Ord och Bild: 1898

FRÅN VÅDKLOCKGATAN.

SEPTEMBERDAGAR I VISBY

Stämningar och intryck Af JOHN KRUSE.

Med 12 bilder af Robert Haglund.

DET är en välgörande hvila att komma till Visby från en modern storstads brådska och bullrande larm. Tidigt på morgonen stiger man i land och finner allt så underbart stilla.

Den för Visbys fornlämningar intresserade hänvisas till Hildebrands praktverk »Visby och dess minnesmärken», hvars på samma gång vetenskapligt gedigna och populärt fängslande framställning belyses af ett rikt och vackert illustrationsmaterial af Robert Haglund, hvarur illustrationerna till denna artikel benäget utlånats af herr Haglund och förläggarne, hrr Wahlström & Widstrand. Öfver Gotland i dess helhet har nyligen utkommit en förträfflig handbok med bl. a. kört historik och statistiska uppgifter af mycket intresse, d:r Holger Rosmans edition af C. J. Bergmans »Gotlands geografi och historia».

Staden ligger ännu och sofver på sina klippterrasser med många små hvita hus med vackra röda tegeltak, hvilka i sina skiftande färger se helt annorlunda lefvande ut än de döda grå eller röda plåttak, som numera tyckas ha undanträngt takteglet från de stora städerna. Mellan de röda taken skymtar öfverallt den frodigaste grönska — särskildt märker man de mäktiga valnötträdens dunkla löfmassor — här och hvar sticka upp gråa ruinkyrkor, och långt upp mot den hvita klinten höjer domkyrkan S:ta Maria dominerande sina hvita murar med det brant uppstigande dubbla röda tegeltaket och de tre hvita tornen, öfverst krönta af de kolsvarta, tjärade trähättorna i barockstil, hvilka