Sida 140
Byggnadsplaner å Helgeandsholmen. En återblick. Af Moritz Rubenson. Med 18 bilder
134
MORITZ RUBENSSON.
ritningarna underställdes tre arkitekter, och deras anmärkning föranledde ändrade ritningar. Det omarbetade förslaget utställdes till ny granskning af anmärkarne. Af deras däröfver i slutet af år 1893 afgifna yttrande får man det bestämda intryck, att ännu icke något tillfredsställande resultat vunnits. De tala om de med problemets lösning förbundna stora svårigheter, som berott af uppgiftens invecklade beskaffenhet, af byggnadsplatsens läge, form och ringa utsträckning, samt om oegentligheter, som ännu vidlåda förslaget,, och som till eni del voro mer eller mindre beroende af uppgiftens innebörd och byggnadsplatsens beskaffenhet samt därför voro svåra att fullständigt öfvervinna. Äfven här kan man tydligt mellan raderna läsa missnöje med byggnadsplatsen, hvilket icke kan väcka någon förundran, då två af granskningsmännen deltagit i konstnärsklubbens sammanträde och den ene, arkitekten J. E. Clason, tillika underskrifva utlåtandet från teknologföreningens byggnadsafdelning. Med den förbehåll-samhet, som under tidernas lopp vunnit alltmer insteg hos byggnadskommittén, meddelar denna kommitté i sin berättelse detta år i största korthet, att af granskningsmännen »en fogade ett särskildt uttalande » till det gemensamma yttrandet. Den verkliga innebörden af denna förbehållsamma upplysning till kommitténs principaler är den, att arkitekten Clason reserverat sig däremot, att till yttrandet ej fogats ett tillägg, af innehåll att hvad förut sagts endast gällde byggnadskomplexen i och för sig; att från arkitektonisk synpunkt ett byggnadsförslag icke kunde anses fullständigt be^ dömdt, om icke äfven dess förhållande , till omgifningen skärskådats; samt att i detta afseende det föreliggande förslaget syntes bekräfta, hvad äfven alla föregående förslag visat, vanskligheten af att söka på den ifrågavarande platsen bringa en riksdagsbyggnad i ett riktigt förhållande till kungl, slottet.
Sedan granskningsmännen afgifvit sitt sista yttrande, öfverlämnades ritningarna och, förslaget i . sin helhet den 1 o januari i år till riksgälds- och bankofullmäktige för granskning och stadfästelse i afseende å hufvuddragen. Utgifvaren af denna tidskrift har hos banko- och riksgäldsfullmäktige anhållit att få taga en afrifning af byggnaderna för att införas i denna uppsats. Svaret har blifvit vägrande, något som icke kan väcka förundran, då man erinrar sig den hemlighetsfullhet, hvilken riksdagens ombud i byggnadsfrågan gjort sig till
en nästan undantagslös regel.att iakttaga. Huruvida en sådan behandling af ett för riksdagen och allmänheten så ytterst viktigt ärende är försvarbar, må lämnas därhän. För dem, som vederbör, ägnar den sig till ett oemotsägligt bevis därför, aff förslaget, oaktadt de ohjälpliga fel och brister, med hvilka det enligt kommitténs egna granskningsmäns vitsord är behäftadt, kommer att slutligen antagas, så vida icke riksdagen däremot inlägger sitt veto.
Om det nära sammanhanget med det länge obestämda läget för husen kan få gälla såsom förklaring på dröjsmålet med vattenfrågans behandling, kan däremot åtminstone den utanför stående icke upptäcka något enda skäl, hvarför en annan, fullt ut lika viktig fråga fått hvila ännu längre. Det är allom bekant, att kommunen af ålder suttit och ännu sitter i besittning af Gamla Norrbrogatan. Det måste därför anses mycket egendomligt, att verk-ställarne af riksdagens beslut togo sig en betänketid af nära ett lustrum, innan de beslöto sig för någon åtgärd i syfte att tillförsäkra riksdagen den del af byggnadsmarken, för hvars upplåtande ovillkorligen fordras kommunens medgifvande; ty icke kan detta dröjsmål gärna grunda sig på någon aning om 1893 års oväntade, men, såsom det visat sig, allt utom välgrundade teori om statens äganderätt till denna trafikled.
Här anmärkta förhalningspolitik är synnerligen att beklaga; ty, om kommunen fått tillfälle att, så snart riksdagsbeslutet om holmens bebyggande, var fattadt, yttra sig om öfverlåtelse på staten af den mark å holmen, hvarpå staden fann sig hafva lagliga anspråk, hade det blifvit för hvar man uppenbart, att stadens myndigheter ingalunda haft i sina tankar att begagna, dessa anspråk för aff söka hindra byggnadsplanernas utförande. Då hade ock frågan om dessa planers större eller mindre lämplighet blifvit på ett lidelsefritt sätt behandlad utan de i åtskilliga tidningsorgan och ströskrifter tidt och ofta återkommande ohemula beskyllningar mot kommunen, dess myndigheter och tjänstemän för planer, som varit för dem alldeles främmande. Då hade . det blifvit uppenbart, aff de af desse senare verkställda utredningar och de beslut, hvarigenom sådana utredningar anbefallts, helt enkelt varit förestafvade en ovillkorlig skyldighet att grunda förhandlingarna med riksdagens ombud på tillförlitlig kännedom om stadens rättigheter, så att man med öppna
Källa: Project Runeberg ·
