Ord och Bild: 1898

DAGBOKEN.

i I

»för att tänka och försaka, för att intet mer begära. Han vill följa mästarns lara, fri till viljan, hög till hågen, se att kungaepilogen kommer idealet nära».

Det är en själshistoria, berättad med en hänsynslös kraft, buren af en flammande inspiration, en skälfvande lidelse. Den är dunkel och stundom, trots den oftast härliga formen, oformlig, hardt när kaotisk; händelserna, så yttre som inre, omklädas i allmänhet i bilder och symboler, hvilka äro fullkomligt ogenomskinliga, sakna konkretion och skymma bort både hvarandra och den sammanhållande tråden. Själfva »epopén» får därigenom en lyrisk karakter, nästan i lika hög grad som den inflikade, digra samlingen smådikter (»Indiansommar» med underafdelningarna »Sonetter till Diana», »Små sonetter» och »Andra dikter») — hvilken samling, innehållande bl. a." många präktiga kärleks- och friluftsvi-sor, till största delen står i tämligen löst samband med berättelsen.

Men trots allt detta gör dikten ett mäktigt gripande intryck, och den är ett testamente, gifvet af en outtömligt rik själ, en diktar- och drömmarsjäl, skälfvande känslig, vid som hafvet, sjudande varm och ung.

Det finns en dikt — bland »Sonetterna till Diana» — som han kunnat gifva detta sitt testamente till motto:

»Och vill du af mig endast poesi, så tag emot med sinnen känsligt ömma, det öfverflöd, som jag för dig vill tömma, men hör min sorg uti mitt jubelskri!

Jag slösar kungligt, gitter icke gömma bak någon kall och anlagd ironi min pärlkaskad, som stänker stolt och fri, och som jag tror du icke strax vill glömma.

Hvad mer om lönen, den du en gång skänker, blir mohrens, som får gå se'n han gjort tjänst! Jag har ju sett, att i din blick det glänst

så klart som endast ädelstenen blänker. Jag sveper manteln stolt och österlänskt oc'n går i öknen ut igen och tänker».

K. E. F.

KONST.

KUNGLIGA LIFRUSTKAMMAREN

och därmed förenade samlingar.

Bland de rätt många solidt och praktfullt utstyrda foliovolymer, som sågo dagen vid konung Oscars regeringsjubileum i fjol, intager det af generalstabens litografiska anstalt utgifna verket öfver Lifrustkammarens förnämsta rariteter ett synnerligen framstående rum. Illustrationerna utgöras af femtio förträffliga ljustryck, utförda under ledning af anstaltens föreståndare, ingeniör A. Lagrelius, och denna bildframställning beledsagas af intendenten för samlingarne, herr C. A. Ossbahr, med en kortfattad men dock ganska uttömmande fransk och svensk paralleltext, som på ett populärt sätt meddelar resultaten af en samvetsgrann och grundlig komparativ undersökning af de intressanta föremålen. För hvarje vän af det museum, som bildas af Lifrustkammaren och Klädkammaren — och sådana torde det finnas många, både emedan detta museum utgöres af föremål, som i alla tider måste med något af det personligas och upplefvades makt fängsla både bildade och obildade, och därför att det hela är så lagom stort och ordnadt med så myc-

ken smak, att det nästan förefaller hemtref-ligt —- skall detta minnesmärke vara kär-kommet, men äfven andra kulturhistoriens och konstindustriens dyrkare skola finna mycken och angenäm sysselsättning för ögon och tankar vid studerandet af de gamla vapensmedernas och ciselörernas härliga rustningar och slagsvärd, luntlåsmusköterna, bössorna och pistolerna med rika inläggningar från 1500- och 1600-talen, drottning Kristinas violetta sammetssadel med broderier i guld och äkta pärlor, Gustaf III:s helt för-gylda släda, rikt utskuren i den mest blomstrande rococo -— en skänk af Maria The-resia •—, den stora karossen »Bourmannia» från omkr. 1700, sannolikt utförd efter ritning af Bérain, Gustaf Adolfs praktdräkt af bro-deradt hvitt siden, Karl XII:s vagga, Lovisa Ulrikas kröningsdräkt, Gustaf III:s och Sofia Magdalenas bilägersdräkter, dopfunten af silfver från Karl XI:tes och KarlXII:tes tid, persiska och turkiska pilkoger, turkiska hästtäcken m. m. Den 1888 utgifna samlingen af 36 stora fotografier af föremål i Lifrustkammaren, hvilken serie äfven var försedd med text af samme författare, ställes på ett verk-