Teknisk tidskrift 1919

8o

TEKNISK TIDSKRIFT

30 April 1919

lårens» första resa till New-York hade i brist på tyngre olja »Water White» petroleum använts. Vid provet åtgick därmed blott 0,126 kg pr IHK-timme, inkl. hjälpmaskinen.

»Bullaren» ligger nu fastlåst i Buenos Aires sedan den 10 jan. på grund av strejk, men har såväl under denna sin andra rundresa som under den första resan ej haft några missöden alls i sitt maskineri, utan lämnar befälet i stället de mest tillfredställande rapporter.

Det andra av Götaverken byggda motorfartyget »Tisnarem> befinner sig nu i Java under lastning för Göteborg efter en utresa runt Kap. Resan från Bergen till Kap gjordes med en medelsnittsfart av omkring 12 knop, vilket är synnerligen tillfredsställande i betraktande av att på provresau med fulla lasten inne uppnåddes en medelfart av c:a 12,3 knop.

BETONGVARVSINDUSTRIENS SVÅRIGHETER.

Från Kristiania har meddelats, att det inom välunderrättade kretsar en längre tid varit känt, att flera av de norska betongskeppsbyggcrierna stått på mycket svaga fötter. Ett betongvarvsföretag står redan under privat konkursadministration, och det väntas, att flera andra bli tvungna att inställa driften helt eller delvis. Orsaken till denna misär är att byggandet av betongskroven kostat verkstäderna långt mer än som beräknats. Ett ännu våldsammare överskridande av de beräknade visa kostnaderna för fartygens utrustning och inredning. I verkligheten skulle betongfartygen blivit dyrare än om de utförts av stål.

Nu har Fougners stälbetongskeppsbyggnadskompani också sett sig nödsakad att öppna ackordsförhandlingar med sina kreditorer.

Detta sistnämnda meddelande kommer åtminstone för svenska läsare ganska överraskande. Ingenjör Fougner var just pionjären på området, banbrytaren för den uppseendeväckande, om revolution på fartygsbyggnadsområdet varslande uppfinningen, kring vilken så mycken strid sedermera stått.

Det Fougnerska huvudetablissemanget är förlagt till Moss, där flera betongfartyg, på senare tiden även maskindrivna sådana lämnat stapelbädden. Dessutom dirigerar ingenjör Fougner numera en hel del mindre betongvarv i de norska kuststäderna.

För att efterhöra huru ställningen i allmänhet inom den svenska betongvarvsindustrien uppfattas har Sv. H. T. vänt sig till dir. Hydén i A/B Marinbetong. Dennes uppfattning var i korthet att omdömet, att betonfartyg på det hela taget skulle ha blivit dyrare än om de utförts av stål ifråga nog kunde anses gälla för norska förhållanden, men att det vore fullständigt felaktigt att därav draga några generella slutsatser.

Då den norska betongfartygsindustrien startade — som en föregångare rent tekniskt sett, det måste dir. II. erkänna — var det dock som en industri, väckt av krigsförhållandena och med uppgift att utnyttja dessa. Man lade från början an på att i vidsträcktaste mån bjuda ersättning för de sjögående fartyg, som alltjämt gingo förlorade och det övervägande antalet fartyg som byggdes eller lades under byggnad, voro relativt stora, maskindrivna båtar. Då betongvarven i allmänhet ej ägde några möjligheter att utrusta sina nybyggnader utan detta arbete måste överlåtas till andra varv, som på sätt och vis voro konkurrenter, blevo kostnaderna för denna del av arbetet också oproportionerligt stora. Den stora efterfrågan på tonnage under den mest kritiska tiden, oavsett av stål eller betong, gjorde vidare även att själva skroven i allmänhet blevo bra betalade, i flera fall lika högt som om de varit av stål. Då nu tonnagepriserna befinna sig i avgjort sjunkande är det förklarligt, att en reaktion inträtt mot betongfartygen bland redarna, som döma betongfartygens framtidsutsikter på grundval av de priser, de fått betala under kriget.

Utgår man däremot från de faktiska framställuingskostnaderna kunde det ej ifrågasättas, att betongfartygen skulle ställa sig dyrare än stålfartygen. Redan nu ha fackmännen beräknat betongskrovets kostnader till 20 — 30 proc. under stålskrovets, och därtill måste man taga i betraktande, att cementpriserna säkerligen falla betydligt fortare än stålpriserna. Före kriget stod cementen i 6 kr. pr 180 kg., gick sedan upp med

bränslepriserna till ett pris av c:a 28 kr. vid senaste årsskiftet, men har nu fallit till c:a 20 kr. Och i den mån stålpriserna falla få ju också betongfartygen gott härav i betraktande av de rätt stora mängder stål, som ingå i dem i form av armeringsjärn.

