Sida 18
Gustaf Vasas porträtt. Af Gustaf Upmark. Med 12 bilder
30
, GUSTAF UPMARK.
och mellan dem befinner sig en öppen in-skriftstafla. Gafvelfältet prydes med Vasavapnet, och öfver gafveln höja sig som akroterier tvenne sittande lejon, hållande blågula flaggor. Dessa blågula flaggor, som veterligen först begagnades i Erik XIV:s tid, tyda jämte den slutna konungakronan, som likaledes tillhör tiden efter 1560, därpå att bilden ej kan hafva tillkommit förr.
Så liten hela målningen än är, har den
lan kapitälen, nederst de joniska öfver konsolens maskaroner, öfverst de korintiska på kolonner och pilastrar, — eller de halfverade palmetterna i gafvelfältets spetsiga vinklar.
Hållningen af det hela tyder sålunda på en konstnär, som i sin person förenat både arkitektens, bildhuggarens och målarens egenskaper. Från konung Erik kan det ej direkt härröra, att döma af hvad han i andra, bevisligen af honom
Gustaf Vasas bild ä grafmonumentet i Upsala domkyrka.
dock en monumental hållning och bär omisskännligen prägeln af ett epitafium i klassisk renässansstil af närmast flandrisk hållning. Den utmärker sig ej blott i allmänhet genom omsorgsfullheten i utförandet, den korrekta teckningen och de sirliga detaljerna, men särskildt genom den noggrannhet och sakkännedom, med hvilken de arkitektoniska enskildheterna, baser, kapitäl, gesimser m. m. äro återgifna. Man märke t. ex. renässanskonstnärens iakttagande af rangordningen mel-
utförda, bilder mäktat åstadkomma, och inskriftens bokstafstyper äro ej 1500-talets. Men ha vi ej här att se ett möjligen på hans initiativ tillkommet förslag, en »schamplun», som det då för tiden hette, till ett grafmonument öfver den nyss hädangångne fadern, ett förslag, som af en eller annan anledning blifvit förkastadt? Och skulle vi ej såsom konstnären med en hög grad af sannolikhet kunna antaga konterfejaren och »bildemästaren», senare byggmästaren Willem Boy, hvilken just
Källa: Project Runeberg ·
