Sida 88
AP I EU PLAISANT PAYS PE FRANCE!
Augustisolen sjönk. En rĂ„kall dimma steg upp ur hafvet, svepte Englands kust. Men i Calais Ă€n syntes ljusen glimma. Maria Stuart stod dĂ„ lutad just mot relingen pĂ„ skeppet, henne förde. Sitt hjĂ€rtas slag i denna stund hon hörde â blott dem hon hörde, tv det hjĂ€rtat var som talte högst i denna sorgsna timma. Det land, hvars fĂ€rger Ă€nnu stolt hon bar, det land, dĂ€r hennes ungdomsfĂ€gring knop-
pats,
dĂ€r lifvets glĂ€dje slagit ut i blom och tömt för henne all sin rikedom, det land, dĂ€r först pĂ„ framtiden hon hoppats â
det sjönk för henne som en dröm i vÄgen, och öfver det stod stjÀrnlös himlabÄgen »Adieu plaisant pays de France!»
Hvem har ej liksom hon sin ungdom sett i djupa skuggor som en dröm försvinna? Hvem ville ej, som hon, sitt hjĂ€rtblod gett för att se Ă„ter lifvets rosor brinna? â FarvĂ€l, min ungdoms land! Du sjunker ner i Ă„rens haf liksom en vacker saga, den inga röda lĂ€ppar hviska mer â de lĂ€ppar, hvilka kyssas och bedraga. Du sjunker, ungdom, kĂ€rlek, dröm och sĂ„ng, och mörker lĂ€grar sig vid himlaranden jag" ville slĂ„ Ă€nnu, en sista gĂ„ng, en brygga öfver till den gamla stranden! Jag ville famna lifvets friska vĂ„r, jag ville svĂ€rma, sorglös för minuten, men, ack vid tinningen syns grĂ„a liĂ„r, och drömmen, som jag drömde, Ă€r förfluten. Jag full af vemod hviska blott förmĂ„r: »Adieu plaisant pays de France!»
ĂŒaniel Fallström.
