Teknisk tidskrift 1919

TEKNISK TIDSKRIFT

30 Okt. 1919

1 42

visa, kan man rimligtvis ej begära, att det beräknade anslaget efter en tid av 10 år skulle befinnas tillräckligt. Vissa av institutionens laboratorier ha pä grund därav måst bliva vanlottade och ett bland dessa är högspänningslaboratoriet.

För närvarande äger detta endast en mindre transformator, som överflyttats från det gamla laboratoriet, men som denna är utförd för en spänning av endast 100 000 volt och anordningarna i övrigt måste för varje försök bliva provisoriska och ur säkerhetssynpunkt otillfredsstäl. lande, kunna högspänningsundersökningar med nu befintliga medel ej utföras i någon nämnvärd omfattning.

5. Precisionslaboratoriet.

Den planerade utrustningen av precisionsrummet med normalapparater och mätinstrument för kontrollering av de för såväl obligatoriska laborationer som mera speciella arbeten använda mätinstrumenten och apparaterna har ännu ej blivit utförd. Genom en vid högskolans invigning av Max Sieverts Fabriksaktiebolag överlämnad frikostig penninggåva blev det visserligen möjligt att gå i författning om anskaffandet av de erforderliga apparaterna och instrumenten. Dessa beställdes också omedelbart hos Elektr. A. -B. Siemens-Schuckert, men på grund av kriget har leveransen blivit fördröjd. Sedan densamma emellertid nu blivit fullföljd, kommer apparaternas montering och laboratoriets iordningsställande att försiggå under den närmaste tiden och till ursprungligen avsedd omfattning.

Hörsalarna.

Var och en av institutets tre hörsalar är försedd med erforderliga anordningar för anställandet av föreläsningsförsök eller demonstrerandet av maskiners, transformatorers eller andra starkströmsapparaters driftsegenskaper samt för att därvid kunna använda vilken som helst av de fasta strömkällorna eller någon av maskinhallens mera rörliga sådana. Till det invid varje hörsal belägna preparationsrummet äro för ändamålet införda ledningar från de bägge ackumulatorbatterierna jämte en del växelbara ledningar, inkopplade i en därstädes befintlig kopplingstavla med knivströmbrytare eller omkastare för varje ledningsgrupp. Därifrån fortsätta ledningarna till hörsalens föreläsningsbord ; i den stora hörsalen är dock även en grupp av tre ledningar indragen till instrumenttavlan därstädes, å vilken de avslutas med anslutningskontakter. Totala antalet till stora hörsalen ingående experimentledningar är fyra från batterierna och sex från växeltavlan i maskinhallen; i de mindre hörsalarna inkommer samma antal likströms-, men endast tre växelbara ledningar.

Instrumenttavlan i varje hörsal är utförd av vit marmor i järnram och anbragt vid föreläsningsplatsen. Järnramens ena vertikalsida är försedd med kraftiga gångjärn och den andra med vingmutterskruvar, varigenom den fasthålles direkt mot väggen, men vid behov kan svängas utåt, så att baksidan blir tillgänglig. Detta har möjliggjorts därigenom, att huvudledningarna icke ingå till tavlans strömmätare, utan äro anslutna till instrumenten antingen genom shuntar eller strömtransformatorer, anbragta i preparationsrummet. Instrumenttavlan upptar flera likströmsinstrument och fyra växelströmsinstrument av Graham Brothers' fabrikat. Dessutom äro å densamma monterade de fyra par tryckknappar, som användas för startning, reglering och stoppning av den i det föregående

beskrivna motorgeneratorn II, från vilken erhålles såväl likström som trefasström, genom avståndsmanövrering reglerbar mellan vidsträckta gränser.

Föreläsningsbordet i stora hörsalen har en längd av 7 meter, vid vardera änden försett med ett inbyggt cementfundament med spännskenor för fästande av maskiner och andra föremål. Fundamentens övre yta ligger i samma plan som bordets i övrigt. A långsidan mot åhörarne är infälld en på mitten avdelad marmortavla av 3,4 m längd och 0,0 höjd, på baksidan försedd med sju mässingsskenor med en del ingängade och till framsidan genomgående skruvspindlar med sexkantmutter i och för anslutning av kopplingssladdar. (Anordningen är densamma för de mindre hörsalarna, men bordet har endast ett fundament). De sju fördelningsskenorna användas normalt på det sätt, att två äro inkopplade till 10 volts batteriet och två alternativt till den ena eller andra sidan av 2x110 voltsbatteriet eller motorgeneratorns likströmsgenerator samt tre ledningar till trefasgeneratorn. Den alternativa omkopplingen sker medelst omkastare å preparationsrummets kopplingstavla.

I stora hörsalen finnes även en elektromotoranordning med tryckknappsmanövrering för fönstergardinernas nedoch upprullning. Motorn är uppställd i vinden och verkar medelst stållinor på gardinvalsarna. Genom en momentan tryckning på den ena eller andra av de vid hörsalens instrumenttavla anbragta tryckknapparna igångsättes motorn och arbetar därefter tills den vid gardinernas slutläge automatiskt stoppas. Genom användning av en i ledningen insatt strömbrytare kan stoppningen ske även i ett tidigare läge.

Lokaltelefoner.

För telefonisk förbindelse inom institutet äro i väggarna inlagda telefonledningar till samtliga lärarerum, preparationsrummet, maskinhallen, verkstaden och de bägge vaktmästarnes bostäder. Apparaterna, till antalet 16, äro försedda med självväljare, så att man utan någon förmedlande hand kan direkt sätta sin telefon i förbindelse med vilken som helst av de övriga apparaterna. Hela anläggningen är utförd och som gåva överlämnad av Aktiebolaget L. M. Ericsson & C: o. I en del lokaler finnas därjämte telefonapparater i förbindelse med den förut omnämnda automatiska växeln av Siemens & Halskes fabrikat.

Belysningen.

Den artificiella belysningen utgöres allestädes av elektrisk glödlampsbelysning, för vilken, allt efter de fordringar och estetiska hänsyn som ställas på densamma, lamparmatur av olika slag kommit till användning. Så hava i maskinhallen och övriga laboratorier lamporna inneslutits i helt omslutande kupor av opalglas, s. k. Galeaarmatur, under det att i hörsalar, ritsalar och en del andra lokaler halvindirekt belysning med en eller flera lampor i en nedåt kupig skärm av opalglas ansetts lämpligast. På en del ställen förekomma även oskyddade lampor, för vilka lamphållare av porslin direkt monterats i taket eller å vägg. På grund av arkitektoniska hänsyn hava i vestibulen och korridorer lamporna inneslutits i hänglyktor av järn med svagt färgat råglas.

Såsom av beskrivningen synes, ingår i utrustningen vissa delar, som välvilligt blivit skänkta till institutet, och