Ord och Bild: 1894

om palmerna.

213

hör till de vackraste och elegantaste palmerna med stora, parflikade blad och väldiga frukter, hvilka mogna under alla årstider. Många mänskliga behof kunna tillfredsställas genom tillgodogörandet af detta träds olika delar, men framför allt är det dock frukten, som härvidlag är det viktigaste, enär dess hvita, välsmakande kärna åt många millioner människor lämnar ett sundt och allmänt användt näringsämne. I denna kärna finnes en stor ihålighet, som i fruktens omogna tillstånd är fylld med en vattenklar vätska. Denna utgör en angenäm läskedryck i varma länder; sedan förvandlas den till s. k. »kokosmjölk», d. v. s. blir hvit-grumlig af små inblandade oljedroppar. Äfven i denna form finner den ett vidsträckt användande. Ur kärnan kan sedan utdragas riklig olja, som utgör en viktig handelsvara. Som den stelnar redan vid 25—26° C., benämnes den äfven »kokossmör» och finner såsom sådant i de tropiska ländernas hushåll en vidsträckt användning.

Kokospalmen är företrädesvis en hafs-strandväxt, och på Söderhafvets kuster uppträder han i stora massor, stundom bildande många mil långa skogar. Vid lossnandet från moderträdet nedfalla ej sällan frukterna i hafvet, men långt ifrån att detta är ofördelaktigt, så synes det tvärtom vara af naturen beräknadt. Detta kunna vi finna, om vi granska en sådan frukts byggnad. Innerst ligger den nyss nämnda ätliga kärnan med dess »mjölk», som dock ej fyller hela kärnans ihålighet, utan lämnar plats åt en ej alldeles ringa luftmängd; däromkring finnes ett tjockt, nästan stenhårdt skal, som om-klädes af ett tjockt lager af hopfiltade trådar med luftfyllda mellanrum, samt ytterst af en glatt, tunn hinna. Det inses lätt, att de centrala tunga delarne utan svårighet hållas uppe af det yttre, luftrika lagret, och detta så mycket mer,

som den yttre hinnan endast motvilligt låter vatten intränga i det luftrika lagret. Vi hafva således framför oss en ypperlig simgördel eller simdyna; luften i kärnans midt hjälper ock till att hålla frukten uppe.

Och så börjar de i hafvet fallna frukternas seglats, gynnad af vindar, vågor och hafsströmmar. Lång kan färden blifva — t. o. m. tack vare Golfströmmen ända upp till Finnmarkens kuster. Mänga nå aldrig en gästvänlig strand, eller förlora de under det långa kring-skvalpandet sin groningsförmåga.- Men kastas de med ännu bibehållen lifskraft upp på en strand så, att de ej åter neddragas i vattnet, inträder snart groning, hvarvid den i kärnan befintliga mjölken gifver det ur sin dvala uppvaknade växtbarnet, embryot, dess första näring. Den första roten börjar utveckla sig; det stenhårda skalet skulle den ej förmå genomtränga, men på detsamma finnes ett hål, hvarigenom den letar sig väg, och sedan fortgår utvecklingen på vanligt sätt.

Detta sätt för kokosnötters spridning är af stor betydelse, särskildt i Söderhafvet, där de flitiga koralldjuren än i dag bygga sina konstrika boningar, hvilka förr eller senare nå vattenytan och bilda nya klippor eller öar. Så snart dessa höjt sig något öfver hafvet, bildas genom uppvräkta växt- och djurlämningar en ringa mängd mylla — och uppkastas där sedan en kringdrifvande kokosnöt, reser sig snart mot höjden den första kokospalmen, och med den drifvande kraft, hvarmed utvecklingen där sker, är snart en hel lund färdig. Ön står nu beredd att mottaga mänskliga be-byggare, hvilka af kokosträden och ur hafvet kunna erhålla allt, som de till sitt uppehälle behöfva.

Kokosnöten är ej den enda palmfrukt, som är byggd för vidsträckt seglats. Bland andra sådana märka vi särskildt