Sida 160
En österländsk besvärjelse och västerländsk folktro. Af Esaias Tegnér. Med 4 bilder
172 ESAIAS TEGNÉR.
Morgongryningens sura, medinensisk.
I Allah's namn, den barmhärtige För barmar ens.
Säg: Jag söker tillflykt hos Honom, som
öfver morgongryningen rår! Intet som han skapat mig skada nu får. Ej natten, när den sä?iker sig, skall blifva mig svår.
Ja, ingen knutblåserska mig pina förmår, och afundens blick mig ingenstädes når.
I denna besvärjelse kräfver ordet »knutblåserska» -- man kunde också öfver-sätta: »knutspotterska» — en liten kommentar. Arabiska författare berätta följande:
Profeten föll en gång i en häftig sjukdom, som snart visade sig hota hans lif. Ingen förstod hvarifrån hemsökelsen kommit, och ingen kände något medel däremot. Bekymret var stort. Omsider sände Allàh i en dröm ängelen Djibril, och af denne erfor profeten, hvad det var som vållade hans lidande.
En afvogt sinnad jude, vid namn Le-bid, och dennes tre döttrar hade, såsom det på vårt folkspråk heter, »förgjort» honom. Efter trolldomskonstens hemliga regler hade de af vax (eller deg) förfärdigat en bild, som föreställde profeten. Medelst hårstrån, som de vetat skaffa sig från hans hufvud, hade de sedan knutit elfva knutar på bilden; enligt andra auktorer gjordes knutarna med en bågsträng. Därefter hade besvärjerskorna blåst och spottat på sina trollknutar. Sedan de slutligen genomborrat bilden med en spetsig nål, hade de sänkt den ned i en brunn.
Med anledning af drömmen hämtades nu trolltyget genast upp ur sitt gömsle. Ängelen förde därpå från himmelen ned till profeten den här öfversatta suran
«Morgongryningen» samt den i Korån därnäst följande »Människorna». Dessa båda stycken utgöra tillhopa elfva verser. För hvar vers, som ängelen uppläste, kunde profeten lossa en knut. När alla elfva voro lösta, var sjukdomen fullständigt borta.
Också på vår tafla finna vi i omedelbar följd med verserna om trollpac-kor, som blåsa på knutar, den påföljande suran, den sista i Koràn. Den är likväl här ej fullständigt upptagen; vi läsa endast fyra verser däraf. I öfversättning lyda dessa så:
I Allah's namn, den barmhärtige Förbarmarens.
Säg: Jag söker tillflykt hos Honom, som
är herre öfver människors barn, hos Honom, som är konung öfver människors barn, hos Honom, som är Gud öfver människors barn. 0, må jag ej falla i Hviskar ens garn!
Med Hviskaren, El-waswàs, på taflans sista rad förstås alldeles samma potentat, som vi från dess första rad känna under namnet Scheitån. Det är fråga om den lede frestaren själf, honom, som hviskar onda ingifvelser i människornas hjärtan. Naturligtvis är det med dennes mäktiga hjälp, som trollpackorna göra sina magiska knutar. Det är likaledes han, som fyller den missunnsamme med afund och låter hans onda öga och skadliga tunga blifva till fördärf för allt, som de riktas emot.
Tron på det onda ögats makt är hos araberna den allmännast spridda vidskepelsen, och det är väsentligen på den, som nyss anförda korån-verser syfta. I närmaste sammanhang med denna tro står arabernas fruktan för en beröm-
Källa: Project Runeberg ·
