Ord och Bild: 1898

JOHN RUSKIN.

221

värde i läsning lika väl som i att tugga och gnistra. Nu är det som om just litteraturens billighet kom eljes klokt folk att glömma, att om en bok är värd att läsa, är den värd att köpa. Ingen bok är värd något, som icke är värd mycket; ej heller duger den till något, innan den blifvit läst och åter läst, älskad och åter älskad och märkt så, att ni kan finna de ställen ni behöfver i den, liksom en soldat kan i rustkammaren gripa sitt vapen eller en husmor i sitt skafferi hämta den krydda hon behöfver.» — —

Efter att ha visat hur England som nation föraktat litteratur, riktar föreläsaren samma anklagelse mot det för ringaktning af vetenskap och konst — det som göres är på enskildas initiativ och bekostnad. Strängast är han dock, när han påpekar, huru rättvisa och barmhärtighet äro bannlysta ur det »kristna» samhället. Första bästa tidning, som faller i hans hand, lämnar bevis nog. Ur »Daily telegraph» anföres en notis, hvilken sedermera i det tryckta föredraget återgifves med röda typer, om en arbetare, som dött af svält. Som parallel citeras en notis 0111 madame C—s salong, om de personer — prinsar,

hertigar, markiser och grefvar — hvilka där trängdes kring de under årstidens läckerheter dignande borden. Bredvid arbetarens dödsattest — ordet svält — kan man läsa menun från madame C—s fest, utgörande åtta rader petitstil.

Ur det måhända mest betydande arbetet af Ruskin »Modern painters» återgifvas i detta häfte två utdrag, särdeles karakteristiska för författaren. Det första är en jämförelse mellan två kolorister — Giorgione och Turner — eller rättare mellan dessa två konstnärskynnens genesis. Det andra heter »Lagen om hjälp> — en liten äkta Ruskin-pärla. Författarens egendomliga stil återgifves så troget som möjligt, med risken att en och annan 5oförstående» finner den tröttande.

»The old man of Coniston; talar icke längre offentligt till sin stora lärjungeskara, men den afhållne mästarens lärdomar lefva dock, de hafva fått odödlighetens stämpel lika mycket af det varma hjärtelag som af den mäktiga intelligens, hvarur de framsprungit.

LAGEN OM HJALP.

Af JOHN RUSKIN. öfversättning af FRIGGA CARLBERG.

Universums första och högsta

lag, synonym med lifvet själft, är »hjälp». Dess motsats är söndring = död. Ordning och samarbete äro i allt och öfverallt lifvets eviga lag^r. Anarki och konkurrens evigt och öfverallt dödens lagar.

Kanske det bästa, ehuru det mest kända, exempel vi kunna finna på samarbetets natur och makt gifves af de förändringar, som stoftet vi trampa på kan undergå.

Med undantag af lefvande varelsers förfall, kan man knappt föreställa sig en absolutare bild af orenhet än dyn och smutsen på en fuktig, nedtrampad stig i utkanten af en fabriksstad.

Jag säger icke landsvägssmuts, emedan den är blandad med animaliskt af-skräde, utan tag en regnig dag endast ett uns eller två af den svartaste gyttjan på en trampad stig nära en stor fabriksstad.

Denna gyttja skola vi i de flesta fall