Sida 470
Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier
442
KARL LARSEN.
DET INRE AF SKANSEN 4 MED BLOCKHUSET,
hang torde vara, att något sådant säkert alls icke fallit dem in. Och man må komma ihåg, att liksom den nyss citerade torparen hörde till dem, som för sitt välförhållande i kriget fingo dannebrogs-männens hederstecken, så fanns det icke någon afdelning af bondetrupperna, som icke denna 18 april gjorde sig förtjänt af sin fiendes erkännande.
Men geväret på axeln och sabeln vid sidan förändra ej ett ögonblick bonden i den danske allmogesoldaten. Det är med en fackmans blick och deltagande han ser på fälten, som han är med om att ödelägga, de »dejlige grundmurede Steder», han måste bränna ner, kreatur och smärre husdjur, som falla för den nödvändiga furageringen; han är också full af medlidande med de olyckliga människor, som bo i närheten af krigsskådeplatsen, med deras »fattige Stumper» och »uskyldige Born ved Haanden».
Och dansk och bonde som han är, glömmer han ej heller någonsin sina pengar. Många dagböcker innehålla högst minutiösa räkenskaper, och det bidrager till bondens förargelse öfver kriget, att det också rent direkt kommer att kosta honom pengar, som de därhemma måste skrapa samman.
Ett mycket betecknande drag visar,
hurusom sinnesnärvaro i fråga om penningar eller penningars värde ej ens under de mest kritiska omständigheter någonsin öfverger bonden.
Det är en 23 års yngling från Falster, son till en småbrukare, menig man vid i8:de infanteriregementet, som under den 21 februari antecknar i sin dagbok, hurusom preussarne i en förpostfäktning »sköd en Underkorporal, som havde Kone og Born i Köbenhavn. Den Underkorporal havde laant mit Lommeur, fordi han skulde sörge for naar Posterne skulde aflöses; jeg var nu paa Post dengang som de rykkede frem og han blev skudt; men heldigvis mine Kamerater, som saa ham at blöde, de erindrede straks, at han havde mit Ur, saa de bad vores Löjtnant om Tilladelse til at tage mit Ur, för Ambulancebærerne gik bort med ham».
Man ser den kärlek och omtänksamhet, hvarmed detta ur omfattas icke blott af sin ägare utan också af alla hans kamrater, som taga sig af hans angelägenhet.
En sak, som den danske bondesoldaten ej heller någonsin glömmer att ägna sina betraktelser, är maten. I synnerhet under krigsfångenskapen i det främmande landet träda tankarna pä maten fram i allra första ledet. I Österrike tycks det ha gått rätt bra, men i Preussen är det ju förstås inte den mat, som den danske bonden är van vid.
För att återkomma till den förutnämnde unge mannen från Falster, som blifvit tillfångatagen vid en af de större rekognosceringsfäktningarna framför Dybböl, så omtalar han, huru i den preus-
1
Källa: Project Runeberg ·