Sida 218
Om palmerna. Af Th. M. Fries. Med 13 bilder
19B
th. m. fries.
Bild. 8. Nedre stamdelar med stödjerötter af Iriartea cxorrhiza (Brasilien)/ den främre af storm böjd at sidan.
(eller brädspelsbrickor), som staplats deu ena på den andra på det sätt, att de äldsta befinna sig längst ned, de yngsta öfverst. Då dessa skifvor äro tunna, sitta bladen tätt gyttrade intill hvarandra; äro de tjockare, sitta bladen mera glest. Hafva de år efter år bildade skifvorna ungefär samma diameter (och detta är det vanligaste fallet), blir stammen hela vägen ungefär jämntjock; hvarom icke, kan den vara något tjockare nedtill eller ock upptill. Ja, hos några arter är det t. o. m. det normala förhållandet, att äldre stammar äro tjockast på sin midt och afsmalnade åt bägge ändarne. Erinra vi oss nu, att hos våra löf- och barrträd den äldsta, d. v. s. den innersta, veden lätt nog angripes af röta, hvaraf ihåliga träd uppstå, så skulle ju, om liknande förhållanden förefinnas hos palmerna, deras äldsta, d. v. s. invid jordytan befintliga, stamdelar först angripas och förstöras. Så sker ock, och hos vissa arter ej blott tillfälligtvis, utan rent af normalt. Men i sådant fall måste ju
träden kullstörta? Ingalunda, ty naturen har tagit sina mått och steg häremot. Innan stamröta inträdt, frambryta från stammen ett stycke högre upp kraftiga rötter, som åt alla sidor utgå i bågar, nedtränga i jorden, där förgrena sig och sålunda gripa säkra tag. Allt efter som stammen nedifrån bortruttnar, framkomma högre och högre upp flera och flera dylika rötter, hvilka bilda ställningar af allt vidare och vidare omfång (bild 8). Från dessa rotställningar reser sig den slanka pelarstammen med sin bladplym i toppen. Tilläggas må, att dessa stödjerötter vanligen äro besatta med hvassa taggar
Bild 9. Carnauba-palmen {Copernicia cerifera) från Brasilien.
Källa: Project Runeberg ·
