Sida 36
Ivan Turgenjevs moder. Några minnen från Turgenjevs barndomshem. Af Alfred Jensen. Med 3 bilder
med stor, bred näsa och djupa porer, liknande koppär. Hon hade svarta ögon, svart hår och mörk ansiktshy. Blicken var elak, hållningen afmätt och stolt, åtbörderna befallande. Hennes okvinnliga yttre framträdde ännu skarpare genom den sträfva rösten och de manliga laterna: hon red, handterade skjutvapen och biljardkö med lätthet o. s. v. Författaren af denna uppsats har satt sig i förbindelse med personer, hvilka kännt denna kvinna i lifstiden, för att åt tidskriften förvärfva hennes porträtt, men något sådant tycks ej förefinnas i Ryssland. Men godset Spasskoje äger än i dag bland tafvelsamlingen en bröstbild i oljefärg, som framställer henne såsom ung flicka: ett ovalt, fint ansikte med nästan svärmiska drag, utslaget mörkt hår och mörka, men milda ögon. Det var den tid, då Varvara Petrovna ännu var ett godt, sorglöst, oerfaret barn.
Hennes fader hade dött tidigt, och modern, som gifte om sig, behandlade henne mycket illa. Då hennes styffader en gång sökte förgripa sig på hennes person, kunde den sextonåriga flickan ej längre härda ut i detta förfärliga hem, utan rymde och gick halfklädd till fots till ett 60 verst därifrån beläget gods Spasskoje-Lutovinovo, som ägdes af hennes snåle, originele farbror. Här växte hon upp ensam, okunnig, utan kärleksfull vård, och då farbrodern dog, kom den trettioåriga kvinnan i besittning af godset och en oerhörd förmögenhet. Hon ärfde plötsligt 19 egendomar, befallde oinskränkt öfver tusental lifegna och hade bordsilfver till ett värde af 600,000 rubel. Men ej vardt denna rikedom till välsignelse: den plötsliga omkastningen gjorde henne stolt och inbilsk; den bildning, hon vid framskridna år sökte inhämta, blef naturligtvis högst ytlig och bestod egentligen i en korrekt fransk konversation — ett språk som hon begagnade äfven då hon i kyrkan talade med vår Herre..... Snål mot sin omgifning, sparade hon intet, då det gällde egna nöjen. Så t. ex. betalade hon 300 rubel för att få en plats till en Taglioni-föreställning och harmades grufligt, då käjsar Nikolai efter återkomsten från en utländsk resa befallde, att priserna på k. operan skulle nedsättas till de vanliga: nu kunde man, menade hon, på teatern inte längre se skillnad på folk!.....
Hennes ojämna äktenskap med öfverste Turgenjev blef mycket olyckligt. Själf trodde hon i sin ryska vidskeplighet, att det kom sig af att hon gift sig på en fredag, och hon tog löfte af en ung väninna att icke välja en sådan olycksdag till vigsel. »Rysslands vackraste karl näst Alexander I», såsom öfverste Sergej Turgenjev på sin tid kallats (skalden har återgifvit sin far i berättelsen »Den första kärleken»), dog emellertid redan d. 30 Okt. 1834, och nu var Varvara Petrovna ensam herre i huset.
Hennes regimente var fruktansvärdt och på samma gång fullt af bisarr nyckfullhet. Ingen af husets 40 tjänsteandar (ej heller hennes båda söner) vågade tilltala henne utan att hon först med ett tecken gifvit sitt nådiga bifall, och fruktan för hennes vrede var så stor, att t. ex. en gosse tog lifvet af sig i förtviflan att hafva glömt medtaga rhenskt vin på en af hennes jaktfärder. Sina tjänare kallade hon spefullt efter de ryska riksministerierna: gårdsdrängen fick heta Benkendorf (»hofministern»), och en uniformsklädd pojke, hvilken på en silfverbricka skulle bära in hennes bref, var »postministern». Då posten kom, ringdes det högtidligt i klockstapeln, som ännu finns kvar i Spasskoje och som Ivan Turgenjev begagnade såsom matsignal för sina gäster.
Hennes förakt för de lifegna visste
Källa: Project Runeberg ·
