Teknisk tidskrift 1919

TEKNISK TIDSKRIFT

8 Jan . 191

1 o

OLIKA UTVÄGAR FÖR ANSKAFFANDE AV ELEKTRISK KRAFT, KRAFTPRIS,

TARIFFER.

Föredrag vid clektrifieringskursen 27- — 30 nov. av ingenjör Carl A. Rossatider.

Den törsta fråga man har att avgöra vid startandet av ett företag för distribution av elektrisk energi är givetvis denna: Huru skall den elektriska energien erhållas? Ofta är problemet så till vida enkelt, att det ej medgiver mer än en lösning; i en del fall är det uppenbart, att energien endast kan erhållas genom att distributionsföretaget anslutes till ett i närheten befintligt större kraftnät, i andra all åter är den enda utvägen att bebygga ett för ändamålet lämpligt beläget vattenfall. Ofta kunna däremot båda dessa utvägar ifrågakomma, och det gäller då att välja den lämpligaste.

Det är givet, att frågan om huru kraftproblemet lämpligast bör lösas icke kan avgöras annat än i varje fall för sig efter en grundlig undersökning av de olika möjligheternas fördelar i tekniskt och ekonomiskt avseende, och det är i alla dylika fall givetvis att rekommendera att vända sig till en opartisk sakkunnig, för vilken man har förtroende, för ' att få frågan fullständigt utredd. Icke desto mindre torde det vara av intresse att här lämna några anvisningar om huru en dylik utredning lämpligen bör ske, då detta ju alltid kan bidraga till klargörande av problemets allmänna natur.

Innan jag går närmare in på frågan, vill jag emellertid framhålla ett par mera allmänna synpunkter. Först och främst vill jag då begagna tillfället att framhålla oriktigtigheten av den stundom hysta uppfattningen, att där en egen vattenkraftstation kan anordnas, denna utväg alltid är att föredraga, emedan »vattenkraften ingenting kostar» . Det är klart, att denna uppfattning är i hög grad oriktig, emedan ett vattenfall, även om själva fallet skulle erhållas så gott som gratis, alltid drager avsevärda kostnader för utbygget, vilka kostnader måste förräntas och amorteras, varjämte anläggningens underhåll och skötsel även medföra ej oväsentliga kostnader.

En annan sak, som jag i detta sammanhang vill framhålla, ehuru den närmast berör det följande föredraget, är, att det givetvis är av stor vikt att, om utbyggnad av ett vattenfall planeras, förvissa sig om, huru mycket vattenkraft, som i detsamma verkligen med säkerhet kan paräknas. Det duger icke att här lita på mer eller mindre tillförlitliga uppskattningar, utan man måste ha vattenförhållandena noga klara för sig, och om det härvid visar sig, att vattentillgången ej alltid är tillräcklig för sitt ändamål, utan att vattenbrist stundom kan befaras, så går det ej an att trösta sig med, att denna vattenbrist i regel är av kort varaktighet och i allmänhet inträffar under tider, då behovet av elektrisk energi är relativt ringa, ty man kan då lätt råka ut för smärtsamma överraskningar. Jag vill härmed icke hava sagt, att ej en vatten kraft, även om den ensam ej är tillräcklig för sitt ända mål, icke i alla fall kan vara användbar, om den kompletteras med värmekraft, utan jag vill endast påpeka, att man i sådana fall bör hava fullkomligt klart för sig, att en dylik komplettering måste ske och vilka kostnader den medför. Jag skall längre fram något redogöra för, huru förhallanden a vid en dylik anordning med kombinerad vatten- och värmekraft ställa sig.

Jag har här ovan liksom i det följande förutsatt, a vattenkraften i alla händelser måst vara den huvudsaklig grund, på vilken man har att bygga för landsbygdsdistr bution, något som i vårt land i de flesta fall kan anse självklart. En kraftstation, avsedd för landsbygdsdistr bution och enbart baserad på värmekraft, kan naturligtv i vårt land liksom i många andra länder även i vissa fa ifrågakomma, men torde dock alltid komma att höra ti undantagen.

För att klargöra, huru en jämförelse av ifrågavarane slag bör göras, anser jag det lämpligast att välja ett konl ret fall. Jag tänker mig då ett distributionsföretag a medelstorlek, omfattande exempelvis c:a 2 000 andelai varvid jag antager, att andelarna räknas på här i land< gängse sätt, så att exempelvis 1 hektar odlad jord mo svarar en andel, för belysningsanläggningar utan nämnvä jordbruk två lampor en andel o. s. v.

Enligt hittills vunna erfarenheter kan man för en dyli förening beräkna den nyttiga energiförbrukningen till im mot 25 kilowattimmar per har, inalles alltså c:a 5000 kWh. Energi förlusterna vid en dylik distributionsanläg* ning, utförd på vanligt sätt med 1 500 eller 3 000 vol distributionsspänning, bliva relativt mycket stora på grun av tomgångsförbrukningen hos de talrika småtransform; torer, som erfordras, och torde kunna uppskattas till c. 25 000 kWh, eller ungefär halva den nyttiga förbrul ningen, varför totalförbrukningen således blir c:a 7500 kWh.

Huru stor den maximala effektförbrukningen hos e dylikt företag skulle bliva är ganska vanskligt att säg: då den till största delen beror på huru många tröskverk: motorer, som komma att installeras. Enligt de erfaren heter, som gjorts av Vattenfallsstyrelsen, kan maximifö brukningen emellertid uppskattas till i runt tal 100 kilc watt eller c:a 150 hästkrafter.

Jag antager nu, att man kan förvärva ett vattenfall ( alltför långt beläget från företagets centrum för ett pri av säg 150 kr. per kilowatt eller 100 kr. per turbinhäst kraft, vilket pris kan anses något så när normalt.

Kostnaderna för utbyggandet av ett dylikt vattenfall är nu i hög grad varierande. Av ing. Kleman vid Vatter byggnadsbyrån har jag erhållit uppgift om den beräknad kostnaden för utbyggande av en hel del mindre vattenfa i Norrland och därvid funnit, att kostnaderna för vatter byggnaderna vid de pris, som voro gällande före krige kunna i medeltal beräknas till omkring 250 kr. per kilc watt samt kostnaderna för maskineri och elektrisk utrusi ning till omkring 175 kr. per kilowatt. Sistnämnda siffr är nog tämligen hög, men kan då också anses inrymm kostnaden för en linje om ett par km. längd.

Under nuvarande förhållanden äro de sistnämnda bäd siffrorna 3^4 gånger så höga som före kriget. I de följande räknar jag med dubbla det före kriget gälland priset, vilket prisläge man med en viss sannolikhet kai antaga bliva normalt, om man tänker sig några år frarnå i tiden.