Sida 222
Om palmerna. Af Th. M. Fries. Med 13 bilder
19B
th. m. fries.
bladet med den innanför sittande gula pelaren är en blomma, utan en s. k. blomkolf, d. v. s. en stor samling af små, på ett gemensamt fäste sittande och nedtill däri något insänkta blommor, som fore blomningen omslutas af ett enda, stort, sedan utbredt blad, det. s. k. hölstret. Liknande är ock förhållandet hos palmerna. Äfven hos dem finnas hölsterblad, hvilka först fullständigt omsluta den outvecklade blomställningen såsom en hel hylsa. Sedan uppspricka de på längden efter en bestämd linie, hvarvid den innanför samlade och alltmer hoppressade luften åtminstone ofta torde vara en verkande orsak. Det uppgifves t. o. m., att hos några sprickans bildande och hölstrets öppnande åtföljes af en ganska hörbar knall. Hos de allra flesta äger dock blomsterbarnets födelse rum, utan att dep hälsas af sådan salut.
Till sin storlek rättar hölstret sig efter den innanför sittande blomställningen och kan alltså än vara tämligen litet, än uppnå nästan jättelika dimensioner. Så t. ex. uppgifves det hos den brasilianska Maximiliana regia kunna blifva ända till 16 fot långt; stundom är det ock ganska tjockt och erhåller slutligen en hård, vedartad konsistens, hvadan det ej är underligt, att palm-hölster stundom kunna tjäna till vaggor åt indianbarn, sedan till deras kanoter eller, om de aflida späda, till deras likkistor. Hvad åter angår blomkolfven, så är den — i motsats till den falska callans — hos de flesta palmer ej enkel, utan delad i flera eller färre, längre eller kortare, tätt gyttrade eller från hvarandra utspärrade, upprätta eller slakt nedhängande grenar. Blomantalet är hos de större blomsamlingarne högst betydligt; hos den äkta sagopalmen har man t. ex. räknat 208,000 i en enda blomställning, och ännu blomrikare finnas, såsom snart skall visas.
Dessa blomsamlingar framkomma hos de flesta palmerna ur knoppar, som bildats i ett eller flera bladveck; själfva toppknoppen däremot fortfar att tillväxa samt bilda nya stamstycken och blad. Hos några få, särskildt ståtliga arter är förhållandet däremot ett annat, i det att själfva topp- eller terminalknoppen ombildas till en blomställningsknopp. En oöfverstiglig gräns blir härigenom satt för fortsatt tillväxt och bladbildning, hvadan efter en enda blomningsperiod det gamla, ståtliga trädet är ohjälpligen hemfallet ät döden. Blomställningen uppnår hos dessa palmer sin största utveckling; den ser, af afbildningar att döma, ut nästan som ett helt annat, månggre-nigt träd, som uppskjuter ur bladrosettens midt (bild 12), och blommornas antal kan här räknas i millioner. Det är som om det dödsdömda trädet på en gång utvecklade alla de blommor, som hos andra fördelas på en lång följd af år.
Huru dessa blomställningar än utvecklas, är det helt naturligt, att det kräfves en betydande mängd näringsämnen för först blommornas, sedan frukternas utbildning, äfvensom att denna näring måste vara rikligare, ju större blomställningen är. Också ha under en följd af år stärkelse och dylika ämnen magasinerats i stammens grundväfnad, och häraf bildas vid blomnings- och fruktmognads-tiden socker, som löses i det genom rötterna upptagna vattnet och strömmar till blomställningarne. Häraf vet människan att begagna sig. För att åtkomma den nämnda stärkelsen, hvaraf sedan den äkta sagon beredes, fällas träden och stärkelsen utlakas, och så mycket finnes däraf hos vissa palmarter, att t. ex. en enda 15-årig stam af Sagus Rumphii kan lämna ända till 3—4 kilogram sågo. Föredrager man att erhålla den söta saften, afskär man den af sitt hölster ännu omgifna blomställningsknoppen och upp-
Källa: Project Runeberg ·
