Sida 35
Ivan Turgenjevs moder. Några minnen från Turgenjevs barndomshem. Af Alfred Jensen. Med 3 bilder
och dekolletterade farmödrar samt porträtt af den ryske kritikern Bjelinski och den store skådespelaren Tshepkin — Turgenjevs båda ungdomsvänner. Dessutom innehöll ett rum en värdefull skatt i Turgenjevs rikhaltiga samling af rysk och västerländsk skön- och reselitteratur — allt höljdt af glömskans damm.
Det finnes mänga likhetspunkter mellan Turgenjevs Spasskoje och Tolstojs endast 100 verst därifrån belägna Jasnaja Poljana. Båda herresätena ligga inbäddade i lummiga vildparker; båda hafva ungefär samma landtligt ryska arkitektur; båda utgöra endast moderniserade kvarlefvor af stora slottslika byggnadskomplex, och båda hafva på samma egendomliga sätt kommit i de berömde författarnes ägo: Lev Tolstojs fader, öfverstelöjtnant Nikolai Ilitsch, hvilken ruinerat sig på spel, hade kommit i besittning af Jasnaja Poljana genom giftermål med den rika, men hvarken fagra eller unga furstinnan Marja Nikolajevna Volkonskaja; Ivan Turgenjevs fader hade likaledes genom ett spekulationsäktenskap med en rik men hvarken ung eller fager kvinna blifvit ägare af Spasskoje. Men under det att Jasnaja Poljana nu är hemvisten för ett ovanligt lyckligt familjelif och utgångspunkten för ett storartadt, välsignelserikt arbete, är Spasskoje hemfallet åt förgängelsen och glömskan, och Ivan Turgenjev, den siste legitime innehafvaren (nu mera är herregården alldeles obebodd, och jordägorna förvaltas af en arrendator i närheten) dog såsom ungkarl, den siste af fräjdad ätt...
Namnet Turgenjev omtalas redan i sextonde århundradet och leder sitt ursprung från den tatariska Gyllene horden. Släkten har haft att uppvisa flere i ryska historien bekanta namn, särskildt skriftställare, men hade under tidens lopp genom misshushållning och lättsinne råkat i ekonomiskt obestånd, och dess gods Turgenjevo i guvernementet Tula hade krympt ihop till en förmögenhet af endast 100 »själar» (såsom bekant, taxerades förmögenheten i Ryssland före bondeemancipationen efter antalet arbetsföra lifegna).
Ivan Turgenjevs fader Sergej Nikolajevitsch hade såsom ung officer vid regementet Orel en gång kommit till det närliggande godset Spasskoje-Lutovinovo för att uppköpa hästar för regementets räkning. Ung och ovanligt ståtlig, men fattig, gjorde han ett lifligt intryck på godsets rika, ogifta ägarinna Varvara Petrovna Lutovinova, skaldens moder, och den tillfälliga bekantskapen ledde snart till giftermål. Det berättas i en rysk tidskrift, att de båda en gång under sina tidsfördrifvande spelpartier kommit öfverens om att den vinnande själf skulle få bestämma vinsten. Den unge officeren, hvilken drog det lyckliga kortet, skulle då hafva begärt hennes hand, hvilket också genast beviljades. Sannolikt är väl att han skulle vunnit sitt mål ändå; betecknande är emellertid, att man valde en så egendomlig form som kortspel för att afgöra en så viktig fråga.....
Denna Varvara Petrovna var en kvinna så typisk för den landtliga uppkomlingsadeln i Ryssland under början af detta århundrade och har indirekt haft ett så stort inflytande på Turgenjevs utveckling, att hon både i kultur- och litteraturhistoriskt hänseende förtjänar vårt intresse — liksom ock ur psykologisk synpunkt. Hennes lefnadshistoria fyller betraktaren med både förfäran och medlidande: hon var en plåga för sin omgifning, men hade äfven själf måst lida mycket, och för den hjärtlöshet, hon visade andra, lönades hon i och efter döden med otacksamhetens och förbannelsens eftermäle.
Till sitt yttre skildras hon såsom en kvinna af medellängd, något framåtlutad,
Källa: Project Runeberg ·
