Sida 53
En sommardag i Lappmarken. Af Richard Melander. Med 3 teckningar af Johan Tirén
EN SOMMARDAG 1 LAPPMARKEN.
51
och yrande skum, och jag såg endast skymten af den längsta karlens hatt samt staken, som pekade snedt uppåt — därpå bröt den skarpt solbelyst fram ur skummet långt nedanför det ställe, där den skenbart vändt sig på tvären — årbladen blixtrade ånyo — några timmer visade sig för närgångna under sällskapandet utför och fingo sig en och annan afvisare af båtshaken — detaljerna upplöstes i ett virrvarr af sjudande skum, årblad, hattar, röda skjortor och åter skum, som
samma och liknande färder otaliga gånger utan att tänka mera på en passerad fors än fin-du-siècle-hjälten tänker på den kastade cigarrettstumpen.
Vælring hade i yngre dagar tjänat norska kronan och därunder lärt sig lyda. I annat fall hade han väl icke kunnat förmås stå stilla i det moln af blodsugare, som nu omsväfvade honom.
xBrämsen har kommit,» sade Nicke litet hotande och tog en löfruska, med hvilken han började piska Vælrings sidor.
» Se där reser enly
gaf hufvudkarakteren åt det hela — och så kilade båten som en pil fram ur alltsammans, sökte lugnvattnet i den stora viken nedanför, där vi stodo, och lade sig helt makligt bland några vilsekomna timmer att vänta på kamraterna. Och dessa kommo, den ena efter den andra, samma väg med samma fart och under samma obeskrifligt friska sinnesstämning
hos besättningarna.....
Det var ett litet ögonblick blott af deras härdande lif, hvilka år efter år göra
Men det var icke endast »brämsen». Vi hade nyss af Nicke fått en föreläsning om ali »åt» eller flygohyra i Norrland, och nu fanns det riklig undervisningsmateriel i den glödande heta julidagen. Skuggfläcken hade samlat dem, och nya kommo alltjämt till. Myggorna af samma färg, form, storlek och aptit som söderut, men oändligt talrikare, gåfvo den surrande koncerten dess så att säga hufvudstämma. Bromsarna, klumpiga, långsammare, men med lika allvarsamma
Källa: Project Runeberg ·
