Sida 12
Gustaf Vasas porträtt. Af Gustaf Upmark. Med 12 bilder
12
, GUSTAF UPMARK.
gen talar 1541 i ett bref till Olaus Petri angående sin krönika om »wår målare». Möjligen är denne den »Casper konstmålare», som just 1541 inkallades från
Riksdaler 154.2.
Holland, men som ej tycks hafva dröjt här någon längre tid och ej heller sedermera omtalas. Konungen står under dessa år i en ganska liflig förbindelse med utlandet. Christophe Richer besöker såsom konung Frans I:s sändebud två gånger Sverige och öfverlämnar 1543 vid Vreta kloster å sin herres vägnar till den svenske regenten S. Mikaelsordens insignier. En svensk ambassad hade året förut besökt Frankrike. Härjämte ägde en skriftlig beröring rum mellan konungen och en af samtidens mest framstående nederländske konstnärer, den i Utrecht bosatte målaren Jan van Scorel *. Konungen hade från denne erhållit en Mariabild och skickade just 1542 till honom åtskilliga gengåfvor: en ring, en mårdskinnspels, en släde med tillbehör samt — en ofantlig ost om 200 skålpund. Har Casper konstmålares korta besök här stått i något samband med Mariabilden, porträttet och brefväxlingen?
Ar 1542 framträder också å de vid Svartsjö af Hans hansson slagna daler-mynten en ny och vida konstnärligare bild af konung Gustaf, säkerligen utförd af stämpelsnidaren ulrik. Han fram-
* Jfr Granberg, Jan van .Scorel och Gustaf Wasa. Sv. Fornminnesf. tidskr. 1884.
ställes här i half figur, profil mot höger, med den öppna kronan på hufvudet, svärd och riksäpple samt iklädd en präktig helrustning. Håret är tvärklippt både i pannan och nacken, skägget likaså, ej långt, näsan är kort, men något krökt, pannvalken öfver ögat springer starkt fram. De två sistnämnda dragen, den krökta näsan, den kraftiga pannvalken torde ej fullt stämma med verkligheten, utan bero på en oafsiktlig idealisering, sådan myntkonsten ofta har att uppvisa. Här tyckes den haft sin anledning i en önskan att kraftigt betona konungens skarpa blick och bestämda uttryck. — Det är under alla omständigheter en ädel, imponerande gestalt, utan tvifvel den skönaste af de egentliga mynttyperna.
Denna ståtliga bild pryder dalermyn-ten till och med 15 50. Under de följande åren finnas inga mynt slagna med konungens bild, och när denna år 1556 ånyo visar sig, är hans utseende ett annat. Han bär nu detta långt ned på bröstet räckande skägg, som eftervärlden föreställt sig såsom ett väsentligt drag i hans utseende.
Mycket har inträffat under mellantiden. Ar 1551 förlorade konungen sin andra gemål. Visserligen firade den snart sextioårige mannen redan följande år på det nyanlagda Vadstena slott sitt bröllop med Katarina Stenbock, som nyss gått in i sitt adertonde, men hans lyckas dagar voro dock förbi, och ålderns skuggor började tätna kring hans hufvud. Han klagar 1556 öfver aftagande krafter och längtar efter hvila: »vi göras nu fast trötta och svaga både i hufvudet, ögonen och eljest», säger han i ett bref till sonen Erik. Den kraftige mannen har blifvit en gubbe, hos hvilken åren börjat taga ut sin rätt.
Den å 1556 års halfdaler framträdande typen utmärker sig ej genom någon konstnärlig hållning, utan är tvärtom
Källa: Project Runeberg ·