Vad ett flertal svenska betongvarv beträffar och bland dem A/B Marinbetong ligger problemet rörande konkurrensen emellertid på ett helt annat sätt. Det är ej här med de maskindrivna fatygeu av stål man önskar konkurrera utan i stället med släptonnaget av trä och annat jämförligt material i form av läktare, pråmar, flodbåtar etc. F. n. ställa sig priserna pa sådant tonnage av betong något högre än motsvarande av trä, men då man av flera orsaker kan förvänta stigande pris på skeppstimmer, medan cementpriserna falla, torde det ej dröja länge, innan förhållandet blir omvänt. Redan nu med de något högre priserna erbjuda emellertid betongbatarna av detta slag i hög grad soulagerande fördelar, främst de laga underhållskostnaderna och den längre livslängden, lättheten att reparera mindre skador, etc. För andra maritima konstruktioner, såsom t. ex. bojar, bryggor och flytdockor, som byggas av betong i stället för andra material, bli dessa fördelar ännu mer påtagliga.

Några risker för att den svenska betongfartygsindustrien i allmänhet skulle hotas av liknande öde som den norska förefinnas alltså inte enl. direktör Hydéns mening. Vad A. -B. Marinbetong särskilt beträffar ämnar denna firma driva en målmedveten propaganda för att övertyga vederbörande om fördelarna att utföra tonnage och konstruktioner av ovan antydd art i betong i stället för annat material och väntas i anslutning härtill goda beställningar.

Bland de svenska betongvarven har dock som bekant A.-B. Svenska Betongverken en så bekymmersam ställning f. n. att bolagets vara eller icke vara snart väl torde komma att avgöras. Bolagets styrelse hade nyligen utlyst extra bolagsstämma i Stockholm för situationens klargörande för aktieägarna.

Förhandlingarna inleddes med att verkställande direktören hr K. K. G. Pohlman lämnade en återblick över utgångsläget vid bolagets start och konstaterade, hur ställningen genom vikande konjunkturer på sjöfartsområdet blivit sämre. Särskilt stora svårigheter hade även uppstått genom direktör Nils Östermans egenmäktiga förfarande. I sin egenskap av maktägande i Privatbanken, vilken emitterade aktierna i Betongvarven, hade hr Österman rätt att ensam tecka firman i det senare företaget och hade han begagnat sig av denna rätt till diverse manipulationer utan styrelsens och verkställande direktörens hörande. De fartygsinköp, som gjorts, hade skett efter pris som synts skäliga och styrelsen hade icke under senare tid erfarit några fartygsförsäljningar, som kunde ge ledning för bedömande av vad fartygstillgångarna voro värda.

Fyra styrelseplatser hade dels genom ett dödsfall och dels på grnnd av avsägelser blivit lediga. Till nya ledamöter valdes direktör N. Elgström, direktör J. Stempel, kamrer C. Hassellöf och advokaten Bartholdi och till dessas suppleanter ingenjörerna R. Starck, Gust. Nilsson, G. Seth och direktör G. von Siewertz.

Efter verkställande direktörens förklaring följde blott ett par inlägg. Ingenjör Elgström yrkade i anslutning till hr Pohlmans meddelande, att stämman skulle besluta se tiden an och invänta resultatet av en grundlig utredning angående den ekonomiska ställningen, vilket borde uppdras åt styrelsen, och möjligheterna för rörelsens återupptagande. Varvet har, som förut omtalats, nedlagt driften från de första dagarna i år. På en kommande stämma kunde således frågan komma upp under bättre förutsättningar för en lycklig lösning.

Stämman anslöt sig till hr Elgströms yrkande och det överlämnades därför till den kompletterade styrelsen att göra upp med den Östermanska perioden och därefter framlägga ställningen för aktiägarna.

Enligt den vid stämman föreliggande balansräkningen pr 31 december 1918 balansera tillgångar och skulder med 3 107 801 kr. På tillgångssidan märkas fartygens konto 1 270 600 kr., fabriksegendomeus och fastigheters inköpskonto 950000 kr., Hjortsberga egendom 265 000 kr. och Privatbankens giro 104030 kr. På motsatta sidan ligga endast diverse personers konto 394830 kr. och aktiekapitalet 2712870 kr.