Sida 1475
Skeppsbyggnadskonst
8 i
30 April 1919
SKEPPSBYGGNADSKONST, HAFT. 4
HÖGA VARVSARBETARELÖNER I U. S. A.
.
Under världskriget har regeringen i Washington i egenskap av arbetsgivare erkänt och realiserat följande principer; 8 timmars arbetsdag, lika lön för lika arbete, oberoende av kön, arbetarnas organisationsrätt, kollektivavtal, minimilön. Genom en del institutioner såsom War Labor Board, Labor Policies Board och Shipbuilding Labor Adjustment Board m. fl. har regeringen utövat inflytande på arbetsgivarna, så att t. ex. U. S. A;s arbetsstatistiska byrå beräknar att, tack vare regeringens mellankomst, 935 000 arbetare under de senaste aderton månaderna kommit i åtnjutande antingen av en helskuren åtta timmars arbetsdag eller en principiell sådan med 100 procents överbetalning för övertid. Bland de mera betydande industrier som gått med på en principiell åttatimmarsarbetsdag äro stålindustrien, sågverken vid Pacific-kusten, pappersbruken, skeppsbyggerierna och packhusen.
Genom Shipbuilding Labor Adjustment Board ställdes lönerna vid skeppsvarven mycket högt. Vid skeppsvarven längs atlantiska kusten erhöllo hantlangare 46 cents i timmen, outbildade arbetare 49 cents, olika slag av utbildade arbetare från 70 cents ända upp till 1 dollar 35 cents för vissa kategorier. Enligt en tidigare överenskommelse bestämdes lönerna längs Pacific-kusten till 6 dollars 50 cents om dagen för utbildade arbetare och 4 dollars för icke utbildade. I slutet av oktober 1918 höjdes lönerna ytterligare på grund av högre levnadsomkostnader med omkring 20 procent vid Pacific-kusten och 15 procent vid Atlantkusten och Stora sjöarna. Genomsnittsavlöningen för yrkesutbildade arbetare inom skeppsvarven var 80 cents i timmen.
KL ASS1FICER1NGSS ALLSKAPEN
av alla fartyg, som beställas av American Fleet Corporation byggas under dess uppsikt och för klassning hos sällskapets.
Ordföranden i sällskapets Tekniska kommitté, Fred J. Stephen, höll sedan ett längre anförande, vari han framhöll att nämnda kommitté under kriget utfört ett betydelsefullt arbete. Nya regler, föranledda av under kriget uppkomna förhållanden, hade utarbetats, varvid tagits hänsyn till materialanskaffningssvårigheterna. Dessa nya regler hade visat sig till stor nytta och så icke endast i Italien, där möjligheterna att erhålla material av lämpligt slag varit sämre än i England.
Ett annat stort arbete, som den Tekniska kommittén haft, var regler för träfartygskonsti uktion. Som bekant hade träskeppsbyggeriet i sådana länder, där det fanns gott om dylikt byggnadsmaterial, återupptagits under kriget i stor utsträckning. Kommittén hade därför ansett det rådligt att ha regler för att möta denna utveckling, och baserade dem vid utarbetandet på Registro Navale Italianos utmärkta regler. På grund av andra länders behov hade det emellertid visat sig önskvärt, att helt och hållet revidera dessa regler förra året och samtidigt införa nya klassificeringsmetoder med enklare och mera fullständiga regler för uppsikt och konstruktion. Dessa regler äro tryckta men ännu icke offentliggjorda. Kommittén hade icke ansett det värt att spilla tid på att modernisera reglerna för konstruktionen av de äldsta fartygstyperna. Träskeppsbyggeriet efter de gamla metoderna kan aldrig bli så exakt som järnskeppsbyggeriet beroende på de gränser, som bestämmas av timrets storlek och form, och till följd av träets brist på homogenitet. Det vore därför oklokt att frångå ett system, som är resultatet av många års erfarenhet inom vissa storleksgränser och som har visat sig lämpligt för de slags skepp, vilka mest byggts. Kommittén hade dock infört aktuella dimensioner såsom bestämmande vid åtskilliga stora fartygsbyggnader.
British Corporation.
Det 29:de årsmötet för Bristish Corporation for The Survey and Registry of Shipping har i vår avhållits i Glasgow.
