Sida 228
Om palmerna. Af Th. M. Fries. Med 13 bilder
19B
th. m. fries.
den kolossala s. k. Maldivia-nöten eller Salomos undernöt, »mirum miraculum naturae», undret öfver alla naturens under, såsom den gamle Rumphius benämner densamma. Då och då uppkastas på ostindiska arkipelagens öar oformliga bylten, hvilka vid närmare undersökning visa en om kokosnöten lifligt påminnande byggnad, dock med den skillnaden, att allt är tilltaget i mycket större dimensioner, och att den svarta, stenhårda kärnan äger en fantastiskt besynnerlig form. Dylika frukter hafva under flera århundraden varit kända, men trots ifriga efterspaningar lyckades man ej att anträffa någon växt, som alstrade sådana fruktkolosser, och fröna befunnos under seglatsen hafva förlorat sin grobarhet. Ej under därför, att de äfventyrligaste berättelser om den okända moderväxten uppdiktades och troddes. Några påstodo sig vid blickstillt väder hafva på hafsbottnen sett den såsom en den härligaste palm, men vid försök att medelst dykande nå densamma försvann den genast. Andra åter försäkrade, att i hafvet väster om Java funnes ett enda exemplar af detta träd, och i dess öfver vattenytan uppskjutande krona hade jättefågeln Ge-ruda sitt näste, som han nattetid lämnade för att på de angränsande öarne gripa elefanter, tigrar, noshörningar och andra stora djur, hvarpå han sedan i sitt näste frukosterade. Till ombyte höll han till godo med människor, men för att erhålla sådana behöfde han ej göra sig särskildt besvär, ty alla fartyg, som kommo landet blott ett litet stycke ur sikte, drogos omotståndligt till detta Gerudas tillhåll. Att så förhöll sig, därom hade man erhållit besked af några javaneser, hvilkas skepp liksom många andra råkat ut för denna olycka, men innan de blifvit uppätna, hade de varit nog lyckliga att, då jättefågeln begaf sig ut på nattlig fångst, kunna hugga tag i hans fjädrar
och därigenom komma välbehållna till sitt land igen. Frukterna af detta på hafvets botten rotade träd uppkastades af vågorna på närmaste stränder. Att ej flera påträffades, berodde därpå, att de ilanddrifna frukterna genast kröpo upp på det torra för att gömma sig i de täta skogarna — ett tilltag, hvarifrån de dock stundom hindrades af hundar, som skällande motade dem. — Så märkvärdig var denna frukt, och ej under därför, att den ansågs såsom en kostbar klenod. Hvarje frukt, som anträffades, skulle vid dödsstraff lämnas till landets härskare, och kom händelsevis en sådan till Europa, betaltes den med dyra penningar. För en däraf förfärdigad bägare betalte kejsar Rudolf II 14,000 mark, men också påstodos dylika bägare äga förmåga att oskadliggöra däri gjutet gift, liksom däri hälldt vatten erhöll de mest hälsobringande egenskaper.
Under det dessa och dylika sagor uppdukades, fortfor moderväxten det ena årtiondet efter det andra att förblifva obekant. Ändtligen upptäcktes densamma, men ej i ostindiska arkipelagen, utan på tvenne af de små, norr om Madagaskar belägna Seychellerna. Den befanns vara en vid själfva hafsstranden växande palmart, Lodoicea Sechellarum, som med rätta kan betecknas såsom en af de ståtligaste, resligaste (bild 13). Frukterna äro de största af alla trädfrukter, med en vikt af 18—20 kilogram, hvadan en siesta under detta träd just ej är att tillråda; för att fullt mogna behöfva de ej mindre tid än 10 år. Liksom hos kokosnöten finnes innanför det tjocka, såsom en simgördel tjänande lagret af sammanfiltade fibrer och det därinnanför varande hårda kärnska-let en fast, välsmakande fröhvita och ymnig mjölk. Denna omständighet jämte den stora ryktbarhet, som trädet redan fore sin upptäckt vunnit, gjorde detsamma så eftersökt, att stor fara uppstod,
Källa: Project Runeberg ·
