Sida 226
Karl XIV Johans-utställningen. Af Ludvig Looström. Med 16 bilder
214
m:me d'Abrantés uppgifver vid denna tid hafva varit dominerande i den unga marskalkinnan väsende.
Bland utställningens kvinnliga porträtt intog detta en af de allra främsta platserna. Det är ej måladt af svensk konstnär utan af fransk, af hvilken skall jag låta vara osagdt, ehuru traditionen uppgifvit en Lefèvre såsom mästaren. I alla händelser är det vida öfverlägset det andra stora kvinnoporträttet på utställningen, nämligen det som framställer
kronprinsessan Joséphine, i hvit dräkt med en kolossal röd turban om hufvudet och med sin förstfödde, den ännu icke ettårige lille Karl (sedermera konung Karl XV) på knäet. Det lilla barnet leker med en medaljong, som prydes af farfaderns bild, och på väggen ses konung Oscar I:s eleganta drag, således tre generationer här representerade. Tyvärr är taflan ett ganska underhaltigt verk. Den nittonåriga kronprinsessans ungdomliga behag och strålande skönhet ha här ingalunda kommit till sin rätt. Hela bilden saknar lif och charme och kvar-
står som ett talande bevis på den låga ståndpunkt, hvarpå den svenska konsten vid denna tid befann sig. Och dock var konstnären sin tids mest firade porträttmålare i landet.
Man får emellertid icke döma tidens porträttmåleri i Sverige ensamt efter denna bild. Hofmålaren och professorn Westin, som har densamma på sitt samvete, saknade visserligen så godt som alltid lif och omedelbarhet i sin konst. Någon gång lyckades han dock höja
sig några steg öfver medelmåttan, såsom t. ex. i den stora helbilden af Karl Johans trofaste vän grefve Magnus Brahe, hvilken svenska arméens befäl år 1833 lät utföra såsom minne af och åt den afhållne generaladjutanten.
Med detta namn lämna vi den egentliga konsten på utställningen och öfvergå till dess väsentligare del eller konstslöjden.
❖ -i:
Det napoleonska kejsardömet, efter hvilket tidens konststil fått sitt namn —
Källa: Project Runeberg ·