Sida 156
En österländsk besvärjelse och västerländsk folktro. Af Esaias Tegnér. Med 4 bilder
146
ESAIAS TEGNÉR.
angrepp af Tipu Tip och hans arabiska röfvarhorder. Under sin jakt efter elfenben och slafvar hade dessa trängt fram ända hit till hjärtat af Afrika.
Två svenska officerare, Wester och Gleerup, i spetsen för en liten trupp soldater, hade likväl genom ett klokt och varsamt uppträdande lyckats att i två års tid rädda den viktiga platsen undan dessa faror. Ställningen var emellertid nu förändrad. De bäda svenskarna hade efter-
trädts af en annan chef, mindre erfaren och mindre försiktig. Då denne från början gick bröstgänges till väga mot araberna, blef följden, att misshälligheter snart uppstodo. Liksom fordom vid Troja var det äfven här en kvinnas kärlekshandel, som tände krigets låga och omsider framkallade den olycksdigra katastrofen. En afrikansk Helena ur arabernas läger hade med sina svarta kinders fägring bedårat en lika mörkhyad Paris, tillhörande stationens folk. Under de förvecklingar, till hvilka denna svarta roman ledde — förvecklingar, i hvilka den stackars Helenas rygg ett par gånger synes hafva fått sitta emellan på ett föga romantiskt sätt — visade sig lyckan till en början européerna bevågen. Det var vid ett framgångsrikt anfall på arabernas läger, som bland annat byte också vår inskrifttafla föll i segrarnas händer.
En tillfällighet gjorde att docenten frih. H. H. v. Schwerin på sin forskningsresa i Afrika kom att just under dessa augustidagar 1886 uppehålla sig vid Stanley Falls. För ganska högt pris förvärfvade han sig äganderätten till taflan, hvars etnografiska intresse lockade honom. Han har sedan skänkt såväl den som många andra dyrbara africana till vår hufvudstads etnografiska samlingar.
Samma dag frih. v. Schwerin lämnat Stanley Falls, blef stationen på aftonen angripen af araberna. Besättningen försvarade sig tappert, men kunde icke i längden hålla stånd mot de mångfaldigt öfverlägsna fiendeskarorna. Efter fem dagars försvar föll platsen ohjälpligt i angriparnas hand.
Så voro araberna åter herrar i öfre Kongo. Regeringen i Leopoldville såg ingen annan utväg att återvinna inflytande i dessa aflägsna trakter än den tämligen förödmjukande att acceptera just sin farligaste motståndare som Kongostatens ämbetsman: Tipu Tip insattes
Källa: Project Runeberg ·
