kungl, beridarehuset och därnäst kungl, stallet, uppbyggdt 1674 med kortsidorna åt gatan och det senare med långsidan åt den norra granntomten eller Flemingska huset, gränsande i norr till kanalen. På andra sidan denna ligger det bekanta Gref Pehrs hus. En åren 1686 och 1687 byggd pålbro, Slaktarhusbron, leder från Norrmalmstorg (nuvarande Gustaf Adolfs torg) öfver norra strömgrenen något öster om men ej fullt parallelt med nuvarande Norrbro till Barkarholmen eller den mer eller mindre utfyllda delen öster om denna holme. På den egentliga Helgeandsholmen gick den nya trafikleden öfver stallets mark och i fortsättning öfver södra strömgrenen på den i stället för den forna slotts- eller vedgårdsbron byggda bron.
Egendomligt nog uppkastades omkring denna tid en sedermera ånyo framkommen tanke, att riksbanken och kungl, stallet skulle i ali sämja blifva nabor å Helgeandsholmen. Kungl. maj:t stötte nämligen år 1675 på riksens ständers bank att inköpa det Flemingska huset till bankhus, hvarigenom stallet sluppe att hafva en privat granne. Detta förslag kom dock af sig i ingången i likhet med den snarlika tanke, som det i vår tid varit riksbankens målsmän förbehållet att åter upplifva.
Mälarens titlopp i början af 1300-talet. A. Helgeandsholmen. B. Slottet.
Källa: Project Runeberg ·
