Ord och Bild: 1894

GUSTAF VASAS PORTRÄTT.

27

ningen visa moreskornamentets former, ha här blifvit utbytta mot enklare, mera geometriska rut- och blom-mönster, som lättare lämpade sig att återgifvas med mäjseln, och den målade bildens missklädande mjuka skinnsockor eller stöf-iar ha lämnat rum för låga eleganta skor. Öfver den ståtliga figuren se vi en lambrequin, hvars snibbar omväxlande prydas af vasen, de tre kronorna och det springande lejonet, såsom bakgrund för en stor öppen krona öfver ett G. Under bilden läses konungens valspråk: Salvator mundi adiuva tios: »världens frälsare, stå oss bi!» Den aftecknar sig i guld mot en grön, öfver guldgrund la-serad botten.

Till Gripsholm har denna märkliga bild år 1822 kommit från Örtomta kyrka i Östergötland, i hvars sakristia den på 1700-talet fanns hängande i ett förfallet skick. Troligen har den i sinom tid blifvit lämnad dit af herrarna till Ekenäs, som inneha patronatsrätten i socknen. Men Ekenäs har ända från 1500-talet befunnit sig i släkten Banérs ägo, med hvilken Gustaf Vasa på flere sätt kunde räkna släktskap. Då Svante Sture d. y., Gustaf Vasas svåger, jämväl omkring 1 560 var ägare till Ekenäs och hans dotter Kristina blef gift med Gustaf Banér, är det ej omöjligt, att vi här ha en direkt gåfva från konungen till någon af hans fränder. Att reliefen är utförd under konungens lifstid, torde man kunna sluta af den öppna kronan — den slutna började att användas såsom kungligt värdighetstecken först af Erik XIV —, men den måste då vara utförd något af de två sista åren 1559 eller 1560, enär frändska-pen med den ofvannämnda målningen är omisskännlig.

Att afgöra hvilka som äro upphofs-männen till dessa båda porträtt är på frågans nuvarande ståndpunkt ej möjligt. Hvad målningen beträffar bör framhållas

den starka öfverensstämmelsen mellan dess uppfattning af Gustaf Vasa och den, som sedan återfinnes i ett sällsynt, på Liefrincks förlag i Antwerpen 1562 utkommet kopparstick, framställande Erik XIV (Se III. Sv. Hist. III. 251). Man kan då gissa på en flamsk konstnär, såsom upphofsman till båda, och en sådan fanns sedan slutet af 1556 i konungens och sedermera hertig Eriks tjänst i dominicus ver wllts person. Men redan 1558 finna vi i konungens närmaste omgifning en annan, ännu mera betydande flamländare Mäster wlllem BOV, hvilken först som konterfejare, sedan såsom bildhuggare och byggmästare var verksam för Vasakonungarne ända till sin död 1592. Med en tämligen stor grad af sannolikhet bör det kunna antagas, att han är den, som utfört reliefbilden, liksom att denna är utförd af annan hand än målningen. Beträffande den sistnämnda äro dock andra möjligheter än den nyss antydda ej uteslutna. Svensken Anders Larsson (A. målare), känd sedan 1541 samt Lambrecht målare, anstäld 1557—72, kunna också tagas med i räkningen. Den förre erinras 1572 af Johan III om ett konterfej af konung Gustaf.

Det stora anseende, som denne förvärfvat under sin nära fyrtioåriga lyckosamma regering, synes äfven i utlandet ha väckt lust att lära känna hans yttre drag. Sålunda utkom 1559 i Antwerpen på Hieronymus Cock's förlag en i koppar stucken bröstbild af den svenske konungen, med ett porträtt af Margareta Lejonhufvud som motstycke. Det ingår jämte detta i en svit af samtida fursteporträtt, bland hvilka vi finna Frans II af Frankrike och hans gemål Maria Stuart, Christian III af Danmark, Erik XIV m. fi. Något mera betydande arbete vare sig som gravyr eller som porträtt är det ej, men det visar dock en ny typ och har som kostymbild