Sida 136
Byggnadsplaner å Helgeandsholmen. En återblick. Af Moritz Rubenson. Med 18 bilder
148
MORITZ RUBENSSON.
åtgöranden icke ledt till något resultat, anhöll 1882 års riksdag bland annat, att kungl. maj:t ville låta utreda, hvar och huru lämplig byggnadsplats eller lämpliga byggnadsplatser för nytt riksdagshus och nytt riksbanks-hus kunde beredas, samt utarbeta ritningar och kostnadsförslag i sådant hänseende. Ett märkligt ställe i skrifvelsen är det, där riksdagen säger, att det ej synts lämpligt att i utredningen inbegripa frågorna om Helgeandsholmens ordnande och nytt hofstalls anskaffande, enär beträffande dessa redan förelåg utredning, som visade, att deras sammanblandning med frågan om åstadkommande af ett nytt riksdagshus betydligt aflägsnade möjligheten att snart erhålla ett sådant. Tydligare kunde riksdagen omöjligen uttrycka sin flere gånger uttalade mening, att den ej vidare ville höra talas om Helgeandsholmen såsom plats för riksdagshus.
Den i följd af detta riksdagens beslut tillkomna kommitté lämnade en omsorgsfullt jämförande utredning af kostnaderna för anskaffande och planering af platsen samt grundläggning för riksdagshus å de särskilda tomter, som kunde tänkas blifva valda för denna byggnad. I den jämförande beräkningen medtogs äfven Helgeandsholmen såsom byggnadsplats för riksdagshuset, alternativt med eller utan riksbank. Därmed var på grund af uppdragets begränsning kommitténs officiella befattning med Helgeandsholmen afslutad. Holmens roll inom kommittén var dock ingalunda härmed utspelt. Flertalet förordade visserligen, att ett nytt riksbankshus skulle uppföras å de nuvarande banktomterna, och att riksdagshuset skulle förläggas på norra delen af Skeppsholmen, om hvilket sistnämnda, numera helt och hållet öfvergifna förslags innebörd ur skönhetens synpunkt läsaren erhåller ett begrepp i arkitekterna Wickmans och Ringströms skiss af ett dylikt hus, afbildad å sid. 125. Reservationerna till kommitténs den 29 november 1884 dagtecknade betänkande bära ett alltför tydligt vittnesbörd om de heta strider, som under kommitténs arbete utkämpats i det ämne, som just undandragits kommittén, Helgeandsholmens lämplighet eller olämplighet såsom byggnadsplats för riksdagen och riksbanken. Af de 10 ledamöterna förordade 5 i mer eller mindre utförliga afhandlingar på det ifrigaste valet af Helgeandsholmen. Endast en yttrade icke sin mening i denna fråga. De 4 återstående ledamöterna åter förkastade på det bestämdaste denna bygg-
nadsplats, och jämväl för denna åsikt återfinnes i tvä reservationer en genomgående motivering.
De fem reservanternas mening gjorde sig gällande hos kungl. maj:t, hvars till 1887 års riksdag' aflåtna proposition om uppförande å Helgeandsholmens västra del af ett gemensamt riksdags- och riksbankshus emellertid icke vann framgång. Andra kammarens beslut om afslag på propositionen blef vid gemensam omröstning gällande med 174 röster mot i o i. Detta förnyade försök att belamra holmen med en kolossal byggnad hade således fått en snöplig utgång, tack vare fortfarande vaksamhet hos andra kammaren. Därmed förföll ock konungens samma år förnyade, vid villkor om hofstallets flyttning till Artilleriplanen och frågans afgörande under årets riksdag fästa löfte om hans enskilda tomters kostnadsfria upplåtande.
Necken i Norrström, som med förunderlig makt lockat till sig halfva byggnadskommittén och äfven låtit sina förledande toner klinga i de närbelägna regeringsgemaken, lyckades omsider det märkliga året 1888 draga ned till sig i djupet, visserligen icke riksdagen själf, men dess käraste barn, riksbanken. Hvad som året förut icke lyckats regeringen, det genomfördes nu af en ledamot i första kammaren. Nu beslöts af båda kamrarna, att två skilda byggnader, den ena för riksdagens och den andra för riksbankens behof, skulle uppföras på Helgeandsholmen för en kostnad, som ej fick öfverstiga en rund summa af 5 millioner kronor. Ifvern var denna gång så stor, att uppdraget att låta uppgöra och godkänna ritningarna lemnades åt banko- och riksgäldsfullmäktige. Aret förut hade dock icke ifrågasatts annat, än att kungl. maj:t skulle låta uppgöra ritningarna och underställa dem riksdagens godkännande.
Det är icke ett omdöme från gårdagen, som uttalades, då en motionär vid nu pågående riksdag yttrat, att sällan torde ett beslut i en så viktig fråga hafva fattats med en så liten föregående utredning som då. Redan inom det sammansatta utskott, som beredde ärendet, yttrades samma åsikt af fyra riksdagsveteraner i andra kammaren; men deras varning förklingade ohörd. Erfarenheten har dock visat, att denna varning var byggd på goda skäl. Då föreställde man sig på grund af lösliga antaganden, att riksdagshuset ej skulle behöfva skjuta öster om en linie mellan östra gränsen för arffurstens palats och yttersta delen af västra slottsflygeln,
Källa: Project Runeberg ·
