Sida 693
DAGBOKEN.
i I
»för att tÀnka och försaka, för att intet mer begÀra. Han vill följa mÀstarns lara, fri till viljan, hög till hÄgen, se att kungaepilogen kommer idealet nÀra».
Det Ă€r en sjĂ€lshistoria, berĂ€ttad med en hĂ€nsynslös kraft, buren af en flammande inspiration, en skĂ€lfvande lidelse. Den Ă€r dunkel och stundom, trots den oftast hĂ€rliga formen, oformlig, hardt nĂ€r kaotisk; hĂ€ndelserna, sĂ„ yttre som inre, omklĂ€das i allmĂ€nhet i bilder och symboler, hvilka Ă€ro fullkomligt ogenomskinliga, sakna konkretion och skymma bort bĂ„de hvarandra och den sammanhĂ„llande trĂ„den. SjĂ€lfva »epopĂ©n» fĂ„r dĂ€rigenom en lyrisk karakter, nĂ€stan i lika hög grad som den inflikade, digra samlingen smĂ„dikter (»Indiansommar» med underafdelningarna »Sonetter till Diana», »SmĂ„ sonetter» och »Andra dikter») â hvilken samling, innehĂ„llande bl. a." mĂ„nga prĂ€ktiga kĂ€rleks- och friluftsvi-sor, till största delen stĂ„r i tĂ€mligen löst samband med berĂ€ttelsen.
Men trots allt detta gör dikten ett mÀktigt gripande intryck, och den Àr ett testamente, gifvet af en outtömligt rik sjÀl, en diktar- och drömmarsjÀl, skÀlfvande kÀnslig, vid som hafvet, sjudande varm och ung.
Det finns en dikt â bland »Sonetterna till Diana» â som han kunnat gifva detta sitt testamente till motto:
»Och vill du af mig endast poesi, sÄ tag emot med sinnen kÀnsligt ömma, det öfverflöd, som jag för dig vill tömma, men hör min sorg uti mitt jubelskri!
Jag slösar kungligt, gitter icke gömma bak nÄgon kall och anlagd ironi min pÀrlkaskad, som stÀnker stolt och fri, och som jag tror du icke strax vill glömma.
Hvad mer om lönen, den du en gÄng skÀnker, blir mohrens, som fÄr gÄ se'n han gjort tjÀnst! Jag har ju sett, att i din blick det glÀnst
sÄ klart som endast Àdelstenen blÀnker. Jag sveper manteln stolt och österlÀnskt oc'n gÄr i öknen ut igen och tÀnker».
K. E. F.
KONST.
KUNGLIGA LIFRUSTKAMMAREN
och dÀrmed förenade samlingar.
Bland de rĂ€tt mĂ„nga solidt och praktfullt utstyrda foliovolymer, som sĂ„go dagen vid konung Oscars regeringsjubileum i fjol, intager det af generalstabens litografiska anstalt utgifna verket öfver Lifrustkammarens förnĂ€msta rariteter ett synnerligen framstĂ„ende rum. Illustrationerna utgöras af femtio förtrĂ€ffliga ljustryck, utförda under ledning af anstaltens förestĂ„ndare, ingeniör A. Lagrelius, och denna bildframstĂ€llning beledsagas af intendenten för samlingarne, herr C. A. Ossbahr, med en kortfattad men dock ganska uttömmande fransk och svensk paralleltext, som pĂ„ ett populĂ€rt sĂ€tt meddelar resultaten af en samvetsgrann och grundlig komparativ undersökning af de intressanta föremĂ„len. För hvarje vĂ€n af det museum, som bildas af Lifrustkammaren och KlĂ€dkammaren â och sĂ„dana torde det finnas mĂ„nga, bĂ„de emedan detta museum utgöres af föremĂ„l, som i alla tider mĂ„ste med nĂ„got af det personligas och upplefvades makt fĂ€ngsla bĂ„de bildade och obildade, och dĂ€rför att det hela Ă€r sĂ„ lagom stort och ordnadt med sĂ„ myc-
ken smak, att det nĂ€stan förefaller hemtref-ligt â- skall detta minnesmĂ€rke vara kĂ€r-kommet, men Ă€fven andra kulturhistoriens och konstindustriens dyrkare skola finna mycken och angenĂ€m sysselsĂ€ttning för ögon och tankar vid studerandet af de gamla vapensmedernas och ciselörernas hĂ€rliga rustningar och slagsvĂ€rd, luntlĂ„smusköterna, bössorna och pistolerna med rika inlĂ€ggningar frĂ„n 1500- och 1600-talen, drottning Kristinas violetta sammetssadel med broderier i guld och Ă€kta pĂ€rlor, Gustaf III:s helt för-gylda slĂ€da, rikt utskuren i den mest blomstrande rococo -â en skĂ€nk af Maria The-resia âąâ, den stora karossen »Bourmannia» frĂ„n omkr. 1700, sannolikt utförd efter ritning af BĂ©rain, Gustaf Adolfs praktdrĂ€kt af bro-deradt hvitt siden, Karl XII:s vagga, Lovisa Ulrikas kröningsdrĂ€kt, Gustaf III:s och Sofia Magdalenas bilĂ€gersdrĂ€kter, dopfunten af silfver frĂ„n Karl XI:tes och KarlXII:tes tid, persiska och turkiska pilkoger, turkiska hĂ€sttĂ€cken m. m. Den 1888 utgifna samlingen af 36 stora fotografier af föremĂ„l i Lifrustkammaren, hvilken serie Ă€fven var försedd med text af samme författare, stĂ€lles pĂ„ ett verk-