Sida 210

i8o

kopparplÄtar, som nu ganska nötta hvila pÄ Nationalmuseets hyllor.

Suecia-verket Ă€r visserligen icke ett absolut tillförlitligt historiskt dokument, dess mĂ„nga konstnĂ€rliga och patriotiska friheter göra att forskaren anvĂ€nder det med varsamhet — de blad vi hĂ€r ha beskĂ„dat höra nog till de mest verklighetstrogna — men just i denna brist ligger dess mest typiska egendomlighet. Man kan förlikna det vid Ehrenstahls allegoriska framstĂ€llningar af tidens historiska till-

dragelser eller vid den samtida diktens och historieskrifningens verk, hvilka, inspirerade af Sveriges storhet och Àra, icke kunde finna nog storslagna former för att förhÀrliga dessa. SÄlunda betraktadt Àr »Suecia antiqua» en trogen spegelbild af det dÄvarande Sverige. Bland alla de storverk, som utfördes under denna vÄr storhetstid, Àr det pÄ sitt omrÄde det största och har sÄ förblifvit Ànda till vÄra dagar.

pia, caritateVole, amorosissima.

(PÄ en grafvÄrd pÄ Campo santo vid Genua.)

Efter FR. NIETZSCHE.

Du ljufva barn, som kammar det spÀda lammets ull, i dina ögon flammar en sol af hjÀrtegull! SÄ Àlsklig knappt jag minnes en hjÀrtförtrollerska, sÄ from, sÄ mild till sinnes.

Amorosissima!

Om sorg i mulln 'dig lade, hvad hade vĂ„llat den? Du Ă€lskat? Hvilken hade ej Ă€lskat dig igen? — Du tiger — med en trĂ€ngtan till grĂ„t i blickarna: — Du teg — och dog af lĂ€ngtan, Amorosissima?

Albert Eriksson.

Skannad sida 210