Sida 139
Byggnadsplaner å Helgeandsholmen. En återblick. Af Moritz Rubenson. Med 18 bilder
BYGGNADSPLANER A HELGEANDSHOLMEN.
, I 3 I
gärd. Säkerligen med blödande hjärta vände byggnadskommittén sig därför till akademien för de fria konsterna med en förfrågan, som dock icke gick så rakt på sak, som den, hvilken de båda motionärerna formulerat. 1 ett språk, som kan väcka diplomaters afund, frågades akademien, huruvida framflyttningen kunde äga rum, utan att berättigade estetiska kraf därigenom åsidosattes. Svaret på denna sålunda begränsade fråga lydde så: »Då kungl, akademien till följd af den framställda frågans formulering tyvärr saknar anledning att här närmare inlåta sig på frågan om olämpligheten af att på ett så begränsadt område som Helgeandsholmen uppföra tvänne stora, monumentala, till karakteren så olikartade byggnader, vare sig att de äro förenade eller icke, får kungl, akademien under reservation, att dess utlåtande skulle kunna tolkas som ett gillande af hela byggnadsplanen, afgifva det yttrandet, att genom den nya, nu ifrågasatta gränslinien berättigade estetiska kraf åsidosättas i ännu högre grad än med bibehållandet af den ursprungligen föreslagna gränslinien, emedan genom framflyttningen dels riksdagshuset skulle ytterligare inkräkta på kungl, slottets arkitektoniska helverkan, dels ock riksdagshuset själft, oaktadt sin storlek, komma att ytterligare nedtryckas af slottets öfverväldigande dimensioner». Askådningssättet är tydligen detsamma som etatsrådet Meldahls. Visserligen beslöts detta svar med 15 röster mot 13; men den besegrade meningen skilde sig i realiteten ganska litet från flertalets. Äfven af de tretton uttalades den åsikt, att riksdagsbeslutet lade hinder i vägen för en ur alla synpunkter tillfredsställande lösning af Helgeandsholmens bebyggande, och efter att hafva uttalat det omdöme, att framflyttningen var att föredraga framför en ytterligare våning på riksdagshuset, afgåfvo de det försiktigt affattade svaret, att genom framflyttningen »berättigade estetiska kraf icke i väsentlig mån åsidosättas utöfver hvad som kan varda fallet, om riksdagshuset når fram till samma linie». En enhällig förkastelsedom öfver riksdagsbeslutet af desse sakkunnige kan sålunda med fog sägas hafva blifvit följden af denna vädjan till akademien för de fria konsterna. Kommittén fortgick emellertid på den beträdda vägen och angaf såsom sitt mera fyndiga än uppriktiga skäl, att kommittén följde den mening, som uttalats af reservanterna, bland hvilka de allra fleste voro arkitekter.
Huru litet vägande detta skäl i verkligheten var, bevisas ovedersägligen af två uttalanden af sakkunnige i början af år 1 891.
Svenska teknologföreningens fackafdelning för husbyggnadskonst sammanfattade den 9 januari 1891 sina åsikter i denna byggnadsfråga i ett enhälligt godkändt utlåtande, i hvilket bland annat följande, närmare motiverade omdömen förekommo. Helgeandsholmen bör ej anordnas endast till öppen promenadplats utan äfven till någon del bebyggas, enär platsen vore alltför dyrbar att ej göras räntebärande och en byggnad af lämpliga dimensioner och med måttliga anspråk ingalunda borde komma att misspryda denna genom sitt läge så betydelsefulla del af hufvudstaden. Holmen bör ej bebyggas enligt 1888 års riksdagsbeslut på grund af byggnadsplatsens otillräcklighet, grundläggningens dyrhet och vansklighet. Riksdagshuset bör ej förläggas å holmen, då läget i förhållande till omgifningen omöjliggör den karaktär af själfständighet och värdighet, andra statsmaktens residens kräfver, samt det högt liggande slottet med sina väldiga massor från väster, norr och öster skulle verka nedtryckande på riksdagshuset, hvilket dessutom från öster skulle döljas af Norrbro och, sedt från slottet, komme att förete en för utsikten skymmande takkomplex. Riksbanken kan med fördel förläggas till holmen. Utredningen före riksdagens beslut har ej varit tillräckligt uttömmande för frågans afgörande.
Vid ett sammanträde den 13 februari 1891 i konstnärsklubben, besökt af 59 ledamöter, däribland många af våra mest framstående artister i olika grenar af de fria konsterna samt erkände konstkännare, uttalades af 57 bland dem det omdöme, att det ur konstnärlig synpunkt vore oriktigt att sammanföra två byggnader, så olika till karakter och ändamål som riksdags- och riksbankshus, samt att det var omöjligt att på en så liten plats som Helgeandsholmen och i sådan närhet till kungl, slottet gifva en byggnad den monumentalitet och värdighet, ett lands representanthus ovillkorligen kräfver. Närvarande vid tillfället voro 18 arkitekter, bland dessa 4 af de 6, hvilkas instämmande i reservationen mot akademiens omtalade yttrande åberopats såsom skäl för att ej lyssna till de gjorda invändningarne, samt den man, hvars sorgliga lott det blifvit att genomföra ett verk, som han själf ur konstnärlig synpunkt stämplat såsom omöjligt.
De efter akademiens hörande uppgjorda
Källa: Project Runeberg ·
