Sida 697
Tysk romantik. Af Gerhard Gran. Öfversättning från norskan. Med 6 bilder
TYSK ROMANTIK. 6S i
stannar han vid holmen med de orden:
x Sie wird mich in Musik auflösen».
Vi känna alla Tiecks bekanta vers:
Liebe denkt in süssen Tonen, denn Gedanken stehn zu fern; nur in Tönen mag sie gern Alles, was sie will, verschönen. Drum ist ewig uns zugegen, wenn Musik mit Klängen spricht, ihr die Sprache nicht gebricht, Liebe kann sich nicht bewegen, leihet sie den Othem nicht.
Men ingen har likväl funnit så starka ord för musikens trollverkningar som den högeligen musikaliske Wackenroder. »Tonkonsten är det sista andetaget, det finaste elementet, ur hvilket de lönligaste själsdrömmarna hämta sin näring som ur en osynlig bäck; den spelar omkring människan, den vill intet och allt, den är ett organ finare än språket, kanske sprödare än tanken; anden kan icke längre bruka den som medel, som organ, men den är ett väsen för sig, därför lefver den och svänger sig i sina egna trollkretsar.»
Som jag nyss antydde, voro hos Schelling den poetiska genialiteten och den religiösa hänförelsen de två högsta och sidoordnade uppenbarelseformerna för alltet. De flyta i grunden öfver i hvarandra: konsten är gudomlig, och Gad är en konstnär; den tidigaste formen af romantisk religiositet blef också en konfessionslös andakt inför tillvarons gud-uppfyllda mysterium. »Andakt» är ett ord som förekommer på hvarje sida hos de äldre romantikerna; det gäller, som Schlegel säger, »att drifva allt till religion»; äfven de alldagligaste saker böra utföras med andakt. Hos Novalis intaga de ädla bergsborna sin torftiga föda med andakt, och jag tviflar inte på att den matkäre Friedrich von Schlegel i sina mognare år med andakt satte sig att
friedrich leopold von hardenberg (novalis). kopparstick af e. eichens.
njuta af Wienerkökets utsökta läckerheter. Men vid sidan af uttrycket »drifva det till religion» finner man lika ofta »drifva det till konst»; det är ingen annan skillnad än den, att konstnjutningen i grunden är det primära och andakten får sitt värde egentligen först därigenom, att den är den högsta konstnjutningen. Under det innehållet af mohammeda-nernas salighetshopp är tanken på de sköna huris, är det romantiska salighetshoppet en förväntan om evig konstnjutning. »Den vällustiga fantasien hoppas att en gång få möta en ännu högre, öf-verjordisk sfärernas sång, i jämförelse med hvilken all härvarande konst är rå och otymplig», säger Wackenroder. Och det är icke endast god musik vi kunna göra oss förhoppning om, »äfven målarna kunna kanske liksom musikerna hoppas att träffa de stora, upphöjda fö-
Källa: Project Runeberg ·