Ord och Bild: 1894

GUSTAF VASAS PORTRÄTT. 23

falle gifves, men också drifva sin vilja igenom utan prut. Sverige blir för honom alltmer det stora godset, som skall vederbörligen hägnas mot åverkan och förses med nödiga och solida åbyggnader, men också odlas och gifva afkastning.

Om konungens utseende vid denna tid, hans mannakrafts högsommar, kunna vi bilda oss en tämligen noggrann föreställning både genom ett verkligt måladt porträtt och genom en myntbild.

Det målade porträttet tillhör Upsala akademis samlingar och har för närvarande sin plats i det akademiska konsistoriets samlingssal i universitetsbyggnaden. Konungen är här framstäld i bröstbild, något vänd mot h., en kraftig medelålders man med tvärklippt hår i pannan och starkt men ej synnerligen långt, ljust helskägg. Dräkten är svart med guldbroderi, på hufvudet bär han en platt svart barett med hvit plym. Dragen äro regelbundna, näsan kort, munnen liten, fast sluten, med, som det vill synas, något framskjutande underläpp, ögonen skarpa, uttrycket strängt, buttert, vaksamt, såsom så ofta är fallet med porträtt från detta århundrade. Det är tidens oro, rikedomen på öfverraskningar, nödvändigheten att vara på sin vakt, som afspeglar sig i fysionomierna med deras spejande eller stirrande ögonkast i de eljest lugna, orörliga dragen. Det är personer, vana att iakttaga, att »passa på», liksom fäktaren, som med ögat följer motståndarens värjspets; men de tänka ej såsom följande århundradens människor på att de iakttagas af andra. De äro hvarken blyga eller öfvermodiga, de bjuda ej till att sträcka upp sig såsom 1600-talets figurer eller att visa sig särskildt förbindliga såsom 1700-talets eller anderika som vårt eget århundrades. Om något rikare, mångsidigare själslif vittna ej dessa anleten, men de bära nästan alltid en prägel af naturlig, okonstlad värdighet.

Skulle man i våra dagar uppleta deras motsvarigheter i verkligheten, hade man största sannolikheten att finna dem hos godsägarne på landet eller den själfständiga allmogen.

A Upsala-taflans bakgrund läses dubbelversen :

Sic Rex Gustavus vvltvsque hume-

rosque ferebat

Foelix imperio Suecia magna tuo

samt årtalet 1542. Till Upsala skänktes bilden af den bekante samlaren, friherre Stierneld († 1835) som på dess baksida gjort följande anteckningar:

»Det enda veterliga original» — »På detta kon. Gustaf I:s originalporträtt, måladt år 1542, lät k. Johan III sätta påskriften, då det hängde i lilla matsalen på Bråborgs slott, hvilket drottning Gunilla byggde och bebodde».

Alldeles så förhåller det sig ej. Porträttet är, såsom vi nedan skola se, ej det enda, ej ens det' enda målade. Men det är ej heller något originalporträtt. Af åtskilliga skäl måste det antagas vara måladt något senare än hvad årtalet angifver, men då kopieradt efter ett original från i 542, som möjligen varit utfördt i mindre format. Vi erinra oss att 1548 funnos å Gripsholm 2 porträtt af konungen. Möjligen var det ena af dem förebilden. Reproduktionen kunde kanske förskrifva sig från drottning Gunillas tid, hvilken 1588—90 uppförde Bråborg. En efterbildning, men i hel figur med alltså till -komponerad undre del, utfördes redan på 1600-talets midt och intager sedan denna tid allt fortfarande hedersplatsen i kungssalen på Gripsholms slott. Äfven denna bär årtalet 1542. I förbigående må slutligen nämnas, att det är Upsala-bilden, som finnes återgifven å baksidan af Riksbankens 5-kronesedlar.

Om upphofsmannen till denna typ veta vi ingenting med säkerhet. Konun-