Ordföranden, Robert Clark erinrade i sitt hälsningstal bl. a. om att för klass i sällskapet år 1913 byggdes 543000 ton fartyg. 1914 minskades motsvarande siffra till 221 000 ton, 1915 till 105000 ton och 1916 hade den nedgått ända till 40000 ton. 1917 ökades de för British Corporation Registry byggde fartygen emellertid till 154000 ton, och förra året, 1918 till 262 000 ton. Kontraherade nybyggnader enligt sällskapets klass uppgå till över 600 000 ton, vilket vore den högsta siffra härå, herr Clark hittills vid något årsmöte kunnat meddela, och som visade att det fanns mycket att göra vid skeppsvarven och utsikt för jämn sysselsättning inom alla fackets områden, blott man kan komma förbi den nuvarande orosperioden .
Ordföranden nämnde vidare; »Andra länder utveckla emellertid sina skeppsbyggnadsresurser, och vi måste inse, att vi icke kunna hoppas hålla vår tidigare ställning utan det mest energiska arbete. Man hoppas åtskilligt för framtiden fartyg av armerad betong. Blott tre av ett stort antal sjögående pråmar, som bestälts att byggas under vår uppsikt, äro dock i aktiv tjänst. Ehuru resultaten i så mån äro tillfredsställande, hava dessa fartyg emellertid ännu icke tjänstgjort så länge, att man kan bilda sig något säkert omdöme om dem, och icke heller ha de byggts under sådana förhållanden, att deras kom. mersiella värde kan bedömas. Det skulle ha varit fördelaktigt för redarne, om ett större antal av dessa fartyg tidigare kunnat sättas i trafik. Detsamma hade varit önskligt även i fråga om elektriskt svetsade och standardfartyg (»fabricated ships»), emedan de tillfällen, som kriget givit att prova dessa intressanta experiment, icke snart torde återkomma.»
Beträffande sällskapets allierade i klassificeringsarbetet — Registro Navale Italiano och American Bnreau of Shipping — upplyste ordföranden att de utvecklas mycket tillfredsställande, Italien tyckes ha löst standard far ty gens problem på enklast möj_ liga sätt genom att antaga en typ, varav många ha blivit byggda, och som visat sig alltigenom lämpliga. Denna typ har upptagits på varje italienskt varv med blott sadana förändringar, som betingats av speciella trader. American Bureau of Shipping har utvecklats i en utsträckning, jämförlig med det amerikanska skeppsbyggeriets utveckling. Inte mindre än 75%
Ett intressant uppslag inom träfartygskonstruktionen hade kommittén fäst sig vid. Det var en herr Nicholsons förslag till järnförstärkt träfartyg med stora avstånd mellan tvärskeppsspanten. Uppfinnaren hade härigenom fått fram ett träskrov, som praktiskt taget vore homogent.
Herr Stephen omnämnde därpå strävandena att erhålla möjligast enkla konstruktion för standard/ artygen (»fabricated ships»), att där utesluta allt som icke var absolut nödvändigt, att sörja för lätt utbytbarhet av maskiner, byggnadsdelar och utrustning, att höja produktionen genom arbetsbesparande metoder och maskiner, varav mycket även torde bli fruktbärande för framtidens skeppsbyggeri.
Beträffande betongfartygen berättade talaren, att redan ett antal år före krigsutbrottet hade kommittén märkt det ökade intresset för dylika genom inlämnade förslagskonstruktioner, huvudsakligen från ingenjörer på kontinenten. Ansträngningarna under kriget medförde på få månader så många försöksresultat inom detta område, som annars säkerligen hade tagit många år under fredstid. Användandet av elektrisk svetsning vid armeringens uppställande och förenande har redan visat sig som en ekonomisk förbättring. Den praktiska uppfattningen börjar även finna, att gjutningen av hela betongskrov i ett troligen icke blir så ekonomisk som att gjuta delarna för sig och sedan hoppsätta desamma. En del erfarna betongingenjörer anse ingen skarv på detta sätt kan bli säkert vattentät. Andra påstå motsatsen. Sanningen torde snart bli ådagalagd.
Bland andra rön, som gjorts i krigets hårda skola, sade herr Stephen, var även bekräftelsen på de åsikter, som han tidigare förfäktat beträffande expansionsfogar i långa överbyggnader midskepps. »Alsatian» hade återvänt till varvet, där fartyget byggts efter en tjänstgöringsperiod såsom amiralsfartyg i »Armed Merchant Cruiser Squadron,» varunder förhållandena varit mycket svårare än under fredlig trafik. Faktumet att detta fartygs dubbla rader däckshus väl hade bestått provet under dessa påfrestningar bevisade sanningen av att expansionsfogar äro onödiga och att däcksbyggnaderna kunna konstrueras på tillfredsställande sätt utan dylika.
Sedan några ytterligare talare haft ordet avslutades British Corporations årsmöte.
Källa: Internet Archive ·
