Ord och Bild: 1900

VÄRLDSUTSTÄLLNINGENS »CLOU».

399

sikten bred och fri. Det bredt och djärft och ljust anlagda perspektivet från Champs Elysées blir då ej hopknipet, låt vara att detta skickligt förmildrats genom den half-runda urnypningen närmast Alexanderbron. Dä blir Invalidhotellets fasad synlig i hela sitt tunga, imposanta allvar, en värdig fond till denna underbara stads-väg —- och en mörk, halft förtrytsam

förvåning öfver det lysande guldglitter och de strålande passager, som pryda de ryska själfhärskarnas namn. Icke är jag den, som vill samla allt guldet i Paris' så måttfulla och ömtåligt smakrena stadsfysionomi ofvanför hufvudet på den maktens gigant, som hvilar under stadens enda gyllne kupol. Men stil är stil. Och för den nya avenyn, som börjar nästan i Invalidhotellets skugga, skulle väl en annan hågkomst passa bättre än den bleke

tsarens, »Nicolas II». En dag kommer den att heta »Avenue Napoleon». Om icke förr, den dag, då den nuvarande kritiska öfvergång är öfver, som ger så mycket vemod åt den lysande, ståtliga världsmarknaden, när Frankrike fått moraliskt mod att vara sig själft och lefva lyckligt i sina sannerligen rika villkor — till priset af att lämna den första bänken

i makternas rådslag och att låta drömmarna om yttre stormaktsdater rikta sig på flydda, ej på kommande tider.

Alltnog, hvad den än heter, är avenue Nicolas II världsutställningens »clou», som lyckligtvis skall räcka efter dess slut, ja, då först blir riktigt färdig. Medge att i jämförelse med det »amerikanska» tour Eiffel, eller »trehundrametertornet», som det egentligen officielt skulle kallas, alltsedan den genialiske konstruktö-

ALEXANDERBRON OCH STORA PALATSET.