Sida 743
Husbyggnadskonst
I
Ja". 1919 ELEKTROT
Paran för olycksfall vid 380/220 volt har haft till följd, j elektriska inspektionen påyrkat en begränsning av anldandet av denna spänning. På många håll har denna pektionens maning hörsammats, och Vattenfallsstyrelsen r i överensstämmelse därmed ända tills på senaste tiden eskrivit, att till Vattenfallsstyrelsens nät anslutna distriionsanläggningar icke finge använda högre lågspänning 220 volt mellan faserna och 127 volt till jord. lnktionens arbete har likalades haft till följd, att flertalet äjjgningar i Norrland äro utförda med denna lågspäng. Kriget har dock fördyrat kostnaden för lågspängsan läggningarna i sa hög grad, att en återgång till ) volt flerstädes visat sig nödvändig. Man har sålunda finna sig 1 risken för olycksfall, men har samtidigt ktat sig pa att uttöra lagspänningsanläggningarna med sta möjliga omsorg. Vi kunna säga, att vi i så måtto imit in på samma arbetssätt som norrmännen. 1 Norge ändes nämligen 380 volt i stor utsträckning, men samijt stadgas, att den skall behandlas som högspänning å som livsfarlig spänning. Bland försiktighetsmått, * vid användandet av 380 volt kunna anbefallas, äro nde. Den icke jordade ledningen bör alltid anslutas bottenkontakten i lamphallaren. Handlampor och flyttapparater böra i möjligaste mån undvikas, i all synet i stallar, ladugårdar och övriga fuktiga lokaler, handlampor, som där måste användas, böra vara av eles solid konstruktion och så utförda, att man icke rar komma i beröring med spänningsförande delar, i is anslutningskontakter böra därför vara »oförväxel- >, så att rätt anslutning av den icke jordade ledningen les. Strömbrytare böra om möjligt placeras utanför ga lokaler. Motorstativ, strömbrytarekupor o. d. av ide materiel samt ledningsrör böra omsorgsfullt jordndas.
d 220 volt nöjer man sig i regeln med en distriburadie av 250 å 300 meter, i synnerhet nu, då koppar står till buds. Där man har koppar, kan man emel- 1 utan större svårighet utsträcka distributionen med lgare ett par hundra meter. N id 380 volt uppgår butionsradien till 5 å 600 meter, där ledningarna is av järn; vid tillgång på koppar kan distributionsn emellertid utan svårighet utsträckas till 1 000 å 1 meter.
* t är i allmänhet en lördel, ju större distributionsradie kan erhålla, och ju tärre ortsstationer man behöver ga, ty kostnaden för ortsstationerna minskas be- 1 t, om man kan använda ett mindre antal stationer got större storlek i stället för flera mindre stationer.
1 fördel gör sig särskilt märkbar i orter, där jord- 1 - är fördelat pa mindre och medelstora gårdar och dltsa konsumenterna äro många till antalet, men med kraftförbrukning var för sig. I synnerhet blir det önskligt att inskränka ortsstationernas antal, där matas med en relativt hög spänning, exempelvis eller 20000 volt. I sådana fall framträder behov ^en anförda begränsningen i antalet ortsstationer 1 re, än om ortsstationerna matas med lägre spänning 1 5 00 eller 3 c 00 volt. Man kan sålunda säga, 'hovet av 380 volt vid gårdsnäten framträder vä- *■ t mera vid tvåspännings- än vid trespänningssyste- | Att \ attenfallsstyrelsen kunnat anbefalla 220 volt otalet till dess anläggningar anslutna gårdsnät utan igenom i högre grad fördyra gårdsnäten, samman-
knik, häft. 1
hänger givetvis därmed, att dessa gårdsnät matats av transformatorstationer med en primärspänning av endast 1 500 eller 3 000 volt.
o Undero krigstiden ha gårdsnäten så gott som helt och hållet måst utföras medelst järnledningar. När vi nu snart återkomma till normala förhållanden, blir det emellertid utan tvivel lönande att återgå till koppar i stor utsträckning, om man nämligen med dräglig spänningsreglering skall erhalla minsta möjliga anläggningskostnad. Järnledningarna i gårdsnäten få i stor utsträckning, zinkledmngarna helt och hållet, anses som surrogat, vilka böra frångås, när koppartillgången ökats.
Vilken sPänning bör användas för ortsnäten vid irespänninrssyslemet? s
^ id ortsnäten har hittills i regel spänningarna 1 500, 2000, 6000 och 10000 använts. Vid Vattenfallsstyrelsens nät har före kriget 1 500 volt varit den vanligast förekommande spänningen, men 3 000 volt har senare blivit den normalt använda ortsspänningen. Motivet för 1 500 volts spänningen var i korthet, att den medgav direkt mkoppling till ortsledningen av alla motorer från och med 8 hkr uppåt och således utan anskaffande av nedtransformatorer för dessa större motorer. Man kan säga, att ledningskostnaden vid detta system blev relativt hög, men transformatorkostnaden minskades samtidigt i sa hög^ grad, att det hela lönade sig vid måttlig belastning och måttligt pris å ledningsmaterielen. Bristen på koppar och nödvändigheten att övergå till järntråd tvingade till en höjning av spänningen till 3 000 volt. Detta befanns lämpligt även ur den synpunkten, att man med de dåliga isolationsmaterialier, som stått till förfogande under de senaste åren, icke kunde räkna med att få fullt förstklassiga 1 500 volts motorer längre. För egen del vill jag emellertid tillstå, att jag även medan koppar ännu fanns, hade stora sympatier för 3 000 volt, oaktat de direkta beräkningarna angåvo, att 1 5co volt med dåvarande förhållanden ställde sig något billigare. Erfarenheten har visat, att det i allmänhet varit bäst att av två spänningar, vilka giva ungefär samma kostnader, välja den som är högst, ty vid den högre spänningen är det alltid lättare att åstadkomma den överbelastning eller den förstärkning av ledningsnätet, som är erforderlig vid en väsentlig ökning av belastningen, och jag tror, att belastningen å våra ortsnät kommer att om ett eller ett par årtionden ökas till många gånger det värde, vi nu anse oss kunna påräkna. Framsyntheten tror jag sålunda kräver, att vi använda den högre spänningen 3 000 volt. Det är vidare mm tro, att tekniken ganska snart skall komma därhän, att man utan svårighet kan erhålla motorer för 3 000 volt ända ned till en storlek av, låt oss säga, 15 hkr., och att man salunda skall kunna även vid 3 000 volts-näten undgå användandet av transformatorer vid de största lantbruksmotorerna.
Nu kan man fråga, varför icke enspänningav 6000—1 0000 \olt kan användas lika väl som 3 000 volt. Det vore kanske ännu mer framsynt att taga dessa ännu något högre spänningar? På denna fråga vill jag svara, att de beräkningar, jag verkställt för ATattenfallsstyrelsens ledningsnät, tyda på, att man lämpligen kan stanna vid 3 000 \olt med hänsyn till dels kostnaden för ortsstationerna, dels tomgangs förlusterna i dessas transformatorer, dels den framtida möjligheten att använda högspända motorer,
I
I
Källa: Internet Archive ·
