Sida 656
HERTIG KARLS SĂNGKAMMARE PĂ GRIPSHOLM.
Af KARL WĂ HLIN. Med i bild.
PĂ„ den tid, dĂ„ renĂ€ssansens konst i all sin hĂ€rlighet vĂ€xte och frodades inom de lĂ€nder, som voro dess egentliga mark odi hemvist, hade Sverige att genomkĂ€mpa de vĂ„ldsamma politiska kriser, som ledde till nationens Ă„terupprĂ€ttande och samlande under Gustaf Vasas landsfaderliga spira. Protestantismens samtidigt intrĂ€ffande seger ej blott afbröt hela den konstalstring, som frodats i kyrkans hĂ€gn; den följdes af en af bĂ„de finansiela och klerikala skĂ€l gynnad snar och grundlig förskingring och förstöring af de i tempel och kloster hopade konstskatterna, och med â den ovilja, som pĂ„ mycket goda grunder uppkommit emot den romerska kyrkan och dess sĂ€tt att handhafva folkets andliga intressen, följde tyvĂ€rr en lĂ„ngt in i följande Ă„rhundraden fortlefvande ovilja mot den konstodling pĂ€ svensk mark, som kyrkan hade frĂ€mjat. Alan trodde, att helgonbilderna skulle hĂ„lla helgondyrkan vid makt och att villfarelserna i lĂ€ran voro oskiljaktiga frĂ„n de symboler, hvilka de iklĂ€dt sig.
Med dÄ rÄdande politiska och samfÀrdselförhÄllanden dröjde det lÀnge, innan förbindelsen med de europeiska konstström-ningarne kunde Äterknytas, och vi hafva uteslutande vÄra Vasakonungars konstsinne och deras pÄ konstens liksom pÄ sÄ mÄnga andra omrÄden vakna initiativ att tacka för att vi, oaktadt sÄ öfvervÀgande ogynnsamma förhÄllanden, dock kunna tala om en renÀssanskonst i vÄrt land och framte mÀrkliga minnen af densamma.
PÄ samma hÀrligt belÀgna plats vid MÀlarens södra strand, dÀr Bo Jonsson pÄ 1370-talet grundat ett fÀste, som under Engelbrekts resning uppgick i lÄgor, och dÀr Sten Sture d. À. 1498 Ät kartusianer-nas orden instiftat »Monasterium pacis. MariÊ», det sista klostret i Sverige och det första som drabbades af den kyrkliga
reduktionen, â pĂ„ samma plats uppfördes under Ă„ren 1537â44 begynnelsen till det nuvarande Gripsholms slott.*
Af Gustaf Vasas större byggnadsföretag-var detta det tidigaste. Ă ena sidan reste sig Griptornet, Ă„ andra sidan Kyrktornet (senare kalladt Teatertornet), â tvĂ„ hotfulla, vĂ€pnade jĂ€ttar. De lĂ€ngor i tre vĂ„ningars höjd, som utgingo frĂ„n dem, formade sig inĂ„t borggĂ„rden nĂ€stan halfcirkelformigt och utĂ„t MĂ€laren i en half Ă„ttkant och möttes i Vasatornet. De vĂ€ldiga yttermurarne, vakt- och skyttegĂ„ngen i vindsvĂ„ningen, skottgluggarne och machis-couliserna, vallarne och löpgrafven med dess vindbrygga och hela den strĂ€fva och osmyckade exteriören röjde byggherrens afsikt att skapa ett fĂ€ste efter medeltida mönster, som pĂ„ samma gĂ„ng skulle vara en centralpunkt för landets försvar och en vĂ€rdig konungaboning.
Med Erik XIV:s tilltrÀde till regeringen började man uppföra det senare s. k. FÀngelsetornet och lÀngorna emellan detta och Kyrktornet Ä ena sidan, Griptornet Ä den andra. Brödratvisterna, krigen och den minskade penningetillgÄngen hÀmmade det stora verkets fullbordan.
Sedan hertig Karl vid arfskiftet efter sin fader (1572) fÄtt Gripsholm pÄ sin lott, fortsatte han frÄn och med 1574 byggnadsarbetet, som pÄ 1590-talet bedrefs med ökad ifver. Före Ärhundradets slut synes den frÄn början planerade byggnaden i allt vÀsentligt hafva varit fÀrdig.
NÀr Karl 1599 blef Sveriges konung, var det hans svÄra och maktpÄliggande uppgift att böta de mÄnga refvor i den nya staten och i den nya kyrkan, som upp-
* En del af uppgifterna i det följande Àro hÀmtade ur manuskriptet till »Die Architektur der Renaissance in Schweden» af Gustaf Upmark, hvilket författaren vÀlvilligt stÀllt till vÄrt förfogande.